SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1931  
HJORT 4rt, äv. jωr4t, m. l. r.; best. -en; pl. -ar (2Sam. 22: 34 (Bib. 1541) osv.) ((†) -er LPetri Œc. 21 (1559), Bolinus Dagb. 33 (1668)).
Ordformer
(gjort 1779. gort 1691. hjort(h), hiort(t) o. d. 1538 osv. hiorter, oblik kasus 1619. hiört c. 1650. jort(t), iort 1623c. 1820 (: iorthornspirtus))
Etymologi
[fsv. hiorter, sv. dial. jort, motsv. d., nor. dial. hjort, isl. hjǫrtr, mnt. herte, harte, mnl. o. holl. hert (jfr HARTBEST), fht. hiruz, t. hirsch (jfr HIRSCHFÄNGARE), feng. heor(o)t, eng. hart; besläktat med lat. cervus, hjort, o. gr. κεραός, försedd med horn; till ieur. ker-, föreliggande i gr. κέρας (gen. -ατος), horn (jfr KARAT), i avljudsförh. till HORN; alltså eg.: den behornade; jfr HIND]
1) (individ av) hjortdjuret Cervus elaphus Lin., kronhjort, äv.: Dama dama Lin., dovhjort; äv. zool. allmännare, i sht ss. senare led i ssgr, om närstående hjortdjur, samt i pl. om (under)familjen (egentliga) hjortdjur; vanl., i sht i sg., bl. om (i sht vuxen) hanne av ifrågavarande djur, motsatt: hind; äv.: (maträtt av) kött l. stek av hjort. VarRerV 52 (1538). Såsom hiorten ropar effter ferskt watn, så ropar mijn siäl Gudh til tigh. Psalt. 42: 2 (Bib. 1541). Hiorten med sine skiöna grenige horn. Linné PVetA 1739, s. 9. Kalops af Hjort. Sjöberg Singstock 119 (1832). Det är i synnerhet under morgnar och aftnar samt vid kall väderlek, som man får höra hjorten bröla. Hahr HbJäg. 337 (1866); jfr HJORT-SKRI. 4Brehm 2: 12 (1921). — jfr AXIS-, DAM-, DOV-, GAFFEL-, HANN-, KAPITAL-, KRON-, MYSK-, PAMPAS-, SIKA-, SKOVEL-, SPETS-, UNG-, VIRGINIA-, ÄDEL-HJORT m. fl. — särsk.
a) (mera tillf.) i jämförelse, med tanke på hjortens snabbhet; förr äv. bildl. om snabb person; jfr HIND a, b. Naphtalj är en snaar hiort, och giffuer kostelighit taal. 1Mos. 49: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917: snabb hind). Blif ni här; jag skal springa som en hjort efter vakten. Envallsson TokrolNatt. 64 (1791).
b) herald. om bild av hjort. En swart Hiort i hwijt Fäldt .. (betyder) Brunswijk och Wolffenbüttel. Rålamb 4: 91 (1690). Schlegel o. Klingspor Herald. 54 (1874).
c) idrott. oeg., i uttr. löpande hjort, vid skjutning användt, rörligt mål som liknar en springande hjort. PT 1912, nr 150 A, s. 3.
2) (†) i överförd anv.
a) [jfr HJORT-BAGGE] zool. i uttr. flygande hjorten, ekoxe. Linné MusReg. 81 (1754).
b) [jfr KISSAR, pl., o. sv. dial. hundar, pl., om hängen på sälg] om honhängen på bok. Linné Sk. 58 (1751; fr. Skåne).
Ssgr (till 1). Anm. Anledningen till nedan anförda växtnamn, som ofta äro bildade efter utländska, i sht tyska mönster, torde i allm. vara, att ifrågavarande växter ansetts vara eftersökta av hjortar, i sht när de sårats.
A: HJORT-BAGGE. [efter t. hirschkäfer; benämningen föranledd av att ekoxhannens överkäkar likna hjorthorn] (föga br.) zool. skalbaggen Lucanus cervus Fabr., ekoxe; jfr HJORT 2 a. Rebau NatH 1: 595 (1879). 3NF (1928).
-BEN. [y. fsv. hiorta ben]
-BLOD. (hjort- 1749 osv. hjorte- c. 16451739) IErici Colerus 2: 46 (c. 1645). ApotT 1698, s. 69.
-BRUNST.
1) i sht jäg. jfr BRUNST 4. Dähnert 124 (1746).
2) [jfr motsv. bet. hos t. hirschbrunst; benämningen föranledd av att ifrågavarande svamp trotts vara begärlig för hjortar i sht under brunsttiden l. ansetts uppväxa ur hjortarnas under brunsttiden på marken fallna säd] (numera knappast br.) hjortsvamp. Hildebrand MagNat. 101 (1654). Lindgren Läkem. 114 (1919).
-DJUR.
1) (†) kronhjort (l. dovhjort). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 11 (cit. fr. 1624). Ekeblad Bref 2: 320 (1662).
2) i sht zool. individ av den till ordningen partåiga hovdjur bland däggdjuren hörande familjen Cervidæ, innefattande egentliga hjortdjur (se nedan) o. myskdjur; i sht i pl. om hela denna familj. Egentliga hjortdjur, underfamiljen Cervinæ, innefattande bl. a. kron- o. dovhjort, rådjur, älg o. ren. Nilsson Fauna 1: 484 (1847).
-FOT. (hjort- 1749 osv. hjorta- c. 1730. hjorte- 1551c. 1645) GripshR 1551.
-FÄNG, n. (†) hjortjakt. Hildebrand MagNat. 152 (1654).
-HAGE. (i sht förr) hjortpark. Lundin NSthm 726 (1890). Östergren (1927).
-HALS. särsk. veter. o. hippol. oeg., benämning på ett slags om hjortens hals påminnande form (hållning) av hästhals varvid halsens undre rand (”strupranden”) är kraftigt framskjutande (konvex) o. halsen vanl. hålles i nästan lodrät (o. huvudet i vågrät) riktning; jfr -SJUKA. Florman HästKänned. 85 (1794). Schmidt Hästbedömn. 46 (1928).
-HANDSKE. hjortskinnshandske. BoupptSthm 1673, s. 4 b (1672).
-HANNE. (mindre br.) Kalm Resa 1: 223 (1753). ÖoL (1852).
-HINDS-HUD. (†) hud av hind. VRP 1697, s. 313.
-HJÄRTA. (hjort- 1698 osv. hjorte- 15781739) Sjöberg Singstock 120 (1832). särsk. (†) i uttr. ben av hjorthjärta(t), = -KORS. BOlavi 46 a (1578). ApotT 1739, s. 55.
-HJÄRTE-BEN. (†) = -KORS. BOlavi 4 a (1578). ApotT 1739, s. G 2 a.
-HJÄRTE-VATTEN. (-hjärt- 1739. -hjärte- c. 1750) (†) läkemedel i flytande form, beredt av ”hjortkors”. ApotT 1739, s. 4. Ehrhart Beitr. 4: 106 (cit. fr. c. 1750).
-HONA. (knappast br.) hind. Linné Sk. 366 (1751). Klint (1906).
-HORN, se d. o. —
-HUD. (hjort- 1547 osv. hjorta- 1640. hjorte- 15731702. hjorts- 1668 (: Hiortz Hudz tröija)) [fsv. hiorta hudh] G1R 18: 707 (1547). Auerbach (1909).
Ssgr: hjorthuds-byxor, pl. (förr) BoupptSthm 7/4 1673. PH 6: 4368 (1756).
-handske. hjortskinnshandske. BoupptSthm 1672, s. 10 b (1670).
-tröja. (förr) BoupptSthm 30/1 1668.
-var, n. (förr) Hoffdebolster .. med Nyett Semst (dvs. sämskat) Hiortthudzwaer. GripshInvent. 1555.
-HUVUD. (hjort- 1804 osv. hjorte- 15471588) [fsv. hiorta hovudh] särsk. herald. GripshR 1547—48. HSH 10: 76 (1588).
-ISTER. (hjort- 1675 osv. hjorta- 1674. hjorte- 1578) BOlavi 125 a (1578). Amer. 11 (1675).
-JAKT.
-KALV. [fsv. hiortkalver] unge av hjort(djur); i sht om hannkalv, motsatt: hindkalv. Carl XI AlmAnt. 300 (1694).
-KLÖV. Lind (1749).
-KNAPPAR, pl. (†) hjorts testiklar. Lind 1: 795 (1749).
-KO. (hjort- 16991891. hjorte- 1640) (numera knappast br.) hona av hjort: hind. Linc. (1640; under hinn). WoJ (1891; angivet ss. mindre vanl. än hind).
-KORS. (†) om ett korsformigt, benhårdt brosk i hjärtat på mycket gamla hjortar; jfr BEN, sbst.1 I 3 a, samt -HJÄRTA slutet, -HJÄRTE-BEN. 2NF 20: 862 (1914; angivet ss. brukat i ä. tid).
-KULA. (numera knappast br.) hjortsvamp. Lindgren Läkem. 114 (1919).
-KÖTT. (hjort- 1690 osv. hjorta- 1623c. 1645. hjorte- 16421732) NSvBibl. I. 2: 104 (1623).
-LINA. (förr) lina avsedd att användas vid fångst av hjort; jfr HJORTE-GARN. SkeppsgR 1541.
-LUNGA. IErici Colerus 2: 379 (c. 1645).
-LUNGÖRT. (-lunge-) (†) örten Pulmonaria angustifolia Lin., smalbladig lungört. Franckenius Spec. D 2 a (1659).
-LÄDER. (hjort- 1740 osv. hjorte- 16751677 (: Hiorte Läders hanskar)) jfr -SKINN. Schouten Siam 46 (1675). (Ekenberg o.) Landin 599 (1893).
Ssg: hjortläders-handske. (-läder- 1852. -läders- 1677 osv.) hjortskinnshandske. BoupptSthm 24/7 1677.
-MYNTA, r. l. f. bot. örten Preslia cervina (Lin.) Fr. Svensson Kulturv. 475 (1893).
-MÄRG. (hjort- 1698 osv. hjorta- c. 1645. hjorte- c. 16451690) [fsv. hiorta märgher] märg i benpipor hos hjort. IErici Colerus 2: 378 (c. 1645). ApotT 1698, s. 49.
-OXE. (numera knappast br.) hannhjort. Nilsson Fauna 1: 296 (1820). Björkman (1889).
-PARK. (i sht förr) inhägnad jaktpark (”djurgård”) där hjortar hållas. SvTyHlex. (1851). Östergren (1927; med hänv. till hjorthage).
-PASTEJ. (i sht förr) kok. Rålamb 14: 114 (1690).
-PES. (†) penis av hjort. ApotT 1698, s. 58. Därs. 1739, s. 56. —
-POLEJA. (hjort- c. 1645. hjorte- 1659) (†) hjortmynta; möjl. äv. om örten Origanum Dictamnus Lin. IErici Colerus 1: 75 (c. 1645). Franckenius Spec. B 3 b (1659).
-ROT. (hjort- c. 1870. hjorte- 16381757) [jfr (ä.) t. hirschwurz, bl. a. om arter av släktet Laserpitium Lin.; jfr BHesselman i MélangVising 220 f., 223 ff. (1925)] (†) namn på örter av familjen Umbelliferæ.
a) Laserpitium latifolium Lin., spenört; äv. i uttr. vit hjortrot. Franckenius Spec. B 2 b (1638). Hildebrand MagNat. 129 (1654).
b) i uttr. svart hjortrot, Daucus Carota Lin. f. silvestris (Murr.) Hoffm., vild morot. Franckenius Spec. B 4 a (1638). Serenius Iiii 4 b (1757).
-SADEL. kok. (maträtt bestående av stekt) ”sadel” av hjort. Hagdahl Kok. 643 (1879).
-SENA. (hjort- 1809 osv. hjorte- 1675) sena av hjort. Amer. 11 (1675). Drake Töpfer 28 (1850).
-SJUKA. (numera föga br.) veter. benämning på ett slags i sht hos hästar o. mindre idisslare förekommande sjukdom (kramp) varvid halsen hålles stelt uppåtböjd ss. en hjorthals; jfr -HALS. Florman Abildgaard 59 (1792). SvJordbrB HusdjSj. (1920; med hänv. till stelkramp).
-SKINN. hud av kron- o. dovhjort samt rådjur. Stiernman Com. 2: 232 (1639).
Ssgr: hjortskinns-byxor, pl. (förr) Lind (1749).
-handske. Lind (1749).
-SKRI. jäg. om hjortens läte under brunsttiden. Björkman (1889).
-SLÄKTE(T). (hjort- 1820 osv. hjorte- 1789) zool. det till familjen hjortdjur hörande släktet Cervus Lin., innefattande bl. a. kronhjort, enligt viss namngivning äv. dovhjort, förr äv. rådjur, älg o. ren. Nilsson Fauna 1: 273 (1820). jfr (†): När de Arabiske Naturkännare omtala skogsoxar, eller närmare, skogs-hjordar, mena de icke vildoxar, utan hjorte- eller Antilope-slägten (dvs. hjort- resp. antilopdjur). Ödmann StrSaml. 4: 23 (1789).
-SPRÅNG.
1) (mera tillf.) språng (hopp) av hjort; äv. oeg., om språng som liknar en hjorts, väldigt språng. Klippenfelt (stod), efter ett riktigt hjortsprång, midt i högen. Sparre Sjökad. 13 (1850).
2) konkret.
a) [efter t. hirschsprung] (†) benämning på ett ben i hjortens fot: språngben. Wikforss 1: 830 (1804). Dalin (1852).
b) [jfr d. hjortespring i samma bet., ävensom -BRUNST 2] (folkligt i vissa trakter) hjortsvamp. Lindgren Läkem. (1891).
-SPÅR. jäg. Lind 1: 1081 (1749).
-STEK, r. l. m. i sht kok. Kockeb. A 4 a (1650).
-STEN. (hjort- 1747. hjorte- c. 1613) (†) om förhårdnade bildningar hos hjort, förr använda i folkmedicinen.
a) bezoar i matsmältningsorganen. Wallerius Min. 417 (1747).
b) förhårdnad avsöndring i ögonvrårna. Forsius Min. 182 (c. 1613). Wallerius Min. 418 (1747).
-STÅND. jäg.
a) ställe l. område där hjortar uppehålla sig under längre tid. Lind (1749).
b) samling l. flock av hjortar. Hahr HbJäg. 339 (1866).
-SVAMP. [jfr -BRUNST 2] den på trädrötter, i sht i barrskogar, växande, tryffelliknande svampen Elaphomyces granulatus Fr., i sht förr (under namnet Boletus cervinus) använd i (folk)medicinen. Schroderus Comenius 141 (1639). ApotT 1698, s. 11. Ymer 1909, s. 204.
-SVANS.
-TALG. (hjort- 1690 osv. hjorta- 1642c. 1645. hjorte- 15781680) BOlavi 29 a (1578). Lindgren Läkem. 113 (1919).
-TRÖST. [möjl. förvrängning av (ä.) t. hirschdost; jfr DOSTA 3] (†) örten Eupatorium cannabinum Lin., floxört; jfr -VÄPPLING. Liljeblad Fl. 456 (1816). Ahlman (1872).
-TUNGA. (hjort- 1639 osv. hjorta- c. 15501642. hjorte- 15781797) [fsv. hiorta tunga]
1) tunga hos hjort. NSvBibl. I. 2: 102 (1623).
2) ormbunken Scolopendrium officinale (Ehrh.) DC. (med blad liknande en hjorttunga i bet. 1); förr äv. innefattande (l. förväxlad med) ormbunken Ceterach officinarum Willd. 2LinkBiblH 4: 81 (c. 1550). Kindberg SvNamn 37 (1905).
Ssgr (till -TUNGA 2): hjorttunge-blad. [fsv. hiorta tungo bladh] Bromelius Lup. 72 (1687).
-gräs. (-tung- 1698. -tunge- 1675. -tungo- 1578) (†) hjorttunga. BOlavi 54 b (1578). ApotT 1698, s. P 1 a.
-vatten. (-tungo-) (†) dekokt på hjorttunga. BOlavi 4 b (1578).
-ört. (-tunge-) (†) hjorttunga. Månsson Åderlåt. 151 (1642).
-VIVEL. (†) skalbagge av släktet Prionus Fabr.? Linné MusReg. 82 (1754).
-VÄPPLING. (hjort- 1757. hjorte- 1694) (†) = -TRÖST. Bromelius Chl. 28 (1694). Serenius Iiii 4 b (1757).
-ÖRT. (hjort- 1685. hjorte- 1694) [möjl. efter t. gemswurz o. d. (jfr GÄMS), benämning på vissa fibleväxter] (†) örten Arnica montana Lin., hästfibla. Rudbeck HortBot. 4 (1685). Bromelius Chl. 3 (1694).
B (†): HJORTA-FOT, se A.
-HORN, se HJORT-HORN.
-HUD, -ISTER, -KÖTT, -MÄRG, -TALG, -TUNGA, se A.
C (†): HJORTE-BLOD, se A.
-BLOMMA, f. örten Adonis autumnalis Lin., höstadonis, gossen i det gröna. Rudbeck HortBot. 40 (1685).
-FOT, se A.
-GARN. nät för fångst av hjort; jfr HJORT-LINA. SkeppsgR 1545.
-HJÄRTA, se A.
-HORN, se HJORTHORN.
-HUD, -HUVUD, -ISTER, -KO, -KÖTT, -LÄDER, se A.
-MAT. örten Myosotis palustris Lin., förgätmigej. Tillandz B 5 b (1683).
-MÄRG, -POLEJA, -ROT, -SENA, -SLÄKTE(T), -STEN, -TALG, -TUNGA, -VÄPPLING, -ÖRT, se A.
D (†): HJORTS-HUDS-TRÖJA, se A.
Avledn.: HJORTINNA, f. l. r. (†) hind. Lundberg Paulson Erasmus 56 (1728). Lind (1738, 1749; under hinde).
Spoiler title
Spoiler content