SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HYDRO- hyd1ro- l. hy1dro-, äv. -rω-, l., i vissa fall framför obetonad vokal, HYDR- hyd1r- l. hy1dr-.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. hydro-, hydr-; av gr. ὑδρο-, ὑδρ-, ssgsform till ὕδωρ, vatten, besläktat med UTTER o. i avljudsförh. till VATTEN. — Jfr HYDRA, HYDRAT, HYDRERA, HYDRID]
(i fackspr.) som har samband med l. avseende på l. som innehåller l. värkar medelst vatten (väte); ss. första led i ssgr.
Ssgr: A: HYDR-AULIK, se d. o. —
-OXID. [jfr t. hydroxyde, eng. hydroxide] kem. kemisk förening bestående av en positiv radikal o. hydroxyl. BonnierKL (1924).
-OXYL -oksy4l, r.; best. -en. [jfr t. o. eng. hydroxyl; bildat av förlederna i nylat. hydrogenium, väte (se HYDRERA), o. oxygenium, syre, med tillägg av suffixet -yl, av gr. ὕλη, ämne] kem. envärdig radikal, bestående av en atom väte o. en atom syre (OH). Cleve KemHlex. 159 (1883). Widman OrgKemi 17 (1895).
Ssg (kem.): hydroxyl-förening. 2NF 19: 553 (1913).
B: HYDRO-AEROPLAN -ae1ropla4n l. -a1ero- l. -a1ero-, l. -rå- l. -rω-, n.; best. -et; pl. =. [med avs. på senare ssgsleden jfr AERO- o. PLAN, n.] (i fackspr., mindre br.) aeroplan inrättat för att starta o. landa å vatten, flygbåt; jfr -PLAN 2. Dahlbeck Att flyga 35 (1912). PT 1913, nr 295 A, s. 2.
-BIOLOG 10104. biol. person som sysslar med l. är hemmastadd (fackman) i hydrobiologi. BotN 1914, s. 234.
-BIOLOGI101004. [jfr t. hydrobiologie] biol. vetenskapen om (livsbetingelserna för) vattnets växt- o. djurvärld. BonnierKL (1924).
-BIOLOGISK101040. biol. adj. till -BIOLOGI. 2NF 28: 203 (1918). Hydrobiologiska stationen i Barsebäck. LUMatr. 1925, s. 61.
-CEFAL -sefa4l, adj. med. adj. till -CEFALI.
-CEFALI -se1fali4 l. -sef1-, r.; best. -en l. -n; pl. -er. [av fr. hydrocéphalie, liksom nylat. hydrocephalus av gr. ὑδροκέφαλος, av ὑδρο- o. κεφαλή, huvud (jfr GAVEL, sbst.1)] med. hos foster l. barn förekommande hjärnsjukdom som består i en abnorm ansamling av vätska inom huvudskålen (oftast inne i hjärnans ventrikelsystem) o. som vanligen medför utvidgning av hjärna o. huvudskål o. därigenom vållar störningar i hjärnans funktioner, huvudvattusot, hjärnvattusot; ngn gg i pl.: fall av hydrocefali. Florman Anat. 2: 216 (1830). Wigert PsykSj. 1: 76 (1924).
-CEFALISK -sefa4lisk, adj. med. adj. till -CEFALI. VetAH 1818, s. 167. Hufvudet var hydrocephaliskt. Retzius BrefFlorman 84 (1830).
-DYNAMIK10104. [jfr t. hydrodynamik, eng. hydrodynamic, fr. hydrodynamique] fys. den del av dynamiken som avhandlar vätskors rörelse, numera oftast med inbegrepp äv. av läran om gasers rörelse (aerodynamik); äv. i inskränktare anv. om den del av dynamiken som företrädesvis behandlar sådana strömningar i vätskor l. gaser vid vilka sammantryckligheten spelar ingen l. oväsentlig roll. Bergklint MSam. 1: 149 (1781). NorskTidsskrMat. 1916, B s. 2. —
-DYNAMISK 10040, adj. fys. adj. till -DYNAMIK. VetAH 1813, s. 1. Ymer 1913, s. 6.
-ELEKTRISK10040. [jfr t. hydroelektrisch, eng. hydroelectric]
1) (†) galvanisk (se d. o. 1); särsk. i uttr. hydroelektrisk stapel, galvanisk stapel. Berzelius ÅrsbVetA 1824, s. 19. 2NF (1909; angivet ss. föråldrat).
2) tekn. som till elektrisk energi transformerar vattenkraft; framställd gm användande av vattenkraft. LfF 1911, s. 313. Hydroelektrisk kraft. 2NF 30: 174 (1919). En hydroelektrisk kraftstation. Därs. 31: 1170 (1921).
-FIL 104, adj. [jfr t. hydrophil, eng. hydrophilous] eg.: som älskar vatten; särsk. bot. som pollineras med vattnets tillhjälp l. vars frön l. frukter l. stamdelar spridas med vatten; äv.: som växer i vatten l. på fuktiga platser. NF (1883). Sernander SkandVeget. 30 (1901). En mindre hydrofil vegetation, såsom albuskar och .. alträd. MeddÖgFm. 1910, s. 11.
-FOBI1004. [jfr t. o. fr. hydrophobie, eng. hydrophobia] med. vattuskräck, rabies. (Bladh o.) Hornstedt 124 (1784). Östergren (1928).
-FON104. [jfr t. hydrophon, eng. hydrophone] fys. elektrisk apparat för uppfångande av ljud under vattnet. 2NF 36: 524 (1924).
-FOR -få4r, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er. [jfr t. hydrophor, vattenslang, eng. hydrophore (i bet. 1); bildat av gr. ὑδροφόρος, vattenförande] (i fackspr.)
1) (föga br.) apparat för upphämtande av vatten från olika djup. NF (1883). 2NF (1909; angivet ss. mindre vanl.).
2) i vattenledningsanläggning utan tornreservoar: med (numera i allm. elektriskt o. automatiskt värkande) pumpvärk förbunden ”luftklocka” vari vatten intill ett visst tryck inpumpas för att sedan av nämnda tryck drivas upp i de till de olika våningarna ledande rören. SvD(A) 1921, nr 278, s. 1.
-FYT -fy4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er. [jfr t. hydrophyten, pl., eng. hydrophytes, pl.; senare leden är bildad till gr. φυτόν, växt (se FYTO-)] bot. vattenväxt. Wikström ÅrsbVetA 1834, s. 169.
-GEOLOGI101004. [jfr t. hydrogeologie, eng. hydrogeology, fr. hydrogéologie] geol. läran om bärg- o. jordarterna i deras förhållande till vattenmassorna på jorden. Ekbohrn (1904). SFS 1921, s. 2203.
-GRAF104. [jfr t. hydrograph, eng. hydrographer, fr. hydrographe] (i sht i fackspr.) person som sysslar med l. är hemmastadd (fackman) i hydrografi. Björkegren 1517 (1786). Samverkan mellan hydrograferna och biologerna på det stora gemensamma arbetsfältet, hafvet. Ymer 1907, s. 141.
-GRAFI1004. [jfr t. hydrographie, eng. hydrography, fr. hydrographie] (i sht i fackspr.)
1) vetenskapen om vattnet på (l. under) jorden, dess fördelning på jorden o. i atmosfären, dess cirkulation o. dess fysiska o. kemiska egenskaper (äv. med hänsyn till djur- o. växtvärld); numera ofta i inskränktare anv. (motsatt: oceanografi) om den hydrografiska forskningen rörande insjöarnas o. flodernas vatten- o. isförhållanden, färskvattenshydrografi. Marin hydrografi, oceanografi. VetAH 1801, s. 273. Kjellén SvGeogr. 28 (1900). De svenska färskvattnens hydrografi. SFS 1908, nr 18, s. 1. Studier över Gavleåns hydrografi och samband med vattenområdets ekonomiska geografi. MeddHydrB 9 (1918; titel). SFS 1921, s. 2213.
2) (numera nästan bl. i fråga om utländska förh.) vetenskapen om havet med hänsyn till sjöfarten på detsamma, innefattande äv. sjömätning o. sjökarteväsen; förr äv. med inbegrepp av andra för sjöfarten på havet erforderliga kunskaper o. övergående i bet.: navigationskonst. Hellant Alm. 1744, s. 34. Hydrographi, (dvs.) kunskap om compassen samt latitud och longitud. Pfeiffer (1837). Ekbohrn (1868). Östergren (1928).
-GRAFISK1040. [jfr t. hydrographisch, eng. hydrographic, fr. hydrographique] (i sht i fackspr.) adj. till -GRAFI. Björkegren 1517 (1786).
1) motsv. -GRAFI 1. Hydrografiska byrån, i Sv. år 1907 inrättad anstalt med uppgift att samla o. bearbeta alla för en uttömmande vetenskaplig o. praktisk kännedom om de svenska färskvattnens hydrografi erforderliga uppgifter, år 1919 sammanslagen med Statens meteorologiska centralanstalt till Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, vars värksamhet omfattar jämväl Sverges meteorologi. Svenska hydrografiska kommissionen, år 1892 inrättad kommission med uppgift att undersöka de Sv. omgivande haven i samarbete med motsvarande kommissioner i kringliggande länder, år 1901 ersatt av Svenska hydrografiskbiologiska kommissionen, vars värksamhetsfält omfattar jämväl de omgivande havens biologi. Hydrografisk geologi (geol.), hydrogeologi. Dalman ÅrsbVetA 1826, s. 42. De hydrografiska förhållandena inom Mälaredalen. Sthm 1: 28 (1897). SFS 1908, nr 18, s. 1. Kuylenstierna Statsmaskin. 39 (1926).
2) (numera nästan bl. i fråga om utländska förh.) motsv. -GRAFI 2; förr särsk. i uttr. hydrografisk karta, för nautiskt ändamål upprättad karta, sjömätningskarta, sjökarta, sjökort. SvMerc. IV. 1: 429 (1758). De olika staternas nautiskt hydrografiska institutioner. 2NF 36: 653 (1924).
-KOR -kå4r, adj. [jfr eng. hydrochoric; senare leden är bildad till gr. χωρίς, söndrat, skilt] bot. om växts spridning: som sker gm vattnet. Sernander SkandVeget. 332 (1901).
-LOG104. [jfr t. hydrolog, fr. hydrologue] (i fackspr.) person som sysslar med l. är hemmastadd (fackman) i hydrologi. TT 1901, V. s. 52.
-LOGI -logi4 l. -lå-, i Sveal. äv. -ji4. [jfr t. hydrologie, eng. hydrology, fr. hydrologie] (i fackspr.)
1) vetenskap som behandlar vattnet, dess egenskaper, olika aggregationstillstånd, cirkulation m. m.; jfr HYDRO-GRAFI; numera nästan bl. i. inskränktare anv. om vetenskap avhandlande grundvattnet, den ”underjordiska” hydrografien. VetAH 1750, s. 169. TT 1900, Byggn. s. 77. 2NF (1909).
2) hydrogeologi. 2NF 18: 1196 (1913). Ymer 1915, s. 283. 3NF 10: 199 (1929).
-LOGISK1040. [jfr t. hydrologisch, eng. hydrologic(al), fr. hydrologique] (i fackspr.)
1) motsv. -LOGI 1. Försök Til en Hydrologisk Afhandling om Ursprunget och beskaffenheten Af de Största Vattudrag I Finland. Gadd (1772; boktitel). TT 1890, s. 230. Fennia V. 11: 1 (1892).
2) motsv. -LOGI 2. 2NF 18: 1196 (1913).
-LYS -ly4s, r.; best. -en. [jfr t. hydrolyse, eng. hydrolysis; senare leden är bildad till gr. λύσις, (upp)lösning; jfr ANALYS, DIALYS m. fl.] kem. ett kemiskt ämnes sönderfallande under upptagning av vatten. Widman OrgKemi 53 (1895). TT 1927, K. s. 73.
-MEKANIK10104. [jfr t. hydromechanik, eng. hydromechanics] fys. sammanfattande benämning för hydrodynamik o. hydrostatik. NF 7: 166 (1883). SvStatskal. 1918, s. 649.
-MEL. [jfr t., eng. o. fr. hydromel, lat. hydromeli; av gr. ὑδρόμελι, av ὑδρο- o. μέλι, honung] (†) honungsmjöd. BOlavi 42 b (1578).
-METER1040. [jfr t. o. eng. hydrometer, fr. hydromètre] (i fackspr., numera föga br.) om olika instrument för mätning dels av vätskors tyngd, dels av rinnande vattens hastighet; förr äv.: nederbördsmätare, rägnmätare. Triewald Förel. 2: 95 (1729, 1736). Hydrometrar, hvarmed rägn-vattnet plägar mätas. VetAH 1763, s. 8. Rubenson Meteor. 51 (1880). Hydrometrar, d. v. s. instrument för mätande af rinnande vattens hastighet. VetAÅrsb. 1904, s. 149.
-METRI1004. [jfr t. hydrometrie, eng. hydrometry, fr. hydrométrie] (i fackspr.) konsten att mäta vätskors tyngd l. rinnande vattens hastighet; utom i fråga om ä. förh. numera bl. i inskränktare anv. ss. sammanfattande benämning på färskvattenshydrografiens mätningsmetoder i terrängen. Wikforss 1: 870 (1804). Fennia VI. 1: 142 (1892). 2NF 33: 689 (1922).
-METRISK1040. [jfr t. hydrometrisch, eng. hydrometric, fr. hydrométrique] (i fackspr.) adj. till -METRI. JernkA 1829, Bih. s. 98. De viktigaste hydrometriska instrumenten. BonnierKL 5: 1065 (1924).
-PAT104. [jfr t. o. eng. hydropath, fr. hydropathe] (i fråga om ä. förh.) med. läkare som ägnar sig åt vattenläkekonst. Bergman VSmSkr. 168 (1845). Ahnfelt StudM 2: 88 (1857).
-PATI1004. [jfr t. hydropathie, eng. hydropathy, fr. hydropathie] (i fråga om ä. förh.) med. behandling av sjukdomar med vatten, vattenläkekonst. Andersson (1845). 3NF (1929).
-PATISK1040. [jfr t. hydropathisch, eng. hydropathic] (i fråga om ä. förh.) med. adj. till -PATI. En hydropathisk klinik. AdP 1859—60, 1: 364.
-PLAN104, n. [jfr t. o. eng. hydroplan]
1) (i fackspr.) motorbåt konstruerad för att gm ett minimum av vattenmotstånd nå stor hastighet, glidbåt. 2NF (1909).
2) elliptiskt för -AEROPLAN. PHolm i NordT 1914, s. 423.
-STATIK1004. [jfr t. hydrostatik, eng. hydrostatics, fr. hydrostatique] fys. den del av statiken som avhandlar vätskors jämvikt. Swedenborg RebNat. 1: 227 (1714). Moll Fys. 1: 14 (1897).
-STATISK1040. [jfr t. hydrostatisch, eng. hydrostatic, fr. hydrostatique] i sht fys. adj. till -STATIK. Hydrostatiskt organ (zool.), hos vissa vattendjur: organ med vilket det inre trycket i djurets kropp anpassas efter det med djupet växlande yttre trycket i vattnet. Den hydrostatiska paradoxen (fys.), av Pascal framställd fysikalisk lag, enligt vilken totala trycket på den vågräta bottenytan av ett kärl är lika med vikten av en vätskepelare som har bottnen till grundyta o. den fria vätskepelaren till höjd o. enligt vilken således trycket är oberoende av kärlväggarnas form och av vätskemängden. Hydrostatiskt tryck (fys.), det tryck som en vätska i följd av sin tyngd utövar på varje del av ett kärls väggar, då vätskan är i vila l. jämvikt. Hydrostatisk(a) våg(en) (fys.), för bestämning av specifik vikt avsett instrument grundat på Arkimedes' princip o. först konstruerat av Galilei. Triewald Förel. 1: 314 (1728, 1735). Hydrostatiska försök. Berzelius ÅrsbVetA 1834, s. 78. FoFl. 1909, s. 279. särsk.
a) (†) i uttr. hydrostatisk vågbalk, hydrostatisk våg. Triewald Bij 100 (1728). Fischerström 3: 340 (1787).
b) (†) zool. om vattendjur: som är utrustad med ett l. flera hydrostatiska organ. VetAH 1814, s. 180.
-TEKNIK1004. [jfr t. hydrotechnik, eng. hydrotechnics, fr. hydrotechnique] tekn. läran om vattenbyggnader, vattenbyggnadskonst. Wikforss 1: 870 (1804). 3NF (1929).
-TEKNISK1040. [jfr eng. hydrotechnic] tekn. adj. till -TEKNIK. Andersson (1845, 1857).
-TERAPI10104. [jfr t. hydrotherapie, eng. hydrotherapy, fr. hydrothérapie] med. metodisk behandling av sjukdomstillstånd med vatten (bad, tvättningar m. m.). Tholander Ordl. (c. 1875). 3NF 8: 73 (1927).
-TROPISK1040. [jfr t. hydrotropisch, eng. hydrotropic] bot. adj. till -TROPISM. BotN 1901, s. 5.
-TROPISM1004. [jfr t. o. eng. hydrotropism] bot. egenskap hos växter yttrande sig däri att fuktighet invärkar på tillväxtriktningen. BotN 1913, s. 243.
Spoiler title
Spoiler content