SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1931  
HJÄLP jäl4p, r. l. f.; best. -en; pl. (numera bl. i bet. 1 d β slutet, 2, 3) -er32 (G1R 2: 3 (1525; i bet. 1 d β slutet), Hamilton Ridn. 63 (1923; i bet. 3)).
Etymologi
[fsv. hiälp, motsv. d. hjælp, isl. hjǫlp, hjálp, fsax. helpa, mnt. helpe, fht. helfa, hilfa, t. hilfe, feng. o. eng. help; till HJÄLPA, v.; jfr HJÄLPA, sbst., HJÄLPE]
1) handling(en) att hjälpa ngn l. ngt; förhållandet att bliva hjälpt av ngn l. ngt; bistånd; biträde (se d. o. 3 o. 4); (under)stöd; undsättning; medvärkan; handräckning, ”handtag”; jfr HJÄLPA, v. 1 o. 3. Lämna ngn hjälp l. hjälp åt ngn (förr äv. bevisa l. göra ngn hjälp). Lämna ngn utan hjälp (och bistånd). Undandraga l. neka ngn sin hjälp. Behöva hjälp. Räkna på hjälp (från ngn). Anhålla l. bedja om hjälp. Begära l. söka hjälp (hos ngn). Erhålla, få, mottaga hjälp (av ngn). Finna hjälp (hos ngn). Få hjälp med läxorna. Aldrig kunna göra ngt utan hjälp. Ropa på hjälp. Ett rop om hjälp. Komma l. vara ngn till hjälp. Skynda l. ila ngn till hjälp. Taga l. hava ngn l. ngt till hjälp. Hava (stor) hjälp av ngn l. ngt. Thesse munkar .. wore .. allom som theras hielp behöffde .. til godho. OPetri Clost. A 3 a (1528). Så skal man sin såte Wän, / Hielp och wärn bewijsa. Stiernhielm Cup. 9 (1649, 1668). När nöden är som störst, är hjelpen närmast. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr: När nöden är störst, kommer hielpen först. Grubb 576 (1665). Under ett par veckor vägde det verkligen inom engelska regeringen, om den icke borde uppträda till Danmarks hjälp. De Geer Minn. 1: 272 (1892). Den, som ville tränga fram genom skogsmuren (dvs. Kolmården), måste ta yxan till hjälp. Lagerlöf Holg. 2: 2 (1907). Varken den enskilda individen eller nationen kan utan andras hjälp tillfredsställa sina behov. NordT 1929, s. 179. — jfr ARBETS-, BI-, BOGSER-, BÄRGS-, FLYTT-, FOLK-, FÖRBUNDS-, LÄKAR(E)-, LÄX-, MANS-, MINNES-, MÄNNISKO-, NÖD-, POLIS-, PREDIKO-, SJÄLV-, SKUR-HJÄLP m. fl. — särsk.
a) (†) till HJÄLPA, v. 1 a γ, i vissa eds- och bekräftelseformler. Iak beder mik swa gud til hielp Iomfru Maria oc sancte Eric Konung at iak skal vara vor nadoge herre N: oc Suerigis rikis raad hull oc troo. G1R 1: 1 (1521). H(err) Mårthen tager sig gud til hielp at klädet (som råttor ätit upp och varom rannsakades) altijd har hengt på stången. Murenius AV 171 (1648).
b) i uttr. med hjälp av ngn l. ngt l. med (förr äv. näst, se slutet) ngns l. ngts hjälp, med bistånd l. anlitande l. begagnande av ngn l. ngt. Medh Städernars och menige Mans vthi Swerige hielp och bijstånd. G1R 1: 18 (1521). Man trodde sig kunna rekonstruera den förlorade germanska mytologien med hjälp av folktraditionen. Nilsson FestdVard. 17 (1925). — särsk. [jfr fsv. näst gudz hielp] i uttr. med, förr äv. näst Guds hjälp, med Guds bistånd; äv.: om Gud giver sitt bistånd l. hjälper l. så vill. (Jag) wil .. ok med mact næst gudz hiælp beskydda ok beskerma eder. G1R 1: 47 (1523). The otta tusend Iudar allene medh Gudz hielp, hundradhe och tiwghu tusend män slogho. 1Mack. 8: 20 (Bib. 1541). Nu var hela disposition färdig, och gaf fördenskull Hans Maj:t Lösn, med de orden: Med Guds Hielp. Nordberg C12 1: 132 (1740). Östergren (1927).
c) (numera bl. bygdemålsfärgat) till HJÄLPA, v. 1 c: räddning, frälsning. Det finns ingen jälp i hälvetet för en bonde. Landsm. XI. 2: 12 (1896). (†) At iagh offuer tina hielp gladh wara må. Psalt. 9: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: fröjda mig över din frälsning).
d) mer l. mindre konkret.
α) om person(er) varav ngn har (stor) hjälp l. som är(o) ett stöd för ngn l. som kommer (komma) ngn till hjälp l. som biträder (biträda) ngn i hans arbete l. som gör(a) arbetet lättare för ngn. Thet är icke gott, at menniskian är allena, Iagh wil göra honom ena hielp, then sigh til honom halla må. 1Mos. 2: 18 (Bib. 1541). Ni har en bra hjälp i Johan, ni, Sörlin, sade madam Gerdin. Sjödin StHjärt. 277 (1911). Ibland på vårar och höstar måste han ju leja lite hjälp. Nordström Amer. 190 (1923). — särsk. om ngn (en kvinna) som efter avtal infinner sig vissa dagar i ett hem för att hjälpa till med l. utföra vissa (grövre) hushållsgöromål; i sht i uttr. gå som hjälp i ett hus l. i husen, äv. (vard.) gå hjälp i ett hus. Mor min, som går hjälp i ett hus .., sa' att den fina tösen borstar skorna själv. Lieberath Knekt. 48 (1914). Östergren (1927).
β) [i ä. tid sannol. äv. utgående från HJÄLPA, v. 5] gåva (för att hjälpa ngn); understöd; bidrag; i sht i ssgr. Lämna ngn resp. l. erhålla en liten hjälp l. litet hjälp (till hyran o. d.). SthmSkotteb. 1522, s. 249. Östergren (1927). — jfr BARNUPPFOSTRINGS-, BEGRAVNINGS-, BEKLÄDNADS-, BIDDARE-, BRAND-, BRUD-, BRUDSTUGU-, BYGGNADS-, BYGGNINGS-, EKIPERINGS-, FATTIG-, FLYTT-, FLYTTNINGS-, HUMLE-, HÖST-, OSTA-, RES(E)-, SIGFRIDS-, SIGFRIDSMÄSSO-, STUDENT-, ÄNKE-HJÄLP m. fl. — särsk. (förr) hist. benämning på vissa urspr. tillfälliga skatter l. avgifter l. prestationer för ngt visst ändamål; gärd, pålaga. Hanns N(åde) haffuer lagtt tunga oppå lannditth, som skiedtt ähr medh skeps gierdh och annor sådanne hielp. G1R 1: 123 (1523). Hielpen till Elfsborgz igenlösning. OxBr. 1: 21 (1613). NoraskogArk. 5: 38 (1904). jfr BOSKAPS-, BRUKS-, BYGGNADS-, BYGGNINGS-, BÅTSMANS-, BÖNE-, FAKTORI-, FÖRSVARS-, KRIGS-, RÅG-, SALPETERS-, ÅRLIG-HJÄLP m. fl.
γ) (†) nödhjälpsmedel. Then (dvs. skeppsbåten) toghe wij vp, och brukadhe hielper, och bundo honom widh skepet. Apg. 27: 17 (Bib. 1541; Luther: brauchten der Hülfe; Bib. 1917: nödhjälpsmedel).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht förr) benämning på ett slags bjudningar l. gillen, till vilka gästerna samlats för att hjälpa gårdsfolket med utförande av ngt visst arbete som fordrar mycken arbetskraft; jfr HJÄLPA, v. 3. Sundblad GBruk 126 (1881). jfr Nilsson FestdVard. 65 (1925). — jfr BRÅTE-, KARD-, SLÅTTER-HJÄLP m. fl.
3) [efter motsv. anv. i t.] ridk. benämning på de olika medel (ss. skänklar, sporrar, händer, sits, spö, röst, tungslag) med vilka ryttaren invärkar på hästen för att delgiva honom sin vilja och behärska honom; äv. om enskild akt av ett sådant medels användande; jfr HJÄLPA, v. 3. Framåtdrivande, förhållande, understödjande, förstärkande hjälper. För skänkelen och den minsta hjelp hade Grollen vördnad i hvar blodsdroppa. Dalin Vitt. II. 6: 113 (1740). Ungern-Sternberg Bourgelat 64 (1752). Hamilton Ridn. 63 (1923). — jfr BEN-, SKÄNKEL-, SPORR-, SPÖ-, TYGEL-, VIKT-HJÄLP.
4) upphjälpande, förbättring, avhjälpande; ofta (ngt vard.) konkretare: sätt l. möjlighet att upphjälpa l. råda bot på l. avhjälpa ngt, medel, utväg; i sht i fråga om sjukdom o. d.: behandling, bot, botemedel; jfr HJÄLPA, v. 7 c, 8 o. 9. Söka hjälp mot (i sht i folkligt spr. äv. för, förr äv. till) en sjukdom. Och (hon) hadhe mykit lidhit vthaff mongom läkiarom och förtärt ther medh alt sitt, och haffde doch ingen hielp förnommit. Mark. 5: 26 (NT 1526; Bib. 1917: utan att det hade varit henne till något gagn). Hvad är det jag jemt säger och predikar? Motion, frisk luft! eljest hjelper ingen hjelp i verlden. Bremer Hem. 1: 9 (1839). Franklands konung såg ingen annan hjälp än att skänka dem (dvs. nordmännen) ett stycke av sitt eget land till hertigdöme. Heidenstam Svensk. 1: 66 (1908). — särsk. (†): reparation, lagning; jfr HJÄLPA, v. 8 slutet. G1R 1: 35 (1522). Takitt (på kyrkan är) sleett förråttnat och behöffwer hielp. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 20 (1583). Af Böcker hade Parmarne på Svenska Biblen blifvit lagade, äfvensom parmarne på Atlas ansågos behöfva en lika hjelp. VLArk. 1811, Invent. F III 1.
Sammansättningar (i allm. till 1). Anm. Här nedan upptagas endast ssgr som med relativ säkerhet äro bildade enbart till sbst. HJÄLP. Ssgr som snarast kunna uppfattas ss. bildade på en gång till HJÄLP och till HJÄLPA, v., behandlas under det senare ordet.
A: HJÄLP-ANSÖKAN~020. 2NF 16: 837 (1911).
-ANSÖKNING~020. i sht i pl. Hjärne K12 136 (1902).
-BEHOV. SFS 1922, s. 1011.
-BEHÖVANDE, p. adj. äv. i substantivisk anv. VDAkt. 1785, nr 73. Östergren (1927).
-LÖS, se d. o. —
-LÖSA, -LÖSHET, se HJÄLPLÖS avledn.
-REDA, sbst. o. v., se d. o. —
-RIK. (hjälp- 15821889. hjälpe- 17041750) [jfr t. hilfreich] rik på hjälp; varifrån man erhåller stor l. riklig hjälp; (alltid) beredd att hjälpa; numera nästan bl. (ngn gg i högre stil) om Gud l. ett gudaväsen. Huru nådigh och hielprijk han (dvs. Kristus) war emoot then besatta. PErici Musæus 1: 210 b (1582). Hjelprika makter, o förbarmen er! Atterbom 1: 215 (1824). Hjälprik mot alla andra, är han (dvs. den fornariske guden Vaju) förfärlig mot de onde. Rydberg Myt. 2: 32 (1889).
-ROP. rop på hjälp; vanl. bildl. (Upptagen av andra planer) lät han (dvs. Robert Guiscard) Gregorius' hjälprop förklinga ohörda och öfvergick 1081 till Balkanhalfön. Boëthius HistLäsn. 2: 237 (1898). SvH 8: 9 (1904; bildl.).
-STÄLLT, p. adj. (†) hjälpbehövande. Swedberg Ungd. 168 (1709).
-SÄNDNING. sändning av hjälp; äv. konkret; vanl. i fråga om hjälpexpedition i krig. Carl XII Bref 397 (1713). (G. III) fordrade, att den svenska hjälpsändning, som lofvades Ryssland, aldrig skulle kunna begagnas emot Sveriges gamla bundsförvant Turkiet. Odhner i 3SAH 9: 187 (1894). 2NF 6: 266 (1906).
-SÖKANDE, p. adj. som anhåller om hjälp (vanl. av ekonomisk art); äv. i substantivisk anv. Att genom noggranna undersökningar vinna tillförlitlig kännedom om hjälpsökandes omständigheter. Lundin NSthm 604 (1889). Östergren (1927).
-SÖKARE. jfr -SÖKANDE. Dagen 1897, nr 303, s. 1.
-SÖKERI1004, stundom3~002. Ett .. lättjefullt hjälpsökeri av människor, som valt att i möjligaste mån leva på sitt lyte. SvD(A) 1925, nr 274, s. 11.
-TRÄNGD, p. adj. (†) som är i stort behov av hjälp. VDAkt. 1689, nr 468.
B (†): HJÄLPA-REDE, se HJÄLPREDA, sbst.
C (†): HJÄLPE-LÖS, se HJÄLPLÖS.
-LÖSA, -LÖSHET, se HJÄLPLÖS avledn.
-REDA, se HJÄLPREDA, sbst. —
-RIK, se A.
D (†): HJÄLPES-LÖS, se HJÄLPLÖS.
-MAN, m. (med)hjälpare. Verelius 256 (1681). Renbeteskomm. 1907, 2: 6 (1744).
Spoiler title