SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1932  
HOS hωs4, äv. 4s (hos o. hoss Dalin, 4s vard. hωs4 LoW (1911); rimmande med koos Ps. 1695, 108: 3, med ros Atterbom Lyr. 3: 167 (c. 1820)), prep. o. adv.
Ordformer
(hoes 15611653. hoos 15211742. hooss (hoosz) 15231696. hos 1544 osv. hoss (hosz) 15231796. hots 1633. huuss 1552. hwss 1644. hås 1697)
Etymologi
[fsv. hos, motsv. d. hos; sannol. av fsv. hūs (se HUS), med övergång av ū till ō i svagtonig ställning o. med samma bet.-utveckling som hos fr. chez, motsv. it. casa, hus. Jfr särsk. Grimm Wb. 1: 1202, 1346 (1854) o. Kock SvLjudh. 2: 223 (1909). I fråga om anv. synes ordet i ett flertal fall ha påvärkats av (m)nt. resp. t. bei]
— jfr DÄR-, HÄR-HOS.
I. prep.
1) i (ngns) hus l. hem l. på det ställe där (ngn) vistas; i (ngns) omgivning l. sällskap l. närhet; tillsammans med (ngn, äv. ngt); stundom: bland (ngra); äv. allmännare, i fråga om uppsökande av ngn l. förhållandet att bliva mottagen av ngn o. d., stundom: inför (ngn) o. d.; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Bo, äta, vistas, taga in hos ngn. Uppfostras, växa upp hos ngn. Vi ha nyligen varit på middag hos honom (dem). Göra ett besök hos ngn. Ha (se) gäster hos sig. Anmäla sig hos ngn. Hon är sjuklig och måste alltid ha någon hos sig (till hjälp o. d.). Är någon (inne) hos den sjuke? Hemma hos mig l. oss (starkt vard. äv. mitt resp. vårt). Hos Bergström (vard. äv. Bergströms). Hos prosten (vard. äv. prostens). H. Kongl. M.tt hade vthi någre dagar behållit them (dvs. sina gäster) hoos sigh. G1R 1: 22 (1521). M:r de Feuquières .. hade den 9 eiusdem hoos mig audientz. AOxenstierna 1: 558 (1635). Bevars hvilket fläng både ute och innan! / Hos Prestens hvad stoj och hvad stök! Lenngren (SVS) 2: 241 (1800). Den gamle hvilar hos de döde. Tegnér (WB) 4: 8 (1822). Allt sedan jag skiljdes från dig, äro mina tankar oupphörligt hos dig. Knorring Cous. 2: 100 (1834). De trognas själar åtnjuta efter skilsmessan från kroppen salighet hos Gud. Kat. 1878, nr 162. Hon är helst hos sina blommor. Sundén (1885). Gubben satt inne hos sig och rökte pipa. Siwertz Sel. 1: 80 (1920). — särsk.
a) i fråga om köpman, handtvärkare, boktryckare o. d., från vars bod l. värkstad l. officin osv. ngt köpes l. rekvireras l. utgår o. d. Beställa ett par skor hos skomakaren. Detta får man billigare hos en mindre handlande. Tryckt i Stockholm hoos Ignatium Meurer. AJGothus Theoria 1 a (1647). Stockholm, hos Zacharias Haeggström. Knorring Cous. 1: 1 (1834; å titelbladet). Mor Gertrud gick ut att göra uppköp hos landthandlaren. Rydberg Vigg 3 (1875).
b) mer l. mindre utpräglat övergående i bet.: i (ngns) förvar, besittning l. ägo o. d. Lämna ngt såsom pant hos ngn. HFinlKamF 1: 63 (1552). Originalet (till handlingen) hafve vi ännu på någen tid velet hos oss behålle. RA 3: 172 (1593). Domaren har handlingarna hos sig. Sundén (1885). Siwertz Sel. 2: 11 (1920).
2) [jfr motsv. anv. av (m)nt. bī, t. bei] vid, bredvid.
a) med personbetecknande (l. personifierat) huvudord o. med bibet. av sällskap l. samhörighet l. förbindelse av ett l. annat slag: bredvid, vid sidan av, intill, upptill (ngn); äv. oeg. o. bildl. Sitta, stå, ställa sig hos ngn. (En man till två kvinnor:) Fåår iag liggie hoos idhr så wil iag bliffua qwar. BtSödKultH 12: 17 (1592). Eij må någon moder uthan högsta nödh läggia sitt spädebarn hoos sigh i säng, till at thet däggia. KOF II. 2: 108 (c. 1655). Det var hon, som jämt i drömmen kom / och satte sig hos mig och talte tröst. Fröding NDikt. 11 (1894).
b) (†) med sakbetecknande huvudord l. med personbetecknande huvudord utan den bibet. av sällskap o. d. som omtalas under a: vid, bredvid, i närheten av, nära, upptill; äv. oeg. o. bildl.; ofta i förb. hart hos, nära bredvid osv. Bliffue hoss (dvs. hålla sig till) Texten. Ludvigsson Norman 21 (c. 1550). Han bleff them icke warse för än the wore hardt hoes honom. Svart G1 142 (1561). The Städher som hoos Wolga Elff äre belägne. Petreius Beskr. 1: 83 (1614). Pigorna hoos Rocken sofwa och nicka. Bondepract. C 2 b (1662). Herr Jesu Christ, / Blif stadigt hos min sida. Ps. 1695, 284: 3. Humbla Landcr. 453 (1740). Lindfors (1815). — särsk. i fråga om språkligt sammanhang: vid (före l. efter). Imperfectum Indicativi sättes (sällan) hos Quum. Cellarius LatGr. 88 (1703). Spegel 116 (1712).
3) (†) i, på; med huvudord betecknande lokalitet. G1R 24: 206 (1554). Hustru Jngebor i Ormarydh hafuer intedh warit hoos sin sochnekyrkio på itt åhr. ÄARäfst 101 (1596). Jngeborg säijer vijdare, det de begge varit hoos arresten (där Ingeborg satt häktad). VRP 26/9 1720.
4) [jfr motsv. anv. av t. bei] (numera bl. i Finl., föga br.) i uttr. ha(va) l. bära o. d. (ngt) hos sig, ha osv. (ngt) på sig; förr äv. ha(va) l. föra (ngt) hos sig, ha l. föra (ngt) med sig, medföra. 14 eller 16 men .. the ther hade blåsehorn hoes sigh. Svart G1 50 (1561). Per Nillsson Bahr Nykelen till Boodan hooss ssigh. ÅngermDomb. 9/4 1644, fol. 11. Barnet som jag hos mig förer. Humbla Landcr. 65 (1740). Han hade bara nitton riksdaler hos sig. Lindegren 2: 35 (1806). Topelius Fält. 4: 71 (1864). Cannelin (1921).
5) [jfr motsv. anv. av t. bei] med pluralt l. kollektivt huvudord: inom (den krets som huvudordet betecknar); bland. Bruket hos allmogen. RA 1: 345 (1544). At hos osz Christna så illa lefwes. Swedberg Cat. 287 (1709). Det felas hos oss icke praktiskt dugande män. Heidenstam Vad vilja vi? 25 (1914). Det är .. en bekant sak, att äldre former, som övergivits av de äldre, längre leva kvar hos ungdom och barn. Nilsson FestdVard. 76 (1925).
6) (†) tillsammans med, jämte. Tesligis haffue wij och hoss same thin scriffuelse fatt the Fursters Controfeijnger (m. m.). G1R 11: 247 (1537). Ehr Brud, den mycken Dygd hos mycken Fägring äger. Brenner Dikt. 1: 261 (1713).
7) [jfr motsv. anv. av t. bei] (†) i fråga om ngt som försiggår l. företages l. finnes l. förekommer o. d. samtidigt l. i samband med ngt annat: vid, under. Fordomdags .. haffuer man begynt bruka hoos Döpelsen någrahanda Ceremonier. LPetri KO 15 a (1571; äv. i hskr. 1561). Hoos thetta Spectakel war han sielf tilstädes. Petreius Beskr. 2: 60 (1614). Gudhfäder och Gudhmödrar, som hos Dopet swara för Barnen. Schroderus Os. 2: 467 (1635). Ekman Siönödzl. 42 (1680).
8) för att beteckna att ngn står i ett visst förhållande till ngn l. hänvänder sig till ngn o. d.; stundom: för, inför, i ngns tanke l. uppfattning o. d. Söka hjälp hos ngn. Sätta sig, stå i skuld hos ngn. Ha fordringar hos ngn. Vara (högt) i gunst, stå väl, vara illa anskriven hos ngn. Ställa sig in hos ngn. Anbefalla ngn hos ngn. Förhöra sig, anhålla, göra påminnelse hos ngn om ngt. Skapa sig ett namn hos eftervärlden. Alt gott haffue Swenske hoos honom (dvs. Gustav Vasa) röntt. Svart Gensv. K 5 a (1558). Han .. är udi onåder hooss Boris .. kommen. OxBr. 5: 10 (1612). Frey skulle bli Måg hos Holger på Ön. Dalin Vitt. II. 6: 113 (1740). Han .. föreslog mig hos hofrätten att förestå domsagan till årets slut. De Geer Minn. 1: 82 (1892). — särsk. (ofta med mer l. mindre nära anslutning till 1) i fråga om tjänste- l. lärjungeförhållande o. d. till ngn (äv. en institution o. d.). Han hade studerat hos Pasteur. Vara, sätta ngn i lära hos en skomakare. Tjänstgörande kammarherre hos drottningen. RA 3: 102 (1593). Dædalus .. gaf sig i tienst hos Minos. Ehrenadler Tel. 174 (1723). Jonte var drängen, / som tjänte hos prästen. Fröding Guit. 31 (1891). Advokatfiskalen hos kammarkollegium. PT 1914, nr 303 A, s. 2.
9) i fråga om känslor, intryck, tankar o. d.: i (ngns) inre, inom (ngn). Väcka tankar, lust (till ngt), hänförelse, löje hos ngn. Jagh weet .. / Huad som hoos Eer (ungmör) i Hiertat groor. Lucidor (SVS) 249 (1672). Hos de flesta slumra bättre tänkesätt och krafter. Lidbeck Anm. 46 (1805). (Flickan) kände .. hos sig en egen ny kraft. Mellin Nov. 1: 13 (1838, 1865). Auerbach (1909). — särsk. (†) i uttr. hos sig (själv).
a) inom sig (själv), för sig själv. Ther medh påskijna låtandes, thet han vthi en lång tijd hade hållit hoos sigh fördoldt. G1R 1: 22 (1521). Han (beslutar) fult och fast hoos sigh at ingåå i Öpningen (dvs. i bärgsklyftan). RelCur. 127 (1682). (Jag) öfverlade .. hos mig sielf, huru jag skulle (osv.). DeFoë RobCr. 64 (1752). Ekmanson Sterne 1: 15 (1790).
b) övergående i bet.: för sin del, för sig (själv); äv. i förb. var hos sig, var (o. en) för sig. OxBr. 1: 239 (1624). Han hoos sig hölle för .. rådligit .. att (osv.). KKD 2: 244 (1718).
10) för att beteckna att ngt (i fråga om person i sht en inre egenskap o. d.) tillkommer ngn l. ngt, att ngn l. ngt har l. utmärkes av ngt l. att ngt är förenat l. försett med ngt o. d., äv. att ett förhållande o. d. beror på ngn l. ngt o. d. Det är en vana, en vacker sida hos honom. Vad som är en förtjänst hos den ene, kan vara ett fel hos den andre. Felet (skulden) ligger hos honom, hos systemet. Nu är turen hos mig (att osv.). Ludvigsson Norman 37 (c. 1550). Then sielftagna Myndigheten hoos the Andelige. Kyrkol. Föret. 3 a (1686). Beslut och handling / är ett hos qvinnan. Tegnér (WB) 4: 25 (1822). De glödande ögonen hos huggormar och giftpaddor. Rydberg Vigg 16 (1875). Det fanns alltid något hos henne, som var på en gång tjusande och rörande. Lagerlöf Troll 2: 16 (1921). (†) Malörtens bitterheet, som hoos sigh hafwer en hälsosam sötma. Fosz 70 (1621; nt.: by syck). — särsk.
a) framför namn på författare för att beteckna att ngt berättas l. förekommer l. återfinnes i ngn skrift av denne. Detta står, läses, ses hos Cicero. Ordet hjalt förekommer hos Tegnér. The röya sitt stålta hierta, Såsom then Phariseen hoos Lucam. OMartini Pred. E 1 b (1606). Såsom fordomdags Crispinus hos fader Horatius / gör du väl hundra vers på en stund. Tegnér (WB) 2: 183 (1814). Ordet påträffas hos Topelius. Cannelin (1921).
b) [jfr t. es steht (nicht) bei ihm o. d.] (†) i uttr. ngt står hos ngn, ngt står i ngns makt l. hand, beror av ngn. At han ju gerne ville förfordra E. K. M:tz ärender, så myckit hoos honom någonsin stodhe. OxBr. 10: 210 (1617). Om någon skal intagha them (dvs. fiendens städer o. fästningar), thet står hoos Gudh. Botvidi 3Pred. 16 (1621, 1627). Min Lycka står hoos dig (dvs. Kristus). Columbus BiblW B 1 b (1674). Agardh BlSkr. 2: 295 (c. 1850).
II. adv. — jfr BREDE-HOS.
1) (†) motsv. I 2: bredvid, i närheten; äv. i förb. hart hos, strax hos o. d. Ett päruneträ ther hardt hoes stodh. Svart G1 152 (1561). The andre stå hoos och wachta. Prytz OS F 3 a (1620). Nembdemannen som boor strax hooss. VDAkt. 1671, nr 153. KKD 9: 49 (1703). — särsk.
a) övergående i bet.: tillstädes, till hands; i fråga om person äv.: närvarande; i fråga om tid: inne; i uttr. vara hos o. d. äv.: finnas (till), givas. (Vi begära) att thu bliffwer hosz när sölffret nidsmeltis. G1R 16: 471 (1544). Thär (dvs. där Gustav Vasa var med) war och en synnerligh lycka och Gwdz wälsignelse hoos. Svart Ähr. 53 (1560). Min stund är hoos. Wivallius Dikt. 109 (1641). Så måste hon (dvs. människan) rätt snart sin koos, / Här är platt ingen vthwäg hos. Ps. 1695, 108: 3. PH 5: 2978 (1750).
b) bildl., i uttr. hart hos, hart nära, ”icke långt ifrån”, närapå. RA 1: 347 (1544). Så at H: Kong: Maiest: offte hardt hoos j theres händer kommen war. G1R 18: 284 (1547).
2) (†, utom i ssgr) motsv. I 6, i fråga om bifogande l. tillägg till ngt l. förening med ngt o. d.: ”med”, därjämte, tillika; särsk. i fråga om bilaga till handling l. brev o. d. Girs G1 13 (c. 1630). (Det) ligger här en förtäckning hoos, hvad (osv.). OxBr. 9: 305 (1635). Wij holle Jungfrudomen, när ther är Ödmiukheet hos, i Ähra. Schroderus Os. 1: 441 (1635). (Gyllenstolpe) skickade mig in k. Brors sidsta bref til honom, och därjämte sitt svar, som hoos kommer (dvs. här bifogas). Bark Bref 2: 82 (1705).
Ssgr (i allm. till I 6, II 2; numera bl. i ämbets-, brev- l. affärsstil): HOS-FOGA, v.
1) bilägga, bifoga, närsluta; numera bl. i p. pf. Hoosfogade acter ved bemälte breef. RP 1: 184 (1629). (Vi) få .. nu .. hosfoga, sjelfva vahl-längden. VDAkt. 1790, nr 232. BtRiksdP 1892 B, I. 1: nr 1, s. 69.
2) (†) allmännare: tillägga, bifoga. Men Fergan (dvs. rägnbågens färg) är ej noog, Gud hafwer och ther jämte / Hoos fogat herlig Kraft som wj ther uhr må hemta. Spegel GW 127 (1685). Loenbom Stenbock 3: 188 (1760).
-FÖLJA. medfölja; vara bifogad l. bilagd l. närsluten; numera bl. i p. pr.: medföljande, hosfogad, bilagd. Hoosfölliande bref. LReg. 269 (1676). Penningar .. till tryckningens betalande hosföljer. LHammarsköld (1810) i BrefNSkolH 184. BtRiksdP 1903, 8Hufvudtit. s. 118. —
-GÅ. = -FÖLJA; numera bl. i p. pr.: hosföljande, bilagd; förr äv. ss. adv. RARP 4: 103 (1647). Jag har beropat mig .. på den berättelse, som hosgår. Hermelin BrBarck 155 (1708). Min tanka om Folkskolan synes af hosgående Betänkande. Tegnér (WB) 8: 656 (1839). Hosgående sändes något om Riksdagen. Stenhammar Riksd. 3: 202 (1848). Auerbach (1909).
-LÄGGA. bilägga, bifoga, närsluta; numera bl. i p. pf. Effter som tesse hosslagde Copier formelde och jnneholle. G1R 11: 422 (1537). VDAkt. 1784, nr 135. Klint (1906).
(I 2 b, II 1) -STÅENDE, p. adj. (†) vidstående. BoupptSthm 6/12 1667. Hosstående figur af en pilspets. Holmberg Nordb. 19 (1852).
(I 1, II 1 a) -VARA, v. (†) vara hos ngn; vara närvarande, närvara. Helsingius Z 1 a (1587). AvvittrSthm 20/10 1659. Hosswarande Skiepparen Hans Pärson. BoupptSthm 11/11 1659. Hamb. (1700). särsk. ss. vbalsbst. -ande; jfr -VARO. Thet idkeligha hoswarande (dvs. det förhållandet att hovmannen ständigt vistas hos fursten) gifwer föracht och förtreet. Fosz 289 (1621; nt.: bywesent).
(I 1, II 1 a) -VARO. (†) vistande hos ngn, närvaro. VDAkt. 1708, nr 425.
Spoiler title
Spoiler content