SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HURR hur4, n. (Snoilsky Hex. 65 (1887), Klint (1906)) l. r. (AB 1845, nr 2, s. 3, Gellerstedt Hemtr. 28 (1905)).
Etymologi
[till HURRA, v.1 2]
(brådskande) hast, fläng; ”snoende”; numera bl. (vard.) i uttr. i ett l. en hurr, i största hast, i flygande fläng. När ryttaren kom igen (till sin trolovades hem) var hurr och snurr i hvar vrå, de kastade maten för honom, och Måns sade: Iag vet i ska väl skillias åt. VDP 1/6 1720. Nyberg 2: 300 (1828, 1832). På kuskbocken med dig nu och låt det gå som en hurr till staden. Blanche Bild. 1: 13 (1863). Universiteterna och akademierna lära dem allt i ett hurr. Hagberg Pérez Galdós DPerf. 47 (1893).
Spoiler title
Spoiler content