SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
IDKA id3ka2, stundom it3ka2, ngn gg i3dka2, v. -ade. vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -ERI (enst., † Almqvist Törnr. 3: 151 (1850; i bet. 2)); -ARE (se avledn.), -ARINNA (se avledn.), -ERSKA (se avledn.); jfr IDKE (se avledn.).
Ordformer
(idk- 1526 osv. ijd(h)k- 15551713. jtk- 1529)
Etymologi
[fsv. idhka, göra, utföra, värkställa, utöva m. m.; jfr isl. iðka, utföra, uträtta, nor. dial. idka, arbeta, vara flitig; avledn. av ID, sbst.3]
1) (eg.: flitigt o. energiskt) syssla med l. arbeta på l. ägna sig åt l. sköta l. bedriva (ngt) l. göra l. förrätta l. värkställa (ngt); äv.: (eg.: flitigt o. energiskt) sköta (en syssla); numera br. bl. i den mån anslutning kan ske till 2. Sedhan sätties dem sysslor före, huadh thee till Hospitaletz och the fattiges nytta dageligen schola för rätta och idka. VDAkt. 1651, nr 137. Wederbörenderne ähre alfwarligen tilhåldne deras Ämbete medh flijt at idka och i acht taga. HSH 31: 168 (1663). Professores theologiae vid Academien (måste) dageligen sina studier idka. Rudbeck Bref 33 (1664). Medan Herr Iacob Belägringen för Kexholm idkade, kom honom Kongl. Maysttz: Breff tilhanda. Widekindi KrijgH 244 (1671). Ungdomens Förhör uti sin Christendom, skal med största Flijt idkas, uti alle Församlingar. Kyrkol. 2: 9 (1686). (Man plägar) anslå de villfarande Religioner .. vissa städer eller visse districter och Quarter, där de skulle bo och obehindrade få idka sin Gudstienst. Berch Hush. 43 (1747). Jag andas frihet i et läger / Der om min tid jag ensam rår .. / Och mina nöjen idka får. GFGyllenborg Vitt. 1: 232 (1786, 1795). Landets naturliga värde kan genom arbetets idkande eller eftersättande blifva förbättradt eller förvärradt. EkonS 1: 142 (1891; efter handl. fr. 1747). — särsk.
a) (†) ss. vbalsbst. -ande: arbete, värksamhet. J welen .. näre edher medh edra händers idkande. Schroderus Liv. 252 (1626). Hiärne Förb. 1 (1706).
b) (†) refl.: vara värksam, vara flitig. J måghe idka idher vthi fasto, och böner. 1Kor. 7: 5 (NT 1526). Een rum tijdh (har han) waret wed gårdzbruk, idkat sig der fliteligen skatt och skull uthgiordt. VDAkt. 1674, nr 184.
c) (†) med obj. betecknande en viss livsföring: leva (ett så l. så beskaffat liv); jfr 2 b. (De) som idkade Herdalefnaden. Boëthius Sedol. 104 (1782). De (dvs. lapparna i Sjocks bylag) .. idka ett blandadt lefnadssätt. (Forssell o.) Grafström 54 (1829).
d) (†) med avs. på rättighet l. religionsform: utöva, öva. Riks-Föreståndaren idkade alla Kongliga rättigheter. Botin Utk. 647 (1764). Då jag hittils idkar en främmande Religion. VDAkt. 1790, nr 495.
e) med avs. på klandervärd l. brottslig värksamhet: utöva, bedriva; äv. med avs. på enstaka brottslig(a) handling(ar): göra sig skyldig till, begå. G1R 6: 330 (1529). Lycktorna i Stockholm lysa skälmar at idka stöld och bofstycken. Posten 1769, s. 442. En gammal man, som vid Riksdagen härstädes högeligen förargades öfver de många konstgrep han trodde idkas. Därs. s. 444. Den tid sjöröfverier idkades i och ifrån Vänern. Fernow Värmel. 119 (1773); jfr 2. Påfven .. begick .. alla möjeliga Laster, och desse idkades .. uppenbarl (i-gen) af hans närmaste Tjenare, Prester och Munkar. Gjörwell (o. Bergklint) Sam. 220 (1775). (Vittnena i häxerimålet förtalde) om signerier och lönliga konster af mångfaldig art, som de sett idkas. Rydberg Frib. 239 (1877).
f) i handling ådagalägga (en, vanl. god egenskap l. ett, vanl. godt sinnelag o. d.), öva. Altså hafver och Kongl. Maij:t .. på alla giörlige sätt sökt att idka vänskap med alle andre potentater och naboer. RARP 9: 303 (1664). Dygd och Kärleek / Idkande och älskande / Möör. Lucidor (SVS) 356 (1674). Förmera migh i dygder fleer, / At jagh them idkar meer och meer. Ps. 1695, 357: 11. Sparsamheten i det offentliga, sparsamheten med allmänna medel, som jag måste idka för att göra mig fördelaktigt bemärkt. Hedenstierna Jönsson 67 (1894).
2) med avs. på näring l. yrke l. yrkesmässig sysselsättning l. studier l. vetenskaplig l. konstnärlig värksamhet l. sport, idrott o. d.: bedriva, driva, utöva, öva. Idka handel. KalmPriv. 1620, s. 62. Synes .. rådeligit wara, at exercitia corporis idkas medh flijt och intet försummas. Annerstedt UUH Bih. 1: 386 (i handl. fr. 1647). Idka Köpenskap. Kyrkol. 1: 5 (1686). BB 26: 3 (Lag 1734). I Skärgården idkas strömmingsfiske och sjöfart. Femårsber. 1822, SthmL s. 37. Dahlberg, som .. hade idkat konststudier i Italien. Estlander KonstH 419 (1867). Det idkades högt hasardspel. Lundegård Tit. 373 (1892); jfr 1 e. Fransmännen, både gamla och unga, idka .. med verklig lidelse velocipedsporten. Ödman VexlBild. 181 (1893). De hava idkat boskapsskötsel. 1Mos. 46: 32 (Bib. 1917). Bolag, andelslag eller förening, som enligt sina stadgar är berättigad att idka näring. FFS 1919, nr 122, s. 1. — jfr AFFÄRS-, BÄRGSBRUKS-, FISKE-, HANDELS-, MUSIK-, NÄRINGS-, SJÖFARTS-, SLÖJD-IDKANDE m. fl. — särsk.
a) (†) med konkretare obj., betecknande enskild vetenskap o. d. Jag har .. sedan jag kom till Academien i Lund .. enkannerligen idkat Botaniken. Linné Bref I. 1: 110 (1729). Kännedomen om djuren utgör den vetenskap, som kallas Zoologi. De, som idka den vetenskapen, kallas Zoologer. Berlin Lsb. 149 (1852); jfr 2. Skolor, der främmande språk idkas till modersmålets förfång. VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 518.
b) [i analogi med uttr. idka idrott o. d.] i uttr. idka friluftsliv, uteliv o. d., leva friluftsliv, samt (vard., skämts.) idka uteliv (på värdshus o. d.), sällskapsliv, familjeliv o. d., leva uteliv osv.; jfr 1 c. Han hade nu idkat familjelif så länge, att en liten rekreation var naturnödvändig. Nordensvan Pens. 36 (1883). Östergren (1928).
3) (†) med avs. på industriell anläggning, gruva, landtegendom o. d.: driva, sköta. Köpmän och andra flere, hwilka Jernhamrar .. hafwa at idka och drifwa. Bergv. 1: 95 (1637). Bergzmännerne (äro) .. oförmögne och fadtige gruffvan adt handtera och tillbörligen idka. OxBr. 11: 240 (1645). Ingen bor på samma hemman, hvilket dock af honom idkas och brukas. NoraskogArk. 5: 296 (1720). Sommaren 1762, då han .. vunnit Magistratens i Norrköping tillstånd, att der sätta sig ned och idka eget färgeri. Nyrén Charakt. 61 (c. 1765); jfr 2. Till handelsregistret har denna dag anmälts: .. att Johan Fagerlind och David Fries ämna här i staden idka skofabrik. PT 1896, nr 254 A, s. 1; jfr 2.
4) (†) med avs. på växt(slag): odla. Kalm VgBah. 106 (1746). Veide eller veed, Isatis, .. idkas mäst i Tyskland. Salander Gårdsf. 327 (1758). Tobak planteras af många, men Linväxten idkas litet eller intet. Fischerström Mäl. 408 (1785).
5) (†) bruka, begagna, använda. Synnerligha skal man ijdka Litanien then tijdh allmenneligh nödh är på färde. LPetri KO 43 a (1571; äv. i hskr. 1561). I Lagen idkas en För-sätt ting (dvsett prefix) som heter of. Columbus Ordesk. 35 (1678; uppl. 1908). Peringskiöld Wilk. 489 (1715). — särsk.
a) övergående i bet.: flitigt besöka (ngt). Mårmessa marknadt .., hwilken Allmogen her i landzorten mycket idkar. RARP 6: 266 (1656). Swedberg Schibb. 272 (1716).
b) med obj. betecknande ord l. tal: bruka. De skiälles ordh, som .. Rosander beropar sigh på, ähre uthj ölssmål af begge parter idkade. VDP 1662, s. 432. Sedan folg(d)e heela hoopen in uthi min Stuga och ijdkade samma taal. VDAkt. 1674, nr 221.
6) (†) sträva l. fika (efter ngt). Äwen så går thet medh osz, om wij förmyckit idka effter thet förgängeligha godha. Hamarinus Bielke E 2 b (1647).
7) (†) upprepa (ngt). Den Echo, som der boor i klyftor, hvalf ok håhl, / Skal idka tidt dit (dvs. K. XI:s) Namn med mång-mål dubblat mål. SColumbus Vitt. 94 (c. 1670).
8) (†) fortsätta, fortfara. Then andra Dagen idkade Regnet lijka fast, och hwardera (av de stridande) förthenskull bleff vnder sine tent (dvs. tält) och taak. Widekindi KrijgH 103 (1671).
Avledn.: IDKAN, r. l. f. [fsv. idhkan] (†)
1) till 1: (flitig) värksamhet, sysselsättning, arbete. (Lapparnas) huus och hemwist, idkan och handtering. JTornæus (1672) i Landsm. XVII. 3: 11. Peringskiöld Wilk. 166 (1715). särsk. till 1 e, med genitivbestämning angivande ngt klandervärdt. Iason, hwilken .. / Nött' ey sin barnskoor uthi fåfängt (sannol. felaktigt för fåfäng) lätiones idkan. JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 214.
2) till 2, med genitivbestämning: idkande (av ngt). Tiäruhandelens widare idkan och fortsättiande. Stiernman Com. 5: 631 (1697). Bokliga konsters idkan. Isogæus Segersk. 716 (c. 1700).
3) till 3, med genitivbestämning: drivande (av fabrik o. d.). De redan .. inrättade eller hädanefter anläggande fabriquers idkan och drifft. 2RA 1: 319 (1723).
4) till 6: strävande; iver. JColumbus Vitt. 340 (1671). Dän stora idkan jag bär att troligen och på altt sätt söker att tiena Eders Kungelige Majestett. KKD 12: 143 (1702). Kolmodin QvSp. 1: 134 (1732).
IDKARE, m.||(ig.)
1) (föga br.) till 1 e; bl. med bestämning inledd av prep. av. De som söka hjälp hos signerskor, häxor och dylika idkare af vidskepelser. Rydén Pontoppidan 446 (1766). (Jag) häktar dig / Som folkförförare och idkare / Af otillåtna och förbjudna konster. Hagberg Shaksp. 10: 281 (1850).
2) till 2; utom då av sammanhanget framgår, vilken näring l. värksamhet o. d. vederbörande utövar, bl. med genitivbestämning l. med bestämning inledd av prep. av. Vettenskaper och deras idkare. GBrandt d. ä. (1746) hos Linné Bref I. 3: 316. PH 5: 3206 (1752). Konstens idkare. Estlander KonstH 107 (1867). Hedemora .. Handeln sysselsatte år 1870 blott 16 idkare med en betjening af 9 personer. Höjer Sv. 1: 433 (1875). Rydqvist och andre idkare af svensk språkforskning. Wisén i 3SAH 4: 294 (1889). Jordbruket har ytterst svårt att försörja sina nuvarande idkare. DN(A) 1931, nr 3, s. 2. (†) En försumlig och trög idkare af sitt bergsbruk. NoraskogArk. 4: 177 (1703). jfr BAGERI-, BOKTRYCKERI-, FISKERI-, HANDTVÄRKS-, MUSIK-, NÄRINGS-, SLÖJD-, VETENSKAPS-, YRKES-IDKARE m. fl.
3) till 3; numera bl. ss. senare led i ssgr. Idkaren af en fabrik. Svedelius Lif 551 (1887). jfr BRUKS-, FABRIKS-, KAFÉ-, PLANTAGE-, SOCKERBRUKS-, VÄRDSHUS-IDKARE m. fl.
IDKARINNA1032, f. (tillf.) till 2: kvinna som utövar ngn näring l. värksamhet; jfr IDKARE 2. Beskow i 2SAH 35: 236 (1861). Någon äldre, oförstådd idkarinna af skaldskap eller skön konst. Engström 5Bok 126 (1910).
IDKE, n. (†)
1) till 2: yrke. Nordforss (1805; med hänv. till yrke).
2) odling, åkerbruk; jfr IDKA 4. (Lat.) Cultio, .. cultura, .. cultus .. (sv.) Idke. Ekblad 62 (1764).
IDKERSKA, f.
1) till 2: kvinna som utövar ngn näring l. värksamhet; jfr IDKARINNA; i sht ss. senare led i ssgr; jfr BAGERI-, HANDELS-, NÄRINGS-, SLÖJD-IDKERSKA m. fl.
2) till 3: kvinna som sköter l. driver ngt; i ssgr; jfr FABRIKS-, KAFÉ-, VÄRDSHUS-IDKERSKA m. fl.
Spoiler title
Spoiler content