SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
ID i4d, sbst.3, r. l. f. (TobCom. E 2 a (1550) osv.; m. Lind (1749), Berndtson (1880)), stundom n. (Carl IX Rimchr. 80 (c. 1600), Östergren (1928; jämte r.)); best. (knappast br.) -en (Auerbach (1909), Östergren (1928)), ss. n. -et (Östergren (1928; angivet ss. sällsynt form)); pl. (ss. n.; †) = (Hagberg Shaksp. 4: 16 (1848)).
Ordformer
(i(j)d(h) 1543 osv. i(j)d(h)e 15581737)
Etymologi
[fsv. idh, f., gärning, sysselsättning, motsv. d. id, gärning, strävande, i ä. d. äv.: tid, stund, nor. dial. id, isl. ið, íð, f., gärning; sannol. av urgerm. iði- (jfr find. ití-, gång), av ieur. iti-, av roten i-, gå (jfr ED, sbst.2), med urspr. bet.: gång, rörelse (i motsats till: vila, ovärksamhet). Bet. II beror möjl. på inflytande från l. förväxling med RID, tid]
Anm. Ordet angives av Weste (1807) ss. föråldrat; det har under 1800-talet återupplivats på litterär väg.
I. värksamhet, strävande, flit m. m.
1) (numera bl. i högre stil l. arkaiserande) (flitig) värksamhet, sysselsättning, syssla; göromål, arbete; förr stundom svårt att skilja från 2. G1R 15: 284 (1543). Medh tucht födha them (dvs. barnen) vp, skulle wara mijn ijdh. TobCom. E 2 a (1550). Lögn och bedrägerij haffuer warit tijn dagligha ijdh. Balck Ridd. L 4 a (1599). Alsköns Werldzens ijdh. Arvidi 142 (1651). Kundskapen aflas af id, och arbete lönas af äran. Palmfelt Vitt. 376 (c. 1740). Svår och ond att lefva i är verlden, / Full af vansklig id och jordisk omsorg. Runeberg 3: 52 (1843). Rydqvists lefnad företer en mer än femtioårig id i literaturens tjenst. Wisén i 2SAH 54: 119 (1878). Andra (tjänarinnor) vid väfvarna hade sin id eller spunno på slända. Lagerlöf HomOd. 78 (1908). Larsson Spinoza 333 (1931). — jfr KVINNO-, MÄNNISKO-, NÄRINGS-, SKAPAR-, VARDAGS-ID m. fl. — särsk.
a) i numera obr. anv. Tu har i lustans id / Förnött tin nådes tid. Lybecker 122 (c. 1715). — särsk. i pl. Friden, / Den ljufva amman åt all rikedom, / All konst och alla fröjdefulla id. Hagberg Shaksp. 4: 121 (1848).
b) övergående i bet.: föremål för ngns värksamhet o. d. Throdh thett wnder tin foott som ey kan wara tin ijdh. Visb. 1: 70 (1573); jfr 2. Uti hans (dvs. Olof Rudbeck d. ä:s) Atland, hans lefnads id, / Det fattades (1702) ännu mycket. Snoilsky 3: 14 (1883).
2) (†) strävan, strävande, traktan. Biskoparna .. gapade effter Myndigheet, Rijkedom och Wällust, hwar vppå the ladhe all sin Ijdh. Schroderus Os. 2: 689 (1635). Til sachtmod wänd min hogh och ijd. Ps. 1695, 357: 9. Min siäl med all sin id, har sig til hofvet slagit. Murberg Racine Ath. 40 (1776). Thors största id är att förfölja och med sin hammare krossa jättar och troll. Fryxell Ber. 1: 3 (1823); jfr 1 o. 3.
3) (numera bl. i högre stil l. arkaiserande, mindre br.) förhållande(t) att arbeta ihärdigt l. att vara flitig l. arbetsam l. ihärdig, flit, trägenhet; äv.: iver, enträgenhet. Holof. 10 (c. 1580). Bedh Gudh medh ijdh / Om nådh och frijdh. UHiärne Vitt. 100 (1665). Lucidor (SVS) 322 (1673). Ty har hon (dvs. myran) Vinter-ro för sin beviste Iid. CEldh hos Ehrenadler Tel. 79 (1723). Fornminnen af alla slag samlades (gm Antikvitetskollegiets försorg) med största id. Carlson Hist. 5: 307 (1879). De lager af ädel metall, som bergen på åtskilliga ställen dölja i sina innandömen, hafva af gammalt eggat bergsmannens id. Torpson Eur. 1: 233 (1895); jfr 2. Lycklige Corydon! Hör, hur Alexis, sin landtlige herres / älskling, med lönlös id locka han vill i sin famn. Janzon Prop. 2: 125 (1908). Hedin Transhim. 3: 476 (1912).
II. [jfr motsv. anv. i ä. d.] (†) tid. Åhr effter Christi födelse tijdh / femton hundrade, then longa ijdh / Tu och fyratijo vij legge ther til / j Swerige begyntes it vnderligh spil. PolitVis. 174 (1559).
Ssgr (i högre stil, föga br.): (I 1 o. 3) ID-FULL. Det borgerliga lifvets lefnadsfriska och idfulla område. Frey 1847, s. 293. Hagberg Shaksp. 3: 357 (1848).
(I 1 o. 3) -FYLLD, p. adj. Den idfyllda natten / jagar sömnen bort ur hamntorgets hus. Smith Kust 16 (1909).
Spoiler title
Spoiler content