SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-FASA, v., -ning. [till FASA, v.2] elektrotekn. bringa (en synkron växelströmsmaskin) i fas (se FAS, sbst.3 4 slutet) med en växelströmsledning o. inkoppla den däri; jfr SYNKRONISERA. Larsson Elektr. 97 (1928).
-FASTA, v. [till FASTA, v.1] (numera bl. i fråga om ä. förh.) taga l. få ”fasta” (se FASTA, sbst.1) på (en fastighet); ofta i p. pf. BoupptVäxjö 1845. A. G. eger infastad större jordlägenhet i Gissemåla. PT 1898, nr 23 A, s. 4. —
-FATA, -ning. [till FATA] (i fackspr.) fata.
a) (numera knappast br.) bärgv. med avs. på malm o. träkol. G1R 3: 320 (1526). Bergv. 1: 37 (1604).
b) (numera mindre br.) skogsv. o. bärgv. i oeg. o. överförd anv., med avs. på träkol: införa (de ur milan utrivna o. svalnade träkolen) i hus; ofta i uttr. infata i hus. Svedelius Koln. 87 (1872). Då milor rifvas, böra alltid kolen infatas i hus och täckas. Skogvakt. 1893, s. 48. HbSkogstekn. 650 (1922).
Spoiler title