INDEPENDENS in1depändän4s l. 01—, l. -pen-, l. INDEPENDANS -aŋdaŋ4s, r. (l. f.); best. -en.
Ordformer
(-ance 1769. -ence 1766—1792. -ens 1765—1904)
Etymologi
[jfr t. independenz, eng. independence; av fr. indépendance, avledn. av indépendant (se INDEPENDENT)]
(knappast br.) oavhängighet, självständighet, oberoende. Chydenius 191(1765). Den Fransöska National Kyrkan .. berömmer sig af .. en slags frihet och independence från det Romerska sätet. Rydén Pontoppidan 369(1766). Ekbohrn(1868; äv. i den postuma uppl. 1904).
