SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1932  
HUMLE hum3le2, sbst.2, r. l. m. (Lind (1749) osv.), äv. (i Skåne) n. (LD 1904, nr 210, s. 3, Österling Idyll. 19 (1917)); best. -en, ss. n. -et; äv. (numera nästan bl. i Finl.) HUMLA hum3la2, sbst.2, r. l. f. ((†) m. Serenius EngÅkerm. 246 (1727)); best. -an; förr äv. HUMMEL, sbst.2, r. l. m.?
Ordformer
(-a 15241915. -e 1523 osv. hummel BtFinlH 4: 366 (1568), Lind (1749). hum(m)bl- 15231809. huml- 1538 osv.)
Etymologi
[fsv. humble, m., motsv. d. humle, r., isl. humli, m., feng. hymele, f., mlat. humulus, humlo; av ovisst urspr.]
1) växt av släktet Humulus Lin.; i sht om arten Humulus lupulus Lin., vars mogna honhängen användas vid ölbrygd för att giva ölet bättre smak (o. större hållbarhet). VarRerV 58 (1538). Humblan stogh wel. JTBureus (1626) i 2Saml. 4: 100. Humle .. växte vildt vid foten af Mössekulle. Linné Vg. 75 (1747). Vacker humla, omsorgsfullt sprötad. Ahrenberg Stockj. 158 (1892). (Jag drömde) om humle, som klänger och slingrar sig fram, i skogens tystnad från stam till stam. Fröding Stänk 102 (1896). — jfr FRÖ-, FUK-, GALL-, JUNGFRU-, RIS-, VILD-HUMLE m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. tam humle, om humlens hannstånd, o. vild humle, om humlens honstånd. Bromelius Chl. 59 (1694). Serenius EngÅkerm. 228 (1727).
b) bot. i uttr. japansk humle, om arten Humulus japonicus Sieb. o. Zucc. 2NF (1909).
2) ss. ämnesnamn, om de (avplockade) honhängena (humlekopporna). G1R 1: 151 (1523). När the pakka humlan i tunnor eller kar tå sättia the een käp mittuti (mitti) så länge (dvs. till dess) thet är full pakkat och tagan så up at humbl: ike brinner i hop utan angen (dvs. ångan) måste genom holet updrivas. Bureus Suml. 42 (c. 1600; rättat efter hskr.). Drängarne inburo .. en stor hög humlerefvor. Inom få minuter satt hela huset omkring denna stapel att plåcka humle. Ödmann Hågk. 28 (1801; uppl. 1918). Med humle brygges mjödet, ej blott med honung. Tegnér (WB) 5: 15 (1825). Det bayerska ölet .. är .. starkt af malt och humla. Snellman Tyskl. 203 (1842). (I vörtpannan) tillsättes humlet, och så är själfva brygden färdig. LD 1904, nr 210, s. 3 (i fråga om öltillvärkning). — jfr BOLMANS-HUMLE. — särsk. (†) bildl. i uttr. koka humle, ”ha kopparslagare”. Ullenius Ro § 321 (1730).
3) i namn på vissa växter som på ett l. annat sätt likna humlen. — jfr BACK-, JORD-, SKOGS-, STRAND-HUMLE.
a) (†) i uttr. Sankt Olofs humle.
α) ss. namn på örten Gentiana campestris Lin., på grund av att den kunde användas till brygd i stället för humle (se Linné Fl. nr 230 (1755)); jfr JORD-, OLOFS-HUMLE, ävensom JORD-GALLA. Rudbeck HortBot. 46 (1685). Lindestolpe Skörb. 63 (1721).
β) ss. namn på örten Erythræa Centaurium (Lin.) Pers. Tillandz B 1 a (1683).
b) [efter t. unserer lieben frauen hopfen] i uttr. jungfru Marie (l. Marias) humle, ss. namn på örten Trifolium agrarium Lin., vars blomhuvud likna humlens honhängen, gullklöver, humleklöver (se d. o. 2). Dybeck Runa 1850, s. 18 (fr. Östergötl.).
c) i uttr. spansk humle, ss. namn på art av det fordom i medicinen mycket värderade växtsläktet Origanum Lin., diptam (se d. o. 1); jfr 4. Linné Bref I. 2: 83 (1746).
4) ss. ämnesnamn, i uttr. spansk humle, om de torkade blomsamlingarna av vissa i medelhavsländerna odlade arter av släktet Origanum Lin., i sht Origanum creticum Lin., spansk mejram; jfr 3 c o. DOSTA 1. Spansk humle brukas till ansjovis. Linné Diet. 2: 196 (c. 1750). Rosendahl Bot. 455 (1903). 2NF 20: 884 (1914).
Ssgr: A (†): HUMLA-BLAD, -FRÖ, -GADD, -GÅRD, se B.
(1) -KULA. [jfr t. kuhle i samma anv.] om var särskild av de gropar vari ”humlerötterna” nedläggas vid plantering av nya humleplantor. IErici Colerus 1: 344 (c. 1645).
-LAG, -MAN, -PLANTERING, -ROT, -SIL, -STÅND, -STÅNG, -SÄCK, se B.
(2) -VATTEN. dekokt på humle(koppor). BOlavi 184 a (1578).
B: (1) HUMLE-BALSAM. (i fackspr.) ett slags lösning av humleolja o. harts som bildas i humlekörtlarna. LAHT 1883, s. 91. Lindberg Ölbr. 19 (1885).
(2) -BESK, adj. (i skriftspr.) besk ss. humle l. på grund av tillsats av humle. Juslenius 113 (1745). TT 1884, s. 91. Den .. angenämt humlebeska .. pilsentypen (av öl). 2NF 34: 99 (1922).
(1) -BINDA, r. l. f. (humle- 1757 osv. hummel- 17551884) örten Cuscuta europæa Lin., som växer parasitiskt i sht på humle o. nässlor, snarreva; jfr BINDSLE-SKORV. Linné Fl. nr 144 (1755; fr. Dalarna). Lindman NordFl. 3: 73 (1902).
(2) -BITTER, r. [efter t. hopfenbitter] (i fackspr.) bitterämne som innehålles i humle, lupulinsyra. AHB 26: 4 (1869).
(2) -BITTER, adj. (i skriftspr.) jfr -BESK; äv. bildl. Den blifvande lord Chesterost var .. om morgonen vid det mest humlebittra humör. OPSturzen-Becker i AB 1860, nr 61, s. 2. NF 18: 632 (1894).
(2) -BITTERSYRA. (i fackspr.) = -BITTER, sbst. 2NF (1909). BonnierKL (1924).
(1) -BLAD. (humla- c. 1645. humle- 1687 osv.) IErici Colerus 1: 273 (c. 1645).
(1) -BLOMMA, sbst.2 (sbst.1 se under HUMLA, sbst.1). (humle- 1782 osv. hummel- 17011900) blomma av humle. Rudbeck CampElys. 2: 199 (1701). Möller (1790, 1807).
(jfr 3) -BLOMSTER. (humle- 1755 osv. hummel- 1829) örten Geum rivale Lin., fårkummer. Linné Fl. nr 461 (1755; fr. Dal).
(jfr 3) -BOK, pl. -ar. [jfr d. humlebøg, ävensom t. hopfenbuche] träd av släktet Ostrya Scop., i sht arten Ostrya carpinifolia Scop., vars honhängen vid fruktmognaden påminna om humlens blomställningar. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 208 (1857). 2NF 20: 1076 (1914).
-BRAGG. (†) ”humlebrygd”. Ey mon man Wijn och söte dricker achta, / Men effter starcka Humblebragget trachta. Schroderus JMCr. 147 (1620).
(2) -DOFT. (†) om det pulverartade innehållet i humlens lupulinkörtlar. Berzelius Kemi 5: 866 (1828). Forshæll OrgPharm. 364 (1836).
(2) -EXTRAKT. (i fackspr.) extrakt av humle. Wallerius Hydrol. 105 (1748). AHB 1: 32 (1859).
(1) -FLY, n. (†) humlerotätare(n). Dahlbom Insekt. 191 (1837).
(1) -FRÖ. (humla- 1615. humle- 1672 osv.) frukt av humle; förr trol. äv. om lupulinkörtlarna. Petreius Beskr. 5: 29 (1615). Utterman Ertmann E 1 b (1672). Ju mehra Humble-Fröö i Humblen, ju starckare Humble-Lagh. Rålamb 13: 76 (1690). Meurman (1846).
(1) -GADD. (humla- c. 1645. humle- c. 1645) (†) om humleskott; jfr GADD, sbst.1 1 e. IErici Colerus 1: 232, 364 (c. 1645).
(1) -GUBBE, sbst.1 (humle- 1731 osv. hummel- 18301847) (förr) om äldre man som skötte en humlegård; äv. (skämts.) allmännare, om person som ivrade för humleodling. Salander Gårdzf. 225 (1731). (Han) var en ifrig ”humlegubbe”; strax vid tillträdet (av komministraturen) uppsatte han 1701 ”sprötegården” på boställets humlegård. Hagström Herdam. 2: 475 (1898; möjl. efter handl. fr. c. 1710).
-GUBBE, sbst.2, se d. o. —
(1) -GÅRD. (humla- 15241878. humle- 1539 osv. hummel- 16421900) [fsv. humbla garþer] (i sht förr) (inhägnat) jordstycke där humle odlas; förr stundom äv. inbegripande köksträdgård. Anlägga, förr äv. lägga an humlegård. Nyttugt wore at huar boonde hade humbla gard. G1R 1: 255 (1524). Een Part fördela hela Humblegården vthi serdeles Stycken, thet eena bruka the til Humbla, thet andra til Kåål, 3. til Löök, fierde til Morötter (osv.), .. efftersom them täckes Humblan ther emellan fördela. IErici Colerus 1: 360 (c. 1645). Alle hemman böra humblegård hafva. BB 7: 1 (Lag 1734). Hallman Blacksta 11 (1748). LAHT 1883, s. 9. jfr KUP-, RIS-, SÄNG-HUMLEGÅRD.
Ssgr: humlegårds-dräng. (förr) dräng som arbetade i en humlegård. RARP 3: 352 (1644).
-ersättning. kam. visst belopp som till 1909 ingick i lönen för professorer, bibliotekarie o. räntmästare vid Uppsala universitet ss. ersättning för den humlegård som tidigare ingått i löneförmånerna. SD(L) 1900, nr 517, s. 2.
-mästare. (förr) person som hade uppsikt över skötseln av en (l. flera) humlegård(ar). RARP 3: 127 (1640). Humlegården (i Sthm) .. (var tidigast) en verklig sådan, anlagd af Gustaf II Adolf och skött af en humlegårdsmästare. Sthm 3: 246 (1897).
(1) -GÖK. [till GÖK, sbst.2] (humle- 16841806. hummel- 17611762) (†) humleskott. Palmberg Ört. 357 (1684). Humlegökar, som ätas med olja och ättika, utskeppas till Holland från Sverige och Tyskland hela tunnor. Linné Diet. 2: 174 (c. 1750). Retzius FlOec. 311 (1806).
(1) -GÖS. [efterleden av okänt urspr., kanske urspr. felaktigt för -GÖK] (†) humleskott. Arrhenius Jordbr. 3: 107 (1861). Juhlin-Dannfelt 152 (1886).
(1) -HAGE, r. l. m.; pl. -ar. [jfr d. humlehave] (föga br.) humlegård. Campbell SkånBygd. 174 (cit. fr. 1696). Lagerlöf Jerus. 1: 91 (1901).
(2) -HARTS. kem. hartsartat ämne som ingår i humle o. åstadkommer dess beska smak. Liedbeck KemTekn. 597 (1866). Lindberg Ölbr. 19 (1885).
(1) -HUVUD. (†) humlekoppa. Franckenius Spec. D 4 b (1659).
(jfr 3) -HÖ. (†) humlesmäre. HushJourn. 1785, apr. s. 374. Möller (1790, 1807).
(jfr 3) -KLÖVER. (humle- 1806 osv. hummel- 18291900)
1) humlesmäre. Retzius FlOec. 447 (1806). NormFört. 55 (1894).
2) örten Trifolium agrarium Lin.; jfr HUMLE, sbst.2 3 b. HushJourn. 1782, mars s. 311. Wahlberg Foderv. 237 (1835).
(1) -KNOPP. (humle- 1698 osv. hummel- 1900) humlekoppa; äv. ss. ämnesnamn. ApotT 1698, s. 27. Med humleknopp vi våra örngått fylla / och slumra tungt som björn i vinterbo. Karlfeldt FridVis. 21 (1898).
(1) -KOPPA, r. l. f. (humle- c. 1645 osv. hummel- 17411900) [jfr d. humlekop] var särskild av de små fruktställningar (”kottar”) som utgöra humlens utblommade honblomsamlingar; i sht i pl. IErici Colerus 1: 362 (c. 1645). Humlekopporna bestå af fjällformigt öfver hvarandra lagrade blad, hvilkas undre del är besatt med små gula glänsande kulor. Lindberg Ölbr. 19 (1885).
(2) -KORG. (humle- 16581736. hummel- 16751680) (†) om humlesil. BoupptSthm 23/2 1658. Broocman Hush. 2: 176 (1736).
(1) -KOTTE. (humle- 1881 osv. hummel- 17481772) humlekoppa; i sht i pl. Dahlman Humleg. 8 (1748). Rosendahl Farm. 84 (1897).
(1) -KUPA, r. l. f. (humle- 1628 osv. hummel- 1741) (förr) jordhög som uppkastades över var o. en av de i jorden nedgrävda ”humlerötter” vilka gåvo upphov till nya humleplantor. JBureus (1628) i 3SAH 23: 162. Hennes fina hy syntes mig liksom öfversatt med humle-kupor. Dalin Arg. 2: 176 (1734, 1754). Arrhenius Jordbr. 3: 118 (1861).
(2) -KÖLNA, r. l. f. (i sht förr) kölna för torkande av humle. Heinrich (1814).
(2) -LAG, r. l. m. (humla- 1651. humle- 1642 osv. hummel- 1743c. 1755) lag kokt på humle. Palmchron SundhSp. 119 (1642). Wallerius ChemPhys. 1: 251 (1759; i fråga om ölbrygd).
(1) -LAND. (humle- 1671 osv. hummel- 1760) (i sht förr) (Man) öfwertäcker .. thet Humblelandet, antingen med Tall eller Granrijs. Risingh LandB 56 (1671).
(jfr 3) -LUCERN. = -KLÖVER 1. Wahlberg Foderv. 254 (1835). LAHT 1903, s. 126.
(1) -LÄGGARE. (†) person som sysslar med humleodling. LAHT 1883, s. 89 (1530).
Ssg: humleläggare-son. (†) Rudbeckius MemPubl. 34 a (1631).
(1) -MAN, m. (humla- 1914. humle- 17521758) [y. fsv. humblaman] (†) person som arbetade i l. skötte en humlegård. Rhyzelius Episc. 1: 123 (1752). Salander Gårdsf. 345 (1758). Grimberg SvFolk. 2: 51 (1914; efter fsv. källa).
(1) -MASK; pl. -ar. (humle- 17621852. hummel- 1764) (föga br.) larv av humlerotätaren. VetAH 1762, s. 98. Dalin (1852).
(1, 2) -MJÖL. (i fackspr.) sammanfattande benämning på de små lupulinkörtlarna, vilka bilda ett slags gult stoft. Almström Handelsv. 227 (1845). TT 1881, s. 88.
(1) -NOCKE. [jfr sv. dial. nokka, docka (lin)] (†) om de kvastlikt uppskjutande humleskotten. Ullenius Ro § 321 (1730).
(1) -ODLING. (humle- 1846 osv. hummel- 1900) äv. konkret. Palmblad Norige 45 (1846). Rönnholm EkonGeogr. 113 (1907).
-OLJA, r. l. f. (humle- 1698 osv. hummel- 1759)
1) (i fackspr.) till 2: eterisk olja som förekommer i lupulinkörtlarna. Liedbeck KemTekn. 596 (1866). Humleolja ger åt humlen dess bekanta angenäma, aromatiska doft. Jönsson Gagnv. 304 (1910).
2) farm. till 4, i uttr. spansk humleolja, gm destillation vunnen olja av spansk humle. ApotT 1698, s. 54. Rosendahl Farm. 322 (1897).
(1) -PLANTA. Möller 1: 1241 (1782).
(1) -PLANTERING. (humla- 1739. humle- 1727 osv. hummel- 17601858) äv. konkret. Serenius EngÅkerm. 227 (1727). (Man måste) från äldre humleplanteringar anskaffa sticklingar. LAHT 1883, s. 94.
(2) -PLOCKARE. jfr -PLOCKNING. Bromelius Lup. 45 (1687).
(2) -PLOCKNING. (humle- 1727 osv. hummel- 1900) plockning av humlekopporna från revorna. Salander Gårdzf. 227 (1727). I September månad utgjorde humleplåckning aftonsysslan i de flästa prästhus. Ödmann Hågk. 27 (1801; uppl. 1918). Humleplockningen. Melin (1882; boktitel).
(2) -PÄNNINGAR, pl. (förr) kam. jfr -TIONDE. VDAkt. 1828, nr 507.
(1) -PÄPPLA. (humle- 17051852. hummel- 16891741) (†) humlekoppa. Rudbeck Atl. 2: 629 (1689). Spegel ÖPar. 25 (1705). Dalin (1852; med hänv. till humleknopp).
(1) -RANKA. (humle- 1687 osv. hummel- 18071900)
2) (mindre br.) humle (i bet. 1). NF 7: 55 (1883). Sandström NatArb. 2: 111 (1910).
(1) -RESNA. (†) humlereva. Bromelius Lup. 32 (1687). HushBibl. 1755, s. 405.
(1) -REVA, r. l. f., förr äv. -REV. (humle- 1671 osv. hummel- 17651900) humlens ss. reva växande stam ovan jorden. Risingh LandB 55 (1671). Ödmann Hågk. 28 (1801; uppl. 1918).
(1) -ROT. (humla- c. 1645. humle- 1587 osv. hummel- 17411864) [fsv. humbla rot] humlens rot; vanl. användt om humlens underjordiska stam, från vilken de egentliga rötterna utgå o. som tillsammans med de från densamma utskjutande skotten användes vid sättning av nya plantor. SkrGbgJub. 6: 37 (1587). Arrhenius Jordbr. 3: 107 (1861).
-ROT-ÄTARE(N), m. l. r. zool. namn på fjärilen Hepialus humuli Lin., vars larv angriper humlens ”rot”. 2NF 23: 990 (1915).
(1) -ROX l. -ROXEN. (humle- 1727. hummel- 17341757) [jfr sv. dial. (Södermanl.) hummelråkksen, m., -råkksna, f.] (†) humlereva; äv. koll; jfr HUMMEL-RIXNA. Om en liten qvist lemnas på öfra ändan (av humlestången), hålles humleroxen så mycket betre uppe. Serenius EngÅkerm. 240 (1727). Dens. D 2 b (1757).
(1) -SAFT. av humle pressad saft, som förr användes i medicinen. Lindh Huuszapot. 209 (1675). (Revormarna) kunna .. bestrykas .. med Humble-saft. Haartman Sjukd. 200 (1759).
(1) -SAL. (humle- 1856 osv. hummel- 1890) (i Finl.) ”lövsal” av humle. Topelius Fält. 2: 284 (1856). Lybeck Dikt. 1: 22 (1890).
(2) -SIKT. (†) = -SIL. BoupptVäxjö 1793. Möller (1807).
(2) -SIL. (humla- 17881851. humle- 1741 osv. hummel- 17081833) brygg. sil varigm humlen avskiljes från vörten efter slutad kokning. BoupptRasbo 1708. Lindberg Svagdr. 55 (1892).
(1) -SIRAP. (förr) av humle beredd sirap avsedd för medicinsk användning. Bromelius Lup. 83 (1687).
(2) -SKATT. (förr) kam. skatt som erlades för humlegård. SvSaml. 4: 150 (i handl. fr. 1690).
(1) -SKOTT. (humle- 1805 osv. hummel- 1814) särsk. om skott som skjuter upp från humlens underjordiska stamdel; jfr -GÖK, -GÖS, -NOCKE, -SPRÅNG, -VISE samt HUMMEL-NÄCKA. Nordforss (1805). Hagdahl Kok. 716 (1879).
(2) -SKRIVARE. (förr) skrivare som förde bok vid förtullning l. uppbörd av humle. TullbSthm 1560. HH XIII. 1: 36 (1562).
(1, 2) -SKÖRD. Lindberg Svagdr. 24 (1892).
(1) -SKÖTSEL. (numera föga br.) humleodling. Kalm VgBah. 247 (1746). ÖoL (1852).
(jfr 3) -SMÄRE. örten Medicago lupulina Lin., vars blomklasar likna humlekoppor; jfr -HÖ, -KLÖVER 1, -LUCERN, -VÄPPLING 2. Lilja SkånFl. 531 (1870).
(1) -SNÄRJA, r. l. f. örten Cuscuta europæa Lin., som förekommer parasitiskt bl. a. på humle, nässelsnärja; jfr HUMMEL-LINDA. LAHT 1879, s. 321.
(1) -SPRÅNG. (†) humleskott. Serenius EngÅkerm. 236 (1727).
(2) -STARK. (i sht i skriftspr.) om öl o. d.: som smakar starkt av humle. Humlestarkt dricka. Alm(Sthm) 1751, s. 29.
(1) -STOCK. (†) humlens underjordiska stam, ”humlerot”. Bromelius Lup. 37 (1687). Arrhenius Jordbr. 3: 109 (1861).
(1) -STÅND. (humla- 1749. humle- 1863 osv. hummel- 1900) Lind (1749; under hopffenstock).
(1) -STÅNG. (humla- 1642. humle- 1614 osv. hummel- 16981903) [fsv. humbla stang] humlestör. Petreius Beskr. 2: 258 (1614). (I Skaraborgs län) räknar man nu ej mycket öfver 250000 humle-stänger. SvSaml. 2: 12 (1764). särsk. i jämförelser. Lång l. smal som en humlestång. Alarne voro .. raka som en hummelstång. Kalm VgBah. 280 (1746). Palmær Eldbr. 142 (1848).
(1) -STÖR. (humle- 1640 osv. hummel- 16731924) stör l. stång som avser att utgöra stöd för en humleplanta. OxBr. 11: 789 (1640). Fatab. 1916, s. 33. särsk.
a) i jämförelser. Lucidor (SVS) 322 (1673). Der stod jag mina tvenne timmar, rak och styf som en humlestör. Palmblad Nov. 4: 92 (1851). Han var .. drygt sex fot lång och smal som en humlestör. GHT 1897, nr 105 B, s. 3.
b) bildl., om lång o. smal person. Har du sett en smalare hummelstör förr uti jägarrock? Topelius Vint. I. 1: 73 (1863, 1880). Auerbach (1909).
(jfr 3) -SUGA, r. l. f. örten Betonica officinalis Lin., som har användts till brygd på samma sätt som humle. Fries BotUtfl. 3: 210 (1864; efter ä. källa). SDS 1909, nr 324, s. 8.
(2) -SÄCK. (humla- 15471646. humle- 1526 osv.) [fsv. humbla säkker] säck innehållande humle l. avsedd för humle. G1R 3: 191 (1526). Heidenstam Svensk. 2: 43 (1910). särsk. [jfr d. med liste kan man faa et æg i en hummelsæk. Talesättet syftar på att humlen packades mycket hårdt i säcken] (†) i talesättet med godt maner kan man få ett ägg i en humlesäck, med lämpor kan man uträtta mycket. Möller 1: 9 (1745, 1755).
(2) -TINKTUR. farm. tinktur beredd av humlekoppor. Ekbohrn 2: 389 (1868). Lindgren Läkem. (1902).
(2) -TIONDE, sbst. [jfr ä. d. humletiende] (förr) kam. tionde av humle. KOF 1: 529 (c. 1618).
(2) -TULL. tull på humle. G1R 27: 189 (1557). Bildt i 3SAH 16: 377 (1902).
(1) -TUPPA. (humle- 1658 osv. hummel- 17551901)
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) humlekoppa. (Rus) haar en Krantz å sitt höfd, infletad' i Refwor af humble-/tuppor all om bewefd. Stiernhielm Herc. 42 (1658, 1668). Östergren (1928; betecknat ss. landsdelsord).
2) örten Comarum palustre Lin., vars skenfrukter ansetts likna humlekoppor, kärrhumle, kråkklöver; äv. i pl. Linné Fl. nr 463 (1755; i pl.; fr. Medelpad). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 399 (1901).
(1) -TÅGA, r. l. f., förr äv. -TÅG, r. l. f. (humle- c. 1600 osv. hummel- 17491779) humlereva; förr äv. om humleskott; särsk. i pl. ss. ämnesnamn om humlerevor avsedda att användas för vävnadsändamål o. d.; numera bl. koll. i pl. om dessa fibrer. Bureus Suml. 42 (c. 1600). Broman Glys. 3: 51 (c. 1730; om humleskott). Af förenämnde myckenhet humbletågor, fick jag nästan et helt pund, mjukt fint och hvitt bast. VetAH 1750, s. 215. Möller (1790, 1807; med hänv. till humleranka). RedNordM 1917, s. 11.
-TÅGS-GARN. (förr) Bäfvernät gjörs helst utaf humle tågs garn. Nordholm Djurf. 36 (1749).
(1) -VANN. (humle- 16901814. hummel- 1689) (†) humlereva. Rudbeck Atl. 2: 629 (1689). Heinrich (1814; med hänv. till humleranka).
(1) -VILL? r. l. m., anträffat bl. i pl. -ar, l. -VILLA, r. l. f., anträffat bl. i pl. -or. [efterleden trol. samhörig med sv. dial. (Norrl.) o. nor. dial. ville, sno, vindla, sannolikt av ett vindla, r. l. f., bildat till VINDA, v.; jfr ELidén i StKock 416 (1929)] (†) humlereva. Wasenius NorrlBoskSk. 95 (1751). Fornvård. 4: 31 (i handl. fr. 1764).
(1) -VINDA, r. l. f. (humle- 1749. hummel- c. 1730) (†) humlereva. Broman Glys. 3: 52 (c. 1730). Lind (1749).
(1) -VISE, r. l. m. [jfr VISE (på ärter)] (†) humleskott. Ullenius Ro § 321 (1730).
(1) -VRIDA, r. l. f. (numera knappast br.) humlereva; i pl. ss. ämnesnamn om torkade humlerevor som kunna användas vid brygd. Koka .. vörten med rensad och skållad humle och låt den afkylas. Ilägg humlevridor eller jäst, när den är fullkomligt kall. Lagerstedt Kokb. 156 (1892; i fråga om brygd av svagdricka).
(jfr 3) -VÄPPLING. (humle- 1792 osv. hummel- 16851829)
1) (†) örten Trifolium agrarium Lin., gullklöver. Rudbeck HortBot. 112 (1685). Liljeblad Fl. 263 (1792). Deleen 600 (1829).
2) humlesmäre. Krok o. Almquist Fl. 1: 166 (1903).
(1) -VÄXT(EN). (i skriftspr.) humle(n). Ekbohrn 1: 446 (1868).
(2) -VÖRT. (mindre br.) med humle tillsatt vört. Bromelius Lup. 73 (1687). Schulthess (1885).
(2) -ÖL. (numera mindre br.) med humle tillsatt öl. BtFinlH 3: 363 (1557). Palmchron SundhSp. 119 (1642). Östergren (1928).
(1) -ÖRT. (numera föga br.) humle; humleplanta. SvBot. nr 332 (1808). Östergren (1928).
C (numera föga br. utom i Finl.): HUMMEL-BINDA, -BLOMMA, -BLOMSTER, se B.
(2) -DRUM. [sv. dial. humledrumm, till sv. dial. drumm, stor säck (för lätta, men skrymmande varor), trol. samhörigt med sv. dial. drumm, låda bakpå vagnssäte, nor. drumb, tjock o. klumpig person, isl. drumbr, kloss, kubbe (se DRUMMEL, sbst.1)] (†) humlesäck. Strax derpå upsteg Orcanen med et hiskeligt brak ifrån S. icke olik en Hummeldrum, hvilken kringfördes eller kringvältades och framföre flögo spilror liksom svarta foglar. VetAH 1781, s. 179.
-GUBBE, sbst.1, se B.
-GUBBE, sbst.2, se d. o. —
-GÅRD, -GÖK, se B.
(1) -KARL. (†) = HUMLE-MAN. HFinSkolvH 1: 80 (1749).
-KLÖVER, -KNOPP, -KOPPA, -KORG, -KOTTE, -KUPA, -LAG, se B.
(1) -LINDA, r. l. f. (†) = HUMLE-SNÄRJA. Aspelin Fl. 15 (1749).
(1) -NÄCKA?, anträffat bl. i pl. -or. [av okändt urspr.] (†) humleskott. Warg 397 (1755).
-MASK, -ODLING, -OLJA, -PLANTERING, -PLOCKNING, -PÄPPLA, -RANKA, -REVA, se B.
(2) -REVNING. (†) humleplockning. Lönnrot SvSkr. 2: 305 (1841).
(1) -RIXNA. (†) humlereva; jfr HUMLE-ROX. Hof DialVg. 150 (1772).
-ROT, -ROX, -SAL, -SIL, -SKOTT, se B.
(1) SPARRIS. (†) om de späda humleskotten, som användas som sparris. Rålamb 14: 13 (1690).
-STÅND, -STÅNG, -STÖR, -TUPPA, -TÅGA, -VANN, -VINDA, -VÄPPLING, se B.
Avledn. (till 2): HUMLA, v.2 (i sht i fackspr.) tillsätta humle till (ngt som brygges); i sht i p. pf. Roberg Beynon 207 (1697). AHB 26: 22 (1869). Humladt öl tyckes vara starkare än ohumladt, ehuru det icke innehåller mera alkohol. TT 1895, Allm. s. 228.
Spoiler title