SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INDIAN in1dia4n, m.||(ig.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. = (Brenner Dikt. 1: 225 (1708, 1713) osv.); pl. -er; förr äv. INDIANARE, m., anträffat bl. i sg. best. -arn; förr äv. INDIANER, m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(-an 1708 osv. -aner, sg. 16511820. -aner, pl. 1635 osv. -anarn, sg. best. 1784)
Etymologi
[liksom dan. o. t. indianer, eng. indian, fr. indien, av span. indiano, bildat till India, Indien (jfr HINDU), på samma sätt som t. ex. AFRIKAN, AFRIKANARE o. AFRIKANER till AFRIKA. Bet. 2 beror på Kolumbus' o. hans närmaste efterföljares felaktiga uppfattning att den nyupptäckta amerikanska kontinenten var identisk med Indien]
1) (†) person tillhörande ngn av (Främre) Indiens infödda raser, indier, hindu. Schroderus Os. 2: 585 (1635). Stiernhielm Parn. 1: 6 (1651, 1668). Från Goa (bör man hämta) Spetzerij, hos brune Indian. Düben Boileau Sat. 41 (1722). Förbi mig vandrar den gula Indianen från Hindostans slätter. Geijer I. 3: 25 (1809). (På Mauritius) finnas ej färre än 78,000 indianer (från Hindostan). Andersson Verldsoms. 3: 282 (1854).
2) individ tillhörande Amerikas (”Västindiens”) ursprungliga befolkning (vanl. med undantag av de i kontinentens nordligaste del boende eskimåerna); särsk. (i sht förr) om de nordamerikanska indianerna. The, som .. aff en Indianer och een Mestizinna äro födde, kallas Tresalvos. Brask Pufendorf Hist. 79 (1680). Förr än Europeerne kommo hit, beboddes America af Indianer eller villa Americaner. Kalm Resa 2: 240 (1756). Indianer, rödskinn .. (hava) kopparröd hy, slätt hår, böjd näsa och skarpa drag. Hagman FysGeogr. 215 (1903). De sydamerikanska indianernas kulturhistoria. Nordenskiöld (1912; boktitel). Hans mor var mexikansk indian. OoB 1922, s. 477. — jfr FULLBLODS-, ORM-, PAMPAS-, PRÄRIE-, RÖD-, SIOUX-, SKOGS-INDIAN. — särsk.
a) [jfr eng. red indian] (†) i uttr. röd indian, individ tillhörande ngn av de huvudsakligen i Nordamerika hemmahörande stammar vilka bl. a. karakteriseras av rödbrun hudfärg, rödskinn. Retzius EtnolSkr. 196 (1855). Sundevall Zool. 30 (1864).
b) i oeg. anv. i fråga om lekar.
α) i uttr. leka indianer. Jag minns från min pojktid, hur gärna vi lekte indianer i skog och mark. Hedin Pol 2: 368 (1911).
β) i förb. indianer och vita, benämning på en springlek. Hammarlund Friluftsl. 18 (1900).
3) [efter lat. indus i motsv. anv.] astr. benämning på en södra hemisfären tillhörande stjärnbild, Indus; numera bl. i sg. best. I samma Himla-Hörn sägz thesze Stiernor skjna, / .. / Kors, Dufwa, Jndian, Påfogel, Fluga, Trana. Spegel GW 163 (1685). Melanderhjelm Astr. 1: 59 (1795). 2NF 26: 1426 (1917).
Ssgr (i allm. till 2. Anm. De flesta av nedan anförda ssgr hänföra sig till Nordamerikas indianer; jfr ssgrna under INDIAN-): A: INDIAN-BERÄTTELSE. jfr -BOK. 2NF 1: 392 (1903).
-BLOD. [jfr BLOD 5] En mulattfamilj med indianblod i ådrorna. 2NF 17: 358 (1912).
-BOK; pl. -böcker. äventyrsbok som skildrar indianer o. indianliv (i sht strider mellan indianer o. vita). Lundquist Profil. 1: 26 (1884).
-BY. Wieselgren Bild. 332 (1889).
-DANS. äv. (vard.) i bildl. anv. om ivrigt hoppande l. skuttande som mer l. mindre påminner om dans (ss. uttryck för förtjusning, vrede o. d.). Strindberg Blomst. 79 (1888). (De) dansade en triumferande indiandans vid fönstret. Lundquist Jacobs Kryss 14 (1908).
-DRÄKT. äv. om vid lek o. d. använd dräkt imiterande indianernas (indianhövdingarnas) klädsel. SvD(A) 1925, nr 334, s. 12.
-FOLK. [jfr FOLK 1] i sht etnogr. Retzius EtnolSkr. 159 (1849).
-FÖRSAMLING. (-aner- 1788) (tillf.) församling som utgöres av kristna indianer. Oldendorp 2: 284 (1788).
-HÖVDING. Callerholm Stowe 57 (1852). De nordamerikanska indianhövdingarnas präktiga utstyrsel är bekant, mest utmärkande var en rad av örnfjädrar, som räckte från bakhuvudet till hälarna. Nilsson PrimKult. 60 (1923).
-KVINNA. jfr INDIANSKA 1 b. Zilliacus Vandr. 2: 111 (1921).
-LIV. äv. oeg. om lek l. friluftsliv i skog o. mark som avser att efterlikna indianernas liv. HeimdFolkskr. 28: 35 (1895). Indianlif i El Gran Chaco. Nordenskiöld (1910; boktitel).
-SIM. idrott. benämning på ett urspr. av Nordamerikas indianer användt simsätt: sidsim. TIdr. 1897, s. 251.
-SIMNING. idrott. = -SIM. SvD(A) 1898, nr 226, s. 1.
-SPRÅK. De amerikanska indianspråken. EHTegnér i SvTidskr. 1874, s. 139.
-STAM. Alla Indianstammar (i Kalifornien) hade förenat sig till de hvites utrotande. SvT 1852, nr 19, s. 3.
-TERRITORIUM. för indianer reserverat landområde (i Nordamerika); särsk. (förr) i sg. best., benämning på nuvarande staten Oklahoma, tillhörande Nordamerikas förenta stater. Bremer NVerld. 2: 392 (1853). BonnierKL (1924).
-TJUT. [jfr t. indianergeheul] krigsrop varmed indianerna brukade inleda en strid l. ackompanjera en dans o. d. HågkLivsintr. 10: 43 (1929). särsk. (vard.) i oeg. anv.: vildt tjut; äv. bildl. Beckman Amer. 1: 133 (1883; bildl.). Man hör ett indiantjut af barnröster: ”Tant Lilli!” Procopé Insp. 25 (1915).
-TÄLT.
B (†): INDIANER-FÖRSAMLING, se A.
Spoiler title
Spoiler content