SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1932  
HOVRÄTT 3v~rät2, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(hov- (hof-, hoff-) 1528 osv. håv- (håf-, håff-) 16121814. hovs- 1706 (: Hofzrätts Doctoren). -recht 1528. -rätt (-rett) 1571 osv.)
Etymologi
[jfr d. hofret, mnt. hoverecht, mnl. hofrecht, mht. hovereht, t. hofrecht, domstol vid ett hov o. d.; till HOV, sbst.3 o. sbst.4, o. RÄTT, sbst.]
1) (†) rätt(snormer) som gällde vid ett hov, ”gårdsrätt”; äv. allmännare: lag, rätt. Och thetta skal nw wara closterfolk for en hoffrecht. OPetri Clost. F 2 a (1528). Vare under samme hofrett och artickler, som konungens eigne tienere äre undergifne. RA I. 2: 13 (1561; i senare avskr.).
2) (†) domstol knuten till ett hov. SthmTb. 22/3 1571. Isgrim alt medh sin hela Slecht, / .. Framkom in för Konungens Rätt, / Then man Hoffrätt må kalle. Fosz 10 (1621). Schroderus Os. 1: 309 (1635).
3) benämning på den näst högsta (urspr. högsta) rättsinstansen i Sv. o. Finl.; särsk. om var o. en av de tre domstolar i vartdera riket som nu utgöra de s. k. överrätterna; äv. (ngt vard.) om hovrättens lokaler. Svea hovrätt (i Stockholm, inrättad 1614), Göta hovrätt (i Jönköping, inrättad 1634), Hovrätten över Skåne och Blekinge, vard. äv. Skånska hovrätten (inrättad 1820, till 1917 förlagd till Kristianstad, därefter till Malmö). Åbo hovrätt (inrättad 1623). Vasa hovrätt (inrättad 1775). Viborgs hovrätt (inrättad 1839). Vädja (vard. äv. ) till hovrätten. Vinna, förlora i hovrätten. Hovrättens dom, utslag. Wår Konungslighe Hoffrätt, och öffuerste Doom, vti wår Stadh Stockholm, hwilken wij så vthi wår närsom frånwaru giffue macht at döma Konungsdoma. RättegOrdin. 10/2 1614, s. B 1 a. Georgius Stiernhielm, .. Vice Præses vthi then Konungzlige Hoffrätten i Dorpt. Arvidi 140 (1651). RB 8: 1 (Lag 1734). Jag .. gick direkte upp i hofrätten. De Geer Minn. 1: 127 (1892). Svea hovrätt med krigshovrätten består av president, fyrtio hovrättsråd, ett krigshovrättsråd och krigshovrättens militära ledamöter. SFS 1923, s. 397. — jfr AMIRALITETS-, KRIGS-, RIKS-HOVRÄTT.
4) [elliptiskt av ssgn HOVRÄTTS-EXAMEN] (i fråga om ä. förh., vard.) hovrättsexamen; bl. i sg. best. Han har tagit hovrätten. Klint (1906). Östergren (1927).
Ssgr (till 3): A (†): HOVRÄTT-SEKRETERARE, se C.
B (†): HOVRÄTTES-KAMMARE, se C.
C: HOVRÄTTS-ADVOKAT. person som inför hovrätt för parts talan; numera icke i Sv. Henel 1729 6 (1730). Lagus ÅboHofr. 345 (1834).
-AKT. jur. sammanfattande benämning på samtliga handlingar o. inlagor i ett mål l. ärende vid hovrätt. RP 10: 696 (1643). BtRiksdP 1901, I. 1: nr 24, s. 224. —
-AKTUARIE. aktuarie vid hovrätt. Arnell Stadsl. 636 (1730; möjl. efter handl. fr. 1716).
-ARKIVARIE. SoS 1907, s. 177.
-ASSESSOR. bisittare i en hovrätt (före 1910 ordinarie ledamot av densamma). RARP 2: 8 (1633). SoS 1907, s. 178.
-AUSKULTANT. (numera bl. i Finl.) jfr AUSKULTANT 1 a. PT 1791, nr 2, s. 3. Cannelin (1921).
-AVGIFT~20 l. ~02. avgift som erlägges till hovrätt för lösen av dess utslag o. protokoll. Lagerbring Skr. 98 (1763). Flintberg Lagf. 4: 33 (1801; efter handl. fr. 1752).
-BESLUT.
-BETJÄNT. (†) hovrättsvaktmästare. BoupptSthm 1/12 1679. BtRiksdP 1876, I. 1: nr 1, Bil. 1, s. 41. —
-DAG. (†) dag på vilken hovrätten sammanträder. RARP 10: 497 (1668).
-DOKTOR. (förr) läkare som stod till förfogande företrädesvis för hovrättens ledamöter o. tjänstemän; äv. ss. titel utan motsv. ämbete? Iag låg vnder Cur i Jönekiöping hoos Hofzrättz Doctoren. VDAkt. 1706, nr 287. Under tilldelt ovanlig titul och namn af Kongl. Hofrätts Doctor. HdlCollMed. 31/1 1736.
-DOM. RP 3: 274 (1633). BtRiksdP 1876, I. 1: nr 1, Bil. 1, s. 29.
(jfr 4) -EXAMEN. universitetsexamen (införd 1749, avskaffad 1904) som gav kompetens till inträde vid rättegångsvärken, officiellt kallad: examen till rättegångsvärken. Hammarsköld SvVitt. 2: 217 (1819). 2NF (1909).
-EXTRANOTARIE. (i Finl.) = -EXTRAORDINARIENOTARIE. FinBiogrHb. 961 (1898).
-EXTRAORDINARIENOTARIE. (numera knappast br. utom i Finl.) extra ordinarie hovrättsnotarie; vanl. skrivet hovrätts e. o. notarie. FoU 15: 49 (1902). Östergren (1927).
-FISKAL. tjänsteman vid hovrätt som har att föredraga inkommande besvär (urspr. bl. i brottmål). Murenius VP 33 (1640). Östergren 2: 181 (1920).
-FÄRG. (†) benämning på violett färg l. färgstoff? VetAH 1791, s. 133. Cochenille användes till scharlakansrödt .. och violett af alla nuancer, af hvilka sednare den så kallade Hofrättsfärgen oftast förefaller. EconA 1808, dec. s. 13. —
-HERRE. (ngt vard.) om medlem av en hovrätt; nästan bl. i pl. HofrätzHerrarna uthj Iöneköping. VDAkt. 1665, nr 385 (1663).
-HUS(ET). hus i vilket en hovrätt har sina lokaler. RP 9: 386 (1642). Bolinus Dagb. 50 (1670).
-JURIST. i hovrätt tjänstgörande jurist. JärtaBrefv. 1: 8 (1821).
-KAMMARE(N). (hovrättes- 1649. hovrätts- 1649) (†) om hovrätts sessionsrum. Sedan ginge Adelens Uthskåt opp i Hoffrätts Cammaren. RARP 4: 200 (1649). Därs. 226.
-KANSLIST. (numera bl. i Finl.) jfr -SEKRETERARE. BoupptSthm 1675, s. 97 a. Cannelin (1921).
-KARL. (vard.) person som tjänstgör i hovrätten. Almqvist TreFr. 1: 137 (1842). SoS 1907, s. 178.
-KOMMISSARIE.
1) (numera bl. inom Göta hovrätt) benämning på person som av hovrätten antagits för att tillhandagå allmänheten vid in- o. utlämning av parters handlingar, vid bevakning av mål osv. Arnell Stadsl. 604 (1730; efter handl. fr. 1684). BtRiksdP 1896, 2Hufvudtit. s. 12. 2NF (1909).
2) (förr) titel som hovrätten tilldelade äldre, förtjänta länsmän. SvStatskal. 1872, s. 220.
-LEDAMOT~200 l. ~102. BtRiksdP 1876, I. 1: nr 1, Bil. 1, s. 15. Östergren (1927).
-LIKVIDATIONSKOMMISSARIE. (†) = -KOMMISSARIE 1. Henel 1729 6 (1730). Han (dvs. Hans Wittfooth) bar redan före stora ofreden titeln hofrättslikvidationskommissarie, hvilket skulle tyda på att han var något slags affärsombud för hofrätten. FinBiogrHb. 2414 (1903).
-MEDIKUS. (†) = -DOKTOR. HdlCollMed. 10/6 1729 (1711). Därs. 16/10 1735.
-NOTARIE. notarie vid hovrätten; särsk. i uttr. extra ordinarie hovrättsnotarie, titel som intill 1932 tilldelades person som efter avlagd juridisk examen lät inskriva sig vid hovrätten; i skrift oftast förkortat e. o. hovrättsnotarie. Runemarck SthmVägv. 57 (1789). Jolin Ber. 4: 21 (1877). Den vilseledande titeln ”e. o. hovrättsnotarie”, som (enligt 1928 års lönekommittés förslag) bör avskaffas. LD 1931, nr 134, s. 5. SvJuristT 1932, s. 81.
-ORDINANTIE. (numera bl. hist.) författning angående hovrätten (o. dess arbetsordning). Der på las (dvs. läste) Her R. Cancelleren den 7 art. i hofrätzordinantzien. RP 12: 244 (1647). Kallenberg CivPr. 1: 832 (1922).
-PERSONAL. i sht i sg. best. Schybergson FinlH 2: 118 (1889).
-POST, m. vaktmästare vid hovrätt; numera bl. om dylik person som icke är förste vaktmästare. BtFinlH 2: 412 (1646). SoS 1907, s. 178.
-PREDIKAN. SP 1792, nr 40, s. 4. Hovrättspredikan, den gudstjänst, som hålles för hovrättens ledamöter och tjänstemän, innan hovrätten på nya året första gången sätter sig. SoS 1907, s. 178.
-PRESIDENT. (titel tillkommande) den högste styresmannen vid en hovrätt, president i en hovrätt. SvFinLagt. (1883). Siwertz JoDr. 356 (1928).
-PROTONOTARIE. (numera bl. i Finl.) benämning på den tjänsteman vid en hovrätt som i tjänsteställning står närmast över notarierna. FinBiogrHb. 966 (1898).
-PÄNNINGAR, pl. (förr) om vissa skattemedel som anslagits till bekostande av hovrätterna. Laghmans- och häradzhöfdingzpenningar och hoffrättspenningar. RARP 10: 494 (1668).
-RÅD. (titel tillkommande) ordinarie ledamot av en hovrätt; förr bl. ss. titel tillkommande vissa av de äldsta ledamöterna (under 1600-talet endast den förnämsta klassens, ”rådsklassens”, ledamöter). Tvenne de äldste Assessorerne i hvarje Hoffrätt kunna få namn af Håfrätts-Råd och rang med Lagmän. 2RARP I. 1: 48 (1719). 2NF 36: 433 (1924).
-RÅDINNA10032. (mindre br.) hovrättsråds maka (l. änka). PT 1758, nr 75, s. 4. SvD(B) 1932, nr 21, s. 1.
-RÅDKAMMARE(N). (†) jfr -KAMMARE(N). RP 2: 278 (1631).
-RÅDSKA. (†) = -RÅDINNA. VRP 5/4 1736. VDAkt. 1767, nr 98.
-SAKFÖRARE~0200. = -ADVOKAT. NordT 1885, s. 159. Kallenberg CivPr. 1: 839 (1922).
-SEKRETERARE. (hovrätt- 1675. hovrätts- 1643 osv.) RP 10: 698 (1643). BtRiksdP 1876, I. 1: nr 1, Bil. 1, s. 18. —
-STAT. sammanfattande benämning på en hovrätts ledamöter o. tjänstemän. PT 1758, nr 52, s. 4. Hellström Lekh. 219 (1927).
-STIL. Hovrättsstil; den för hovrättens skrivelser karakteristiska och eftersträvade stilen. SoS 1907, s. 178.
-SYN. (i sht förr) om syneförrättning som värkställes av hovrätt genom en dess utsände ledamot. Schmedeman Just. 634 (1672).
-UNIFORM. (i sht förr) uniform som bäres av hovrättens ledamöter o. tjänstemän. (Notarien) ser rätt näpen ut i sin hofrättsuniform. Knorring Qvinn. 2: 44 (1836).
-VAKTMÄSTARE~0200. BoupptSthm 11/11 1659.
Avledn.: HOVRÄTTIST, m.||ig. (vard.) person som tjänstgör i hovrätt. Blanche Tafl. 286 (1845). VL 1908, nr 122, s. 6.
Spoiler title