SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HYMNOLOGI hym1nologi4 l. -nå-, l. -lå-, i Sveal. äv. -ji4, r.; best. -en l. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. hymnologie, eng. hymnology, fr. hymnologie; ytterst av gr. ὑμνολογία, lovsång (jfr HYMNOLOG). Bet. 1 o. 2 bero på anslutning till ord på -LOGI betecknande samling (ss. ANTOLOGI) resp. vetenskaper (ss. ASTROLOGI, FILOLOGI, GEOLOGI m. fl.)]
(i fackspr.)
1) sammanfattningen av en kyrkas o. d. för gudstjänstbruk avsedda hymner med tillhörande musik. Frey 1844, s. 232. SödermLänT 1894, nr 128, s. 1. Studier i svensk hymnologi. Noderman (1911; boktitel); jfr 2. Den skönaste koralen i hela den svenska hymnologin. OoB 1930, s. 379.
2) kännedomen l. vetenskapen om de för gudstjänstbruk avsedda hymnerna med tillhörande musik, deras historia, användning, tonsättare, författare m. m.; jfr HYMNOLOG 2. Höijer (1864). 3NF 4: 248 (1925).
Avledn.: HYMNOLOGISK, adj. [jfr t. hymnologisch] (i fackspr.)
1) till 1. (Laurentius) Paulini hymnologiska alster. Lundström LPGothus 1—2: 281 (1893).
2) till 2. 2NF (1909). Uppslagsbok för hymnologiskt intresserade. Liedgren Psalm 7 (1926).
Spoiler title
Spoiler content