SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INDIA- in3dia~ l. 400~, l. INDIE- in3die~ l. 400~. (india- 1698 osv. indie- 1635 osv. indiæ- c. 1710. indij 1640 (: Indij blåå). inde- 1762 (: Indeblått)1797 (: Indeblått)).
Etymologi
[av lat. India, Indien (jfr HINDU). Anm. Formerna indij- o. inde- kunna äv. tänkas gå tillbaka till INDIGO]
i ssgr: från l. förfärdigad i l. farande till Indien.
Ssgr: A: INDIA-FARARE, se B.
-FIBER. [jfr eng. indian fibres, pl.] koll.: fibrer från vissa i Ostindien hemmahörande växter, använda i st. f. tagel vid stoppning o. d.; krollsplint. Undermadrass av .. indiafiber. Svenson Sinnessj. 88 (1907).
-PAPPER. [efter eng. india paper] benämning på ett urspr. i Ostindien tillvärkat, mycket tunt, men starkt o. ogenomskinligt tryckpapper av linnelump, ofta användt till biblar, psalmböcker o. d. Dahl BibliotHb. 1: 452 (1925).
B: INDIE-BLÅ l. -BLÅTT, n. (†) indigoblått. OxBr. 11: 773 (1640). Brenner Nomencl. (1680). Orrelius 174 (1797).
-FARARE. (india- 1698. indie- 1635 osv.) person l. fartyg som seglar på Ostindien. Schroderus Os. III. 2: 358 (1635). Hornborg SegelsjH 298 (1923).
-SALT. [jfr nylat. sal indum] (†) benämning på ett i den äldre medicinen användt salt, ”indianskt salt” (se INDIANSK 1 a γ). BOlavi 66 b (1578).
Spoiler title
Spoiler content