SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
IDENTIFIKATION idän1tifik1atʃω4n l. -fi1-, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. o. fr. identification; till IDENTIFI(C)ERA]
handlingen att identifiera.
1) till IDENTIFIERA 1: likställande av två l. flera ting. Atterbom i Phosph. 1813, s. 363. En identifikation af stat och styrelse. Bolin Statsl. 1: 163 (1869). Den fornegyptiska identifikationen av den döde med guden. Söderblom UrRelH 234 (1915).
2) till IDENTIFIERA 3: fastställande av vem ngn l. vad ngt är. Det är ett sådant försök till identifikation (av den i Erikskrönikan nämnda ort där Birger Jarl dog), som här skall göras. Fornv. 1920, s. 105.
Ssgr (till 2): IDENTIFIKATIONS-BRICKA. mil. identitetsbricka; nummerbricka. Hedin Front. 297 (1915).
Spoiler title
Spoiler content