SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HUGENOTT 1genot4 l. hug1-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(huge- Brask Pufendorf Hist. 150 (1680) osv. hugo- 16351793. hugue- 17951854. -not 1635 (: Hugonoter, pl.)1795 (: Huguenoter, pl.). -nott 1635 (: Hugonotterne, pl. best.) osv.)
Etymologi
[liksom d. hugenot, t. hugenott, eng. huguenott, av fr. huguenot (1553); jfr fr. dial. uguenaud, eiguenaud m. m.; av ngt t. ord svarande mot eidgenoss, edsvuren, medlem av det schweiziska edsförbundet (eidgenossenschaft), schweizare, under 1500-talets början om medlemmarna av frihetspartiet i Genève o. efter stadens övergång till kalvinismen (1541) äv. liktydigt med: reformert; av t. eid (se ED, sbst.1) o. genosse, fht. ginōz, kamrat, eg.: person som njuter (ngt) tillsammans med en annan, till t. geniessen, njuta (se NJUTA); formerna med hugo- torde bero på etymologiserande anslutning till den fr. konungen Hugo Capets namn; se Nyrop OrdLiv 3: 122 ff. (1926)]
hist. benämning på i Frankrike hemmahörande anhängare av reformationen (väsentligen kalvinister); vanl. bl. om dessa protestanter före revolutionen 1789 (då de erhöllo religionsfrihet). Schroderus Os. III. 2: 92 (1635). Jacobson Pallin NTidH 47 (1925).
Ssg: HUGENOTT-KRIG. hist. om de åtta krig som 15621598 utkämpades i Frankrike mellan hugenotter o. katoliker. Kindblad o. Mellin VerldH 3: 81 (1862).
Avledn.: HUGENOTTISK l. HUGENOTSK, adj. hist. Brask Pufendorf Hist. 223 (1680). KyrkohÅ 1910, MoA. s. 276.
HUGENOTSKA, f. (mindre br.) Augustins moder var en förnäm fransysk hugenottska. Callerholm Stowe 181 (1852).
Spoiler title
Spoiler content