publicerad: 1932
HUSDJUR hɯ3s~jɯ2r, n.; best. -et; pl. =.
djur som hålles i tamt tillstånd för att vara människan till tjänst l. sällskap, särsk. för att ss. dragare o. d. l. gm sina produkter l. ss. slaktdjur bereda ägaren ekonomisk vinst; jfr BOSKAP 3, HUSHÅLLS-DJUR. Husdjurens Natural-historia. Wahrman Manski o. Wolstein (1807; boktitel). (Hunden) finnes som husdjur öfver hela verlden. Sundevall Zool. 26 (1835). Bien äro jämte silkesmaskar och kocheniller de enda insekter, som af menniskan uppfödas såsom ”husdjur”. NF 2: 437 (1877). jfr: Från de egentliga husdjuren uteslutas .. sådana djur, som hållas i tamt tillstånd endast för nöjes skull eller utan att vara till någon viss nytta, äfvensom sådana, som icke fortplanta sig under människans vård. 2NF (1909). — särsk. i oeg. anv. Några skalbaggar tjäna våra inhemska myror såsom husdjur. UVTF 35: 108 (1886).
Ssgr: HUSDJURS-AVEL. landt. o. veter. planmässigt uppfödande av husdjur (med särskilt avseende fäst vid rasförädling o. d.); jfr BOSKAPS-AVEL 1. Sjöstedt Husdj. 2: 151 (1862). —
-FÖRÄDLING. jfr FÖRÄDLA b β. Sundström Rolle 118 (1870). Institut för husdjursförädling. NordT 1928, s. 478. —
-KONSULENT. (av hushållningssällskap anställd) facktekniskt bildad person som har att gå allmänheten till handa med upplysningar angående husdjursskötsel o. d. SFS 1918, s. 2497. —
-LINJE. vid landtbruksinstitut: den linje där undervisning särskilt meddelas i husdjurslära o. därmed sammanhängande ämnen. SFS 1918, s. 2498. —
-LÄRA, r. l. f. Juhlin-Dannfelt 94 (1886). Lektorn i husdjurslära (vid landtbruksinstitut). SFS 1912, s. 366. —
-SJUKDOM~20, äv. ~02. SFS 1863, nr 32, s. 1. Den smittosamma husdjurssjukdomen mul- och klöfsjuka. BtRiksdP 1894, Saml. 1. I. 2: BerRikStyr. s. 22. —
-SKÖTSEL. husdjurs (planmässiga) uppfödande o. skötsel (i o. för utnyttjande av djurens produkter o. d.). SFS 1863, nr 32, s. 1. Professor i husdjursskötsel vid veterinärläroverket i Stockholm. BtRiksdP 1898, 6Hufvudtit. s. 20.
Spoiler title
Spoiler content