SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HYDRAT hydra4t, n.; best. -et; pl. = (Sundén 1885 osv.) l. -er (Berzelius Kemi 2: 569 (1812) osv.).
Etymologi
[jfr t. hydrat, eng. o. fr. hydrate, bildat till gr. ὕδωρ, vatten (se HYDRO-), med suffixet -at (jfr KARBONAT, NITRAT)]
kem. o. tekn. kemisk förening av vatten o. annat ämne; äv. (i sht förr) dels: hydroxid, dels: hydrid. Berzelius i VetAH 1812, s. 49. Almström KemTekn. 1: 30 (1844). Rosenberg OorgKemi 162 (1887). — jfr BARIUM-, KALCIUM-, KALI-, KALK-, KOL-, KOPPAR-, ZINK-HYDRAT m. fl.
Ssgr: HYDRAT-CELLULOSA. tekn. hydratiserad form av cellulosa. 3NF 4: 775 (1925).
-VATTEN. kem. o. tekn. i hydrat bundet vatten. Berzelius ÅrsbVetA 1842, s. 83. HbSkogstekn. 159 (1922).
Avledn.: HYDRATISERA, v. kem. o. tekn. dels tr.: kemiskt förena med vatten, förvandla till hydrat, dels intr.: förvandlas till hydrat; numera oftast dels i p. pf. ss. adj.: kemiskt förenad med vatten, dels ss. vbalsbst. -ing, handlingen att hydratisera l. tillståndet att vara hydratiserad; äv. (i sht förr): hydrera. MosskT 1887, s. 80. Vatten måste under kokningen ständigt finnas närvarande i och för hydratisering af blyoxiden. Ahlberg FarmT 214 (1899). 2NF 36: 524 (1924).
Spoiler title
Spoiler content