SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HOVLING, m.; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. hofling; efter t. höfling (jfr mnl. hovelinc, holl. hoveling, motsv. mht. hovelinc), avledn. till hof (se HOV, sbst.4)]
(†) hovman (se d. o. 5). Oelreich 662 (i handl. fr. 1722). Tessin Bref 2: 209 (1754).
Spoiler title
Spoiler content