INDIFFERENTISM in1diferäntis4m l. 01—, l. -en-, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. indifferentismus, eng. indifferentism; av fr. indifférentisme, avledn. av indifférent (se INDIFFERENT)]
(i fackspr.) motsv. INDIFFERENT 3: uppfattning l. åsikt som kännetecknas av indifferens (se d. o. 2) i religiösa, moraliska l. politiska frågor. Långt förr än våra nyare philosopher, under ett falskt namn af tolerance eller samvetsfrihet, började predika indifferentisme eller kallsinnighet och föragt för all religion. UrFinlH 758 (1793). LittT 1795, s. 81. Etisk indifferentism. PT 1904, nr 144, s. 3.
