SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1932  
HUTSCH hut4ʃ, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(äv. skrivet hutch. hurts 1915 (: järnhurtsar)1931. husch 1906)
Etymologi
[av eng. hutch, kista, binge m. m.; av obekant urspr. Skrivningen hurts utgår från uttal med supradentalt t- o. sch-ljud]
snick. med lådor l. fack inredt sidoskåp i underredet av skrivbord o. d. Klint (1906). Skrifmaskinsbord med en hutsch och 2 ben. ABAffärssystemsPriskur. 1912. DN(A) 1931, nr 69, s. 22. — jfr JÄRN-HUTSCH.
Spoiler title
Spoiler content