SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1931  
HIT hi4t, adv.
Ordformer
(hiidh JönkTb. 121 (1528). hijt(h) (hiit(h)) 15231745. hijtt (hiidt, hijdt) 15241713. hit(h) (hjt) 1545 osv. hitt (hidt) 15581624. hyt 16091707)
Etymologi
[fsv. hit (hiidh), motsv. d. hid; av ett äldre hi-at, av germ. hī-, lokativ av pron.-stammen hi- (se HIN) o. prep. at, åt, till (se ÅT); jfr DIT]
1) med lokal bet.
a) ss. demonstr. adv.: till det ställe (den plats l. ort osv.) l. åt det håll där den talande befinner sig; till det här stället osv. l. åt det här hållet, i denna riktningen; ofta i mer l. mindre fast förbindelse med verb som beteckna rörelse l. förflyttning l. kallande av ngn till ett ställe o. d., t. ex. begiva sig, bjuda, bära, draga, fara, föra, gå, hämta, kalla, komma, locka, resa, skynda, sända, åka hit m. fl. Skenet från fyren syns ända hit. Kom närmare hit! Just nu vänder han ansiktet hit. G1R 1: 108 (1523). Förra en the komma hit i richet. RA 1: 495 (1546). Födder är ingen Man för sijn skull alleen hijt i werlden. Stiernhielm Herc. 453 (1648, 1668). Spörj icke hvad som hit mig fört. Tegnér (WB) 4: 30 (1822). Jag hörde hit hvart ord af deras samtal. Atterbom 1: 107 (1824). Herr pastor, jag låtit kalla er hit. Runeberg 2: 74 (1848). — särsk.
α) [anv. i Finl. beror på inflytande från motsv. konstruktioner i finskan] (numera bl. i Finl., vard.) i förb. med verb vid vilka nutida rikssvensk språkkänsla fordrar adv. här. Hele Tyskland .. och besynnerligen hvad hit vid siön ligger. RA 1: 445 (1545). Han .. insattes i fängelse hit på Slottet. ÅboT 1772, s. 124. Hit (dvs. i järnvägskupén) hade man nu hamnat. Tavaststjerna Aho Folkl. 118 (1886). jfr Bergroth FinlSv. 139 f. (1917).
β) (numera i sht vard. o. i vitter stil) elliptiskt för ngn förbindelse med verb i imper., i sht ersättande ett: kom hit! (Amnon till Tamar:) Hijt mijn syster och ligg när migh. 2Sam. 13: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: Kom hit). I Himle-Hieltar hjt! Spegel GW 25 (1685). Almqvist Col. 96 (1835). Ej någon hit! Hallström GrAntw. 21 (1899). — särsk. (numera bl. starkt vard.) i uttr. hit med (ngt), äv. (numera bl. ngn gg i högre stil) utan prep.: för hit, skaffa hit l. fram o. d., äv.: giv hit, räck hit o. d. (jfr γ). Hit med en Crantz, den ej så nyss sin Ljke sedt. Frese VerldslD 46 (1716, 1726; i bild). Hit en sup, jag törstar ihjel. Bellman 3: 78 (1790). Har du något godt, så hit med det! VLitt. 1: 535 (1903). Hallström LegDr. 121 (1908).
γ) (numera bl. vard.) med mer l. mindre direkt syftning på den talande, i sådana uttr. som giv, håll, lämna, räck, tag hit o. d., giv, räck, skaffa mig osv.; hör hit, hör vad jag säger, hör på; (starkt vard.) slå hit, slå mig. Slå inte hit! Halt hijt tina kruko och lät migh dricka. 1Mos. 24: 14 (Bib. 1541). Ta hit mandelmassa, klenäten och smör. Bellman 3: 91 (1790). Slår du hit, canalje, / Tar jag dig i svalge! Därs. 237. Gif hit det svärdet. Lidforss Balaguer 16 (1894). Hallå och hör hit ett tag! Bergman LBrenn. 7 (1928).
b) (†) ss. relativt adv.: till vilken plats, dit. Om natten lågo vij .. uti Finnen; hit vij mehrendels med båht avancerat. Linné Skr. 5: 97 (1732).
c) med obestämd bet., i förb. med l. motsatt ett dit: till ett ställe l. åt ett håll (resp. till ett annat ställe l. åt ett annat håll); äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. En sprang hit, en annan dit. Än hit, än dit. Wij .. haffuom gongit mörka och wrånga wäghar, then ene hijt then andre tijt. OPetri PEliæ e 1 a (1527). Man stod och lyssnade .. tittade hit och tittade dit. Forsslund Djur 6 (1900). — särsk.
α) i förb. hit eller dit, till det ena l. andra stället, åt det ena l. andra hållet. Man (må) nw wenda Pauli ord hijt eller tijtt. OPetri Sal. I 3 a (1535); jfr slutet. Om iagh wille stemma honom hijt eller tijt achtar han thz intet. VDAkt. 1675, nr 183. Hedenstierna Kaleid. 196 (1884). — särsk. (†) bildl., övergående i bet.: på det ena l. andra sättet. Att här motte blifwa een ändskap här på antingen hijt eller tijt. VDAkt. 1681, nr 28. Rydelius Förn. 213 (1722, 1737).
β) i förb. hit och dit, från det ena stället till det andra, från den ena sidan till den andra, av o. an, fram o. tillbaka, åt olika håll. Gå, fara, vandra, springa, vanka hit och dit. Kasta blickarna hit och dit. Uillen j see ena röö som driffs hijt och tijt aff wädhret? Mat. 11: 7 (NT 1526). Skieppen som stormen kastade hijt och dijt. Ehrenadler Tel. 74 (1723). (Du) drifves .. hit och dit af lösa tycken. Wallin 2Pred. 2: 63 (1822). (Han) gick omkring, tog steg hit och dit. Stjernstedt Liw. 63 (1925). — särsk.
α') (†) övergående i bet.: här o. där; på olika ställen; jfr a α. 8 hemman hijt och dijt ligjandes. Ekeblad Bref 1: 34 (1650; rättat efter hskr.). RelCur. 272 (1682).
β') bildl., i fråga om tankar l. tal o. d., för att beteckna vankelmod l. vacklande l. tvivel l. bristande fasthet l. konsekvens l. sammanhang o. d.: (tänka l. tala osv.) på olika sätt, än si än så, fram o. tillbaka; i uttr. tala hit och dit, förr äv.: (vidlyftigt) utbreda sig (över ngt). Fundera hit och dit. Prata hit och dit, äv.: prata om varjehanda. The tenkte hijt och tijt. Mark. 8: 16 (NT 1526). Man gissar hit och dit om Auctorerne till (Stockholms-)Poste(n). Kellgren (SVS) 6: 83 (1779). (Tiberius) talade hit och dit om Rikets storhet, sin inskränkta förmåga. Kolmodin TacAnn. 1: 21 (1833). Då man pratat en stund hit och dit (framförde kvinnan sitt ärende). Fatab. 1906, s. 70. Hallström Händ. 178 (1927).
γ) (vard.) i uttr. för otålighet l. förargelse över ngns yttrande (i sht över ngt som man får höra l. menar sig få höra ständigt o. jämt l. från alla möjliga håll o. d.). Sophia. .. jag hade likväl tänkt, at I hade haft större vett. Styrbjörn. Veta mig hit och veta mig dit. Dalin Vitt. II. 5: 62 (1738). Blanche RikaM 44 (1845). Böcker hit å böcker dit, det vill väl annat till också! Janson Ön 118 (1908). Bergman LBrenn. 73 (1928).
2) med syftning på ngt omtalat, i uttr. som angiva ett samband l. sammanhang (med ngt), stundom tillfogande (till ngt) o. d.; i sht i förb. med räkna o. höra o. d.: föra (ngt) resp. höra till en viss kategori l. klass l. tillsammans med ngt o. d. Hit räknar jag (osv.). Åtskilliga hit hörande verb. Rydqvist SSL 1: 245 (1850). Nåja, det hör icke hit huru detta gick till. Ahrenberg StRätt 65 (1899). Wulff Leopardi 208 (1913). — särsk. i numera obr. uttr.; i sht i uttr. lämpa (ngt) hit, tillämpa (ngt) härpå, hit lämp(e)lig, tillämplig härpå; lända hit, syfta l. vara tillämplig härpå o. d.; komma hit, komma härtill. Hijt kunde och fördhenskul lämpas dhet som dhe gambla haa sagt. Grubb 220 (1665). Hit länder thet Apostelen säger. Ekman Siönödzl. 172 (1680). Hijt kommer och Kongl. Maij:ttz allernådigste resolution. VDAkt. 1689, nr 110. De uti Rättegångs Balken föreskrifne Lagens rum, som hit lämpelige .. äro. PH 5: 2998 (1750). Almqvist Monogr. 319 (1820, 1845).
3) († utom i ssgr) med temporal bet.: hittills. Lucidor (SVS) 218 (1672). För des gode qualiteter och gode nöye han mig in verbi Ministerio alt hijt præsteradt. VDAkt. 1693, nr 349.
Särsk. förb. (till 1 a). Anm. Dessa förbindelser sammanskrivas ofta; sådana fall där sammanskrivningen är regel (beroende på att förb. accentueras ss. ett ord) ha upptagits under ssgrna. HIT BORT4 4 l. 0 4. Weste (1807). Vi tog er .. med hitbort. Jolin Mjölnarfr. 47 (1865).
HIT EFTER. (†) hit, hitåt. OxBr. 5: 7 (1612). Därs. 37 (1613).
HIT FRAM4 4 l. 0 4. Nordforss (1805). Kom! nalkas rackt hitfram till mig! Almqvist Törnr. 1: 28 (1839). Auerbach (1909).
HIT HÄN4 4 l. 0 4. Östergren (1927).
HIT IN4 4 l. 0 4. G1R 1: 221 (1524). Gå ut Anna och låt ingen komma hitin. Hedenstierna FruW 171 (1890).
HIT NED4 4 l. 0 4, l. NER4, förr äv. NEDER. JönkTb. 121 (1528). Hade han kommith hitt nedir. SkrGbgJub. 6: 133 (1589). Rydberg Dikt. 1: 142 (1882).
HIT UPP4 4 l. 0 4, l. OPP4. G1R 1: 193 (1524). Tänk om ni kröp hitopp ett slag. Forsslund Arb. 132 (1902).
HIT UPPÅT4 40 l. 0 40. Att han icke redan på vägen är hituppåt. Ekeblad Bref 1: 54 (1650). Därs. 2: 371 (1663).
HIT UT4 4 l. 0 4. VarRerV 69 b (1579). (Jag) flyttade .. hitut (till Qvallstad). Atterbom (1849) i 3SAH XXXVII. 2: 375.
HIT ÖVER4 40 l. 0 40, förr äv. UTÖVER. Luk. 16: 26 (NT 1526). Hijtt vdoffwer åtth Suerige, till Stocholm. BtFinlH 4: 235 (1564). Lagerlöf Holg. 1: 147 (1906).
Ssgr (i allm. till 1 a; i sht i skriftspr.). Anm. Jfr anm. under DIT, ssgr, sp. D 1692.
A: HIT-BEORDRA, -ing. Rydberg Ath. 167 (1859).
-BJUDA. till BJUDA 26; i sht i p. pf. Jag önskar at Klockaren måtte blifva hitbuden i dag. Anagrius Holbg 25 (1756).
-BRINGA, v. (numera föga br.) i sht i p. pf. HSH 31: 489 (1663). Den genom Grefve Palfy hitbragte underrättelse. PT 1791, nr 2, s. 1. Holmberg Nordb. 143 (1852).
-BÄRA, -ing. i sht i p. pf. Fryxell Ber. 13: 17 (1846; möjl. efter handl. fr. 1660). Det är hitburet från station härbredvid! Hedberg Sardou 148 (1866).
-FLYTTA, -ning.
1) intr. Oldendorp 2: 416 (1788: -flyttning). Utländsk Man som hitflyttar. AdP 1789, s. 414. Apg. 2: 10 (Bib. 1917; i p. pf.).
2) tr.; i sht i p. pf. SP 1792, nr 5, s. 2 (: hitflyttade, p. pf. pl.).
(2) -FOGA. (†) tillfoga (till ngt redan framställt l. meddelat o. d.). Hasselroth Campe 86 (1794). Tranér Anakr. 149 (1833).
-FORDRA. (†) hitkalla. RARP 1: 152 (1631). CPiper (1711) i HH XXI. 1: 145. —
-FORSLA, -ing. SydsvD 1870, nr 202, s. 3.
-FRAKT. (i sht i fackspr.) TT 1894, Allm. s. 82. Produktplakatet hindrade dem (dvs. engelska o. holländska fartyg) att taga salt och spannmål i hitfrakt. Heckscher EoH 225 (1922).
-FRAKTA, -ning. Santesson Sv. 78 (1887).
-FÄRD. Lind 1: 923 (1749). Wulff Leopardi 137 (1913).
-FÖRA.
1) till 1; i sht i p. pf. CBonde (1658) i HSH 6: 138. Oblidt är det öde, som dig hitfört. Runeberg 3: 125 (1832). Cannelin (1921).
2) (numera föga br.) till 2: hit hänföra (ngt). CStenhammar (1804) hos Hjärne DagDrabbn. 86. Jag har hitfört (dvs. till en viss kategori rättsplikter hänfört) detta fjerde slag. Biberg 2: 211 (c. 1820).
-FÖRE, adv. (†) hit(åt). På vägen hitföre. HFinlÖ 1: 189 (1711).
-FÖRSEL. (†)
1) hitförande, hittransportering. VetAH 1775, s. 40. PT 1791, nr 20, s. 4.
2) införsel, import. Stiernman Com. 5: 748 (1699). Allt arbetat kopparsmide är till hitförsel förbiudet. BtVLand 2: 78 (1760).
-FÖRVÄNTA. i sht i pass. Prins Carl af Lotthringen hitförväntas i dessa dagar ifrån Böhmen. PT 1758, nr 9, s. 1. Att en sådan vore att i nästa vecka hitförvänta. Östergren (cit. fr. 1922).
-GÅ. i sht i p. pr. samt ss. vbalsbst. -ende. Vara på hitgående (om fartyg). Franzén Pred. 3: 239 (1843). Med första hitgående ångare. Auerbach (1909).
(2) -HÖRANDE, p. adj. som hör hit l. sammanhänger härmed. Hithörande omständigheter. PT 1758, nr 75, s. 2. Hithörande (dvs. till alksläktet hörande) fåglar. 2NF 1: 503 (1903). Nilsson PrimKult. 9 (1923).
(2) -HÖRIG. hithörande l. härmed sammanhängande. Atterbom Siare 1: 85 (1841). Östergren (1927).
(2) -HÖRIGHET—00~2 l. ~200. förhållande(t) att höra hit. En isländsk visa .., hvars hithörighet jag nu ej vill söka bevisa. NordT 1893, s. 37.
-INTILL4~01, äv. 3~02, adv. (förr ofta särskrivet)
1) (numera bl. i högre stil) till 1; lokalt: (ända) hit, till denna punkt l. denna gräns o. d.; äv. bildl. Hitintill skall du gå, men icke vidare. Sahlstedt (1773). Östergren (1927).
2) (†) till 3; temporalt: hitintills, hittills. Herren Gudh .. hafwer hijt in till gifvit sin heliga wälsignelse till saken. RARP 1: 31 (1627). SvBrIt. 2: 63 (1803).
(3) -INTILLS4~01, äv. 3~02, adv. (förr ofta särskrivet) hittills. Den lilla nytta af Skrid- och Yr-Fä, som hitintils uti Hushållningen är bekant. Berch Hush. 199 (1747). Bergman LBrenn. 140 (1928).
-KALLA, -else (tillf., Phosph. 1811, s. 137). RARP 1: 123 (1630). (Man har ansett nödvändigt) att hitkalla cantzleren Klinkovström. Höpken 2: 633 (1760). Rydberg Ath. 211 (1876).
-KOMMA, -else (†, LPetri); jfr -KOMST. i sht i p. pf. (Jesus') hijtkommelse til werldena. LPetri 1Post. c 3 b (1555). Desse män äro hitkomne för att strida med oss om passet. Carlstedt Her. 3: 173 (1833). Hedenstierna FruW 21 (1890).
-KOMST. ankomst hit. Vid min hitkomst fann jag (osv.). RP 9: 453 (1642). Flyttfåglarnes hitkomst. Rydberg Vap. 19 (1891).
(2) -LÄMPA, v. (†) tillämpa härpå; åberopa härför. Rudbeckius KonReg. 21 (1614). Ödmann StrFörs. III. 1: 104 (1811).
-LÄNDA. (i skriftspr.) anlända hit; i sht i p. pf. I förleden vecka hitlände den nye Svenske Ministern. SP 1792, nr 10, s. 1. De senast hitlända norska tidningarna. SvD 1906, nr 149, s. 8.
-OM, prep. (förr ofta särskrivet) på denna sidan om (ngt); äv. oeg. o. bildl. Et stycke hit om Portvacktarens Hus. Lagerström Bunyan 1: 63 (1727). Ingenting är för sent hitom grafven. Jolin MSmith 13 (1847). Janson Lögn. 218 (1912).
-RESA, r. l. f. Förmanes och att han, Spiring, medh sin hijttreesa skynder. RP 6: 204 (1636). På min hitresa. Klint (1906).
-RESA, v. i sht i p. pr. Hitresande främlingar. Palmblad LbGeogr. 169 (1835).
-SIDA. (föga br.) Siwertz Ställv. 22 (1921). särsk. i uttr. på hitsidan (av l. om), på denna sidan (om l. av). Saxon Härjed. 23 (1894). De nyare stadsdelarna på hitsidan ån. Dahlbäck Åb. 322 (1914).
-SKICKA. i sht i p. pf. KOF II. 2: 209 (c. 1655). (En skrift) som skall vara hitskickad från Lemberg. PT 1791, nr 46, s. 1. Lagerlöf Körk. 80 (1912).
-SÄNDA. i sht i p. pf. RP 1: 153 (1629; i p. pf.). Franska kockar, hvilka i hast blifvit hitsända från Berlin. SydsvD 1870, nr 113, s. 2.
-SÄTTA. Jag vet, at jag intet är hitsatt i verlden för min egen skul. Dalin Vitt. I. 1: 12 (1739). (†) Sedhan denne Biskopen ähr hithsatter. FinKyrkohSP 1: 22 (1654). särsk. i fråga om skriftlig framställning o. d.: här tillfoga l. anföra. Uppå dessa påminnelser om Verbis borde efter ordningen hitsättas sielfva Paradigmata. Heldmann TySpr. 43 (1726). EHTegnér i 3SAH 6: 255 (1891).
(3) -TILLDAGS4~01, äv. 3~02, förr äv. -TILLDAG, adv. (-dag 1531. -dags 1662 osv. förr ofta särskrivet) intill denna dag; hit(in)tills. HH XI. 1: 17 (1531). (Gud som) för otaligt ondt dig hijt til dags bewarat. Brenner Dikt. 2: 97 (1683). Lagerlöf Holg. 2: 178 (1907).
(3) -TILLS4~1, äv. 3~2, förr äv. -TILL, adv. (-till 16241679. -tills 1686 osv. förr ofta särskrivet) intill den nuvarande tidpunkten, tills nu, hitintills, hittilldags; i fråga om muntlig l. skriftlig framställning: så långt som hit. Ända, äv. allt hittills. (Vi) hafue .. oss eder begäran accomoderet alltt hijtt till. AOxenstierna 2: 691 (1624). Släng min brudskrift under bordet, / hittills spår den intet godt. Tegnér (WB) 2: 41 (1810). Hittills haven I icke bett om något i mitt namn. Joh. 16: 24 (Bib. 1917).
Ssg: hittills-varande, p. adj. SydsvD 1870, nr 26, s. 2. Han fann sin hittillsvarande bana tom. Hallström Händ. 238 (1927).
-TRANSPORT. SD(L) 1893, nr 172, s. 1.
-TRANSPORTERA, -ing. Zetterstedt SvLappm. 1: 24 (1822).
-VÄG. väg(en) hit; särsk. i uttr. på hitvägen. PT 1791, nr 7, s. 2. Denna brådbrant, som vi måste utför, gör färden vida farligare än hitvägen. Palmblad Nov. 1: 51 (1840). Jag gjorde den betraktelsen senast på hitvägen. LfF 1902, s. 183.
-VÄNTA. i sht i pass. SP 1809, nr 2, s. 2. Ångf. ”Albert Edvard” .. hitväntas söndag e. m. GHT 1895, nr 237, s. 3. (†) i p. pr. med passivisk bet. Huru de skole sigh emoot hijtväntande legation ifrån Dennemark anstella. RP 9: 152 (1642).
-ÅT4~1, äv. 3~2 l. 04, adv. (förr ofta särskrivet) åt det här hållet, i den här riktningen; förr äv.: till det här stället, hit; i uppmaning att komma o. d. ofta med verbet utelämnat. Carll Philips reese hijt åth är så länghe fördrögtt. OxBr. 5: 41 (1613). Hitåt, Magdalena! Låt oss hvila här. Jolin Barnhusb. 106 (1849). Hallström Händ. 256 (1927). särsk.
a) (numera bl. i Finl.) i uttr. hitåt hållet, åt l. på det här hållet. Almqvist TreFr. 3: 93 (1843). Hur finns det så lite ryssar hitåt hållet? Hemmer Kokko 121 (1920).
b) (mindre br.) i förb. hitåt och ditåt, åt olika håll, hit o. dit; äv. bildl. (jfr HIT, adv. 1 c β). Atterbom Lyr. 2: 242 (1809). Tänk då ej mer, förståndiga Hedda, hitåt och ditåt. Runeberg 1: 83 (1832). Långsamt skred jag framåt och spejade hitåt och ditåt. Klinckowström Örnsjötj. 17 (1906).
B [ssgsformen beror på efterbildning av ssgslederna NEDAN-, OVAN-, VÄSTAN-, ÖSTAN- o. d.] (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat): HITAN-FÖR, förr äv. -FÖRE, prep. o. adv. (-för c. 18701925. -före 1818)
1) prep.: hitom, på denna sidan om. Tholander Ordl. (c. 1870). Ett ställe hitanför Risholmen vid Tåsjön. Modin GTåsjö 169 (1916). FrÅdalsb. 1928, s. 22.
2) adv.: på denna sidan, närmare hitåt. Till påfyllning på det hitanföre sanka Kärret. VexiöBl. 1818, nr 37, Bih. s. 3. Nordström Luleåkult. 203 (1925).
-OM, prep. hitom, på denna sidan om. Almqvist Ekols. 3: 99 (1847).
Spoiler title