SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
IMMENS imän4s, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. immens, eng. o. fr. immense; av lat. immensus, av in- (se IN-, pref.2) o. mensus, p. pf. av metiri, mäta (jfr MÅL)]
(föga br.) omätlig, kolossal. Lars Hierta (hade) fått immensa summor från England. Liljecrona RiksdKul. 381 (1840). KyrkohÅ 1907, s. 292.
Spoiler title