SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HOMONYM hom1ony4m l. 1-, ngn gg hωm1- l. 1-, äv. -ån- l. -ωn- (håmåny´m Dalin), adj. o. sbst.; ss. sbst. r. (SvTidskr. 1873, s. 502, osv.), äv. n. (BotN 1857, s. 91, osv.); best. -en, ss. n. -et; pl. -er (Kellgren UnderrSvOrdab. 33 (1787) osv.), ss. n. ngn gg = (Sundén 1: 412 (1886), Klint (1906)).
Etymologi
[jfr d. homonym, adj. o. sbst., t. homonym, eng. homonymic, homonymous, adj., homonym, sbst., fr. homonyme, lat. homonymus, adj., homonyma, sbst. pl.; av gr. ὁμώνυμος, adj., τὰ ὁμώνυμα, sbst. pl.; till ὁμός, lik(a) (se HOMO-), o. ὄνομα (eoliskt ὄνυμα), namn (se d. o.)]
(i fackspr., i sht språkv.) motsatt: synonym.
I. adj., motsv.
II. Andersson (1845). Homonyma ord. Keyser SvSpr. 49 (1875). särsk. naturv. motsv. II slutet. (Ett föreslaget växtnamn godkännes icke) om det är homonymt med andra klass- eller genusnamn. BotN 1868, s. 96. II. sbst.: ord med samma form (uttal), men icke samma betydelse som ett annat ord, likljudande ord. Kellgren UnderrSvOrdab. 33 (1787). S. k. homonymer .. t. e. bål på kroppen och bål att dricka ur. Noreen VS 1: 36 (1903). särsk. naturv. en o. samma benämning använd om två l. flera naturföremål (t. ex. växter l. djur). BotN 1843, s. 133. 2NF 33: 468 (1922).
Spoiler title
Spoiler content