SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HYL hy4l, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr d. hyl; vbalsbst. till HYLA, v.]
(i vissa trakter, vard., ävensom ngn gg i vitter stil) tjut. Fåglarnas skrik eller räfvarnas hyl. Svenson-Graner YDom. 53 (1910). Blomberg Vallf. 30 (1926).
Spoiler title
Spoiler content