SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
IKLÄDA i3~klä2da, v. -er, -klädde, -klädt, -klädd; se för övr. KLÄDA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, L. Paulinus Gothus MonPac. 384 (1628)), -NAD (se d. o.), -NING (se d. o.).
Etymologi
[jfr d. iklæde, ävensom nt. inkleden (jfr mnt. inkledinge), holl. inkleeden; av I, prep. o. adv.2, o. KLÄDA]
1) (i sht i skriftspr.; jfr dock b) sätta på (ngn l. sig ngt som utgör dräkt l. rustning l. plagg l. annat till det yttre skicket hörande föremål), iföra l. påtaga (ngn l. sig ngt); särsk. i p. pf.: klädd i (ngt). Han iklädde sig sin faders gamla bonjour. Han ikläddes fångdräkt. Han var iklädd en ny sommarkostym. Syr. 6: 31 (Bib. 1541; i bild). The .. wore iklädde gamble vtnötte .. corkåpor. Svart G1 112 (1561). (dvs. i juni) är godt skära och ikläda sigh Nyia Kläder. Bondepract. F 5 a (1662). Filosofien iklädde sig diktens drägt. Geijer I. 5: 7 (1810). Iklädd vaxduksärmar. Wägner Pennsk. 244 (1910). — särsk.
a) (numera bl. i högre stil) i uttr. ikläda sig vapen (l. vapnen), iföra sig vapenrustning, förse sig med vapen, beväpna sig; äv. i mer l. mindre bildl. anv., stundom övergående i bet.: rusta sig till strid, framträda beredd till krig. Lät oss bortkasta mörkersens gerningar, och jklädha oss liwszens wapn. Rom. 13: 12 (Bib. 1541). (Konungen av Polen) Gifwer .. (sändebuden till Demetrius' armé) instruction at the .. skole förklara orsakerne, hwarföre han sig wapn iklädt haffwer. Widekindi KrijgH 140 (1671). Isogæus Segersk. 472 (c. 1700). Hagberg Pred. 6: 45 (1820).
b) (vard., skämts.) oeg. med avs. på ngt som icke tillhör dräkten, i p. pf.: bärande, försedd med. (Jag har) funderat över varför alla herrar i min goda stad gå iklädda portfölj. SvD(A) 1930, nr 59, s. 12.
c) (†) i uttr. ikläda ngn l. sig i ngt, kläda ngn l. sig i ngt; ikläda ngn l. sig med ngt, (be)-kläda l. (ut)rusta ngn l. sig med ngt. Han medh klädhen jklädd warder. 3Mos. 21: 10 (Bib. 1541). Iklädas i all Krigzwapn. Verelius 116 (1681). Att många .. nyss iklädt sig i rekrytjackan. Topelius Fält. 1: 189 (1853).
2) (i sht i skriftspr.) i vissa bildl. anv. av 1. — särsk.
a) med avs. på utseende, form, gestalt, framträdande l. innebörd, natur o. d.: giva, förläna; refl.: antaga, få, erhålla, äv.: uppträda i (ngns skepnad o. d.). Schroderus Os. III. 1: 11 (1635). Sådana ord, som nu förtiden otienlig äro, böre wi icke bruka, ty the hafwa iklädt sig en annor bemerkelse. Swedberg Schibb. 160 (1716). När .. (en kvinna) i sitt hus något förordnar, ikläder hon sig sin mans person. Ödmann StrFörs. 4: 280 (1822). Linné tänkte sig arten .. såsom iklädd en viss yttre form, hvarigenom den skiljdes ifrån andra arter. Agardh LinnéArt. 23 (1885). Den sålda kronojorden ikläddes skattenatur. 2NF 25: 926 (1917). En hel grupp af Stagnelii erotiska poem har iklädt sig formen af landtliga idyller. Böök Stagnelius 78 (1919). — särsk. (i bibeln o. därav påvärkat spr.)
α) i uttr. ikläda sig den nya människan. Affklädher idher then gamla menniskion .. och jklädher idher then nyia. Kol. 3: 10 (Bib. 1541; gr.: καὶ ἐνδυσάμενοι τὸν νέον (näml. ἄνϑρωπον)). O Herre .. ikläd migh een ny meniskio. Liturg. 16 a (1576).
β) i uttr. ikläda sig Kristus. J så monge som döpte ären, haffuen idher jklädt Christum. Gal. 3: 27 (Bib. 1541; gr.: Χριστὸν ἐνεδύσασϑε). KOF 1: 206 (1575). Bring Högm. 13 (1862).
b) (numera bl. i högre, i sht religiös stil) med avs. på känsla l. sinnesstämning, sinnesart o. d.: giva l. utrusta (ngn) med; ofta refl. Offuer alt thetta jklädher idher kärleken. Kol. 3: 14 (Bib. 1541). Hans Vngdoms ålder war vpfylt medh Bitterhet ... Men sedan iklädde han sigh itt bättre Sinne. Schroderus Os. 1: 147 (1635). Ikläd oss (o Gud) tina kraft. Bælter Christen 233 (1734, 1748). Kolmodin Liv. 1: 367 (1831). — särsk. (†) i uttr. varda iklädd med ngt; jfr 1 c. Lät tina Prester Herre Gudh warda jklädda medh saligheet. 2Krön. 6: 41 (Bib. 1541). I varden iklädde med styrko af högdene. Bælter JesuH 6: 771 (1760).
c) (i sht i vitter stil) med avs. på värdighet, makt, ämbete o. d.: bekläda (ngn) med (ett ämbete o. d.). Lagerbring 1Hist. 3: 548 (1776). (På G. II A:s tid) ikläddes (ofta) en enda man flera embeten. Franzén i 2SAH 6: 376 (1813). Iklädd den högsta makten, anses styrelsen med detsamma höjd öfver all lag. Bolin Statsl. 1: 393 (1870). (De) som önskade iklädas prästämbetet. Lundström LPGothus 1—2: 297 (1893).
d) med avs. på skyldighet l. rättighet l. förpliktelse l. ansvar o. d., förr äv. med avs. på uppgift, bestyr, arbete, börda o. d.: ålägga, pålägga; särsk. refl.: påtaga sig, åtaga sig. Ikläda sig ansvar, borgen, vissa förbindelser. Gevaldigern förklarar .., sig icke något ansvar för penningarne iklädt. VRP 7/8 1726. Grefve Stenbock iklädde sig nu ett nytt besvär, som skulle förvärfva honom en ny ära. GLOxenstierna i 1SAH 3: 256 (1790, 1802). (Konungen av Danmark) kan icke utan riksdagens samtycke .. ikläda detta (dvs. landet) nya statsrättsliga förpligtelser. NF 3: 849 (1879). Kallenberg CivPr. 1: 439 (1918).
e) (†) med avs. på misstankar, vanära o. d., refl.: ådraga sig. RARP V. 2: 107 (1655). Isogæus Segersk. 366 (c. 1700).
3) (†) eg.: bliva en klädnad för (ngn); bekläda (ngn l. ngt); anträffat bl. bildl.: komma över (ngn), betäcka, överskygga (ngn). Så jklädde Herrans ande Gideon. Dom. 6: 34 (Bib. 1541; Bib. 1917: Gideon hade blivit beklädd med Herrens Andes kraft).
4) (†) utan personobj.: iföra sig, ikläda sig (se 1), påtaga (en dräkt, ett plagg o. d.); äv. bildl. Rettferdigheet war min klädhebonat, then iklädde iagh såsom en kiortel. Job 29: 14 (Bib. 1541). Kämpar! ikläden harnesket. Ossian 1: 36 (1794). (Storfurstinnan) lät .. af rödt sammet göra sig karldrägt, iklädde den samt stöflar och sporrar. Fryxell Ber. 5: 86 (1831). Castrén StormaktstDiktn. 93 (1907; bildl.).
Spoiler title
Spoiler content