SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INDUSTRI in1dustri4, äv. -dɯ-, r. (l. f.); best. -en l. -n; pl. (i bet. 2, 3 om olika grenar av industri) -er.
Ordformer
(förr vanl. skrivet industrie)
Etymologi
[jfr t. industrie, eng. industry; av fr. industrie, av lat. industria, strävsamhet, driftighet, företagsamhet]
1) (†) driftighet; företagsamhet; näringsflit, idoghet, nit o. omtanke. (Det vore) af nöden att hafva een man af authoritet och industrie att blifva Borggrefve (i Göteborg). RP 8: 513 (1641). Det (är) icke Lagens tvång, som väcker den rätta Industrien hos Menigheten. LBÄ 39—41: 53 (i handl. fr. 1793). Trägård, åkrar m. m. vittnade om utmärkt industrie. HH XXV. 2: 77 (1809). Smedman Kont. 7: 42 (1874). — särsk. med klandrande innebörd: skicklighet att slå sig fram l. se sig till godo på mindre honnett sätt medelst knep o. bedrägerier o. d. Capitain Ehrenmalm måtte äga mycken industrie. Utan tvifvel är det att preija Bokhåll(are)n som han med Ring negotierat om hans hustru. Calonius Bref 378 (1798; jfr Porthan BrefCalonius 528).
2) [efter motsv. anv. i fr.] (†) näringsfång l. hantering l. geschäft av olaglig l. mer l. mindre bedräglig l. humbugsartad l. mindervärdig karaktär. Lyckan blef mig åter vred, / Från hennes höjd jag stöttes ned, / Blef tvungen at burdus Cedera; / Försökte all slags Industri, / Biljard, la Belle och Lotteri, / Hembryggeri, Lurndrägeri. Lenngren (SVS) 2: 135 (1795). Porthan BrefCalonius 301 (1796; om sedelförfalskning). Den framgent fortsatta olagliga industrien. Runeberg 4: 159 (1833; om smuggleri). En sorts barberarestuga, hvars innehafvare dref åtskilliga med yrket beslägtade industrier, såsom att slå åder, koppa för ryggvärk (m. m.). Topelius Fält. 5: 316 (1867).
3) näring som har till uppgift att (i sht i värkstäder o. fabriker) bearbeta o. förädla råämnen o. halvfabrikat till handelsvaror o. konsumtionsartiklar; dels sammanfattande om dylik värksamhet överhuvud (i ett land l. inom ett område), stundom med inräknande av vissa slag av urproduktion, särsk. bärgshantering (men i regeln icke jordbruk); dels om enskild produktionsgren av ifrågavarande slag; ofta i förb. den stora industrien, i fråga om fabriksmässig (mass)produktion, i motsättning till den lilla industrien, som omfattar handtvärk o. hemslöjd; tidigare stundom äv. om det mänskliga arbetet överhuvud (med inbegrepp av handel o. sysselsättning inom lärda yrken). Den kemisktekniska industrien. Vår lilla Folkmängd, ringa Rörelse och Industrie. AdP 1789, s. 632. Industrien, eller menskliga arbetet. Rosenblad Mynt 20 (1823). Hvad vi kalla förädlingen af råämnen, eller industrien. Agardh BlSkr. 2: 162 (1853). Den s. k. lilla industrien. TT 1873, s. 71. Med afseende på industrien, hvarunder vi sammanfatta fabriker och manufakturer samt handtverkerier, har Stockholm sedan långa tider tillbaka intagit .. den främsta platsen inom vårt land. Höjer Sv. 1: 13 (1873). Genom korstågen kommo handel och industri till blomstring i de norditalienska, sydfranska och sydtyska städerna. EkonS 1: 90 (1891). Den s. k. grafiska industrin, representerad af boktryckerier och litografiska anstalter. AtlFinl. 24: 17 (1899). Ekonomiläran behandlar .. även de särskilda näringarna, t. ex. jordbruket, industrien, handeln. Sommarin EkonL 1: 3 (1915). — jfr ALLMOGE-, BEKLÄDNADS-, BETSOCKER-, BOMULLS-, BRYGGERI-, BYGGNADS-, EXPORT-, FABRIKS-, FÖRÄDLINGS-, GLAS-, GRUV-, HEM-, KONST-, KVARN-, KVÄVE-, LERVARU-, LIVSMEDELS-, LÄDER-, METALL-, PAPPERS-, SILKES-, SOCKER-, STEN-, STOR-, SÅGVÄRKS-, TEXTIL-, TORV-, TRÄ-, TRÄFÖRÄDLINGS-, TÄNDSTICKS-, VÄRKSTADS-, VÄVNADS-INDUSTRI m. fl. — särsk.
a) med klandrande innebörd: ”fabriksmässigt” bedriven litterär l. konstnärlig värksamhet o. d. Han (måste) försörja sig med litterär industri. BL 18: 24 (1850). Eugène Sue blev mästaren i denna lovliga industri. BonnierLittH 4: 150 (1930; om fabrikationav följetonger).
b) (tillf.) konkret: industrialster; tillvärkning; vara. ”Svafvelsticksgummor” som .. sutto här och där i gathörnen .. och höllo sin industri till afsalu, ”sex knippor för en vitten”. Lundin StockhMinn. 1: 5 (1904; om tunna, smala, i båda ändarna svavlade torrvedsstickor).
Ssgr (i allm. till 3): INDUSTRI-ALSTER. AB 1865, nr 99, s. 1. —
-ARBETARE~0200. —
-ARBETERSKA~0200. —
-BANK; pl. -er. bank med huvudsaklig uppgift att tillgodose industriens behov av rörelsekapital. Wingård Minn. 7: 47 (1847). Handels- och industribanker. EkonS 1: 300 (1893).
-BEREDSKAP~020 l. ~002. om sammanfattningen l. resultatet av med avs. på industrien vidtagna åtgärder för ett lands självförsörjning vid möjligen inträffande avspärrning från utlandet under ett krig. 3NF 6: 498 (1926).
-BRANSCH. industrigren. Sthm 3: 31 (1897).
-BYGD, r. l. f. Svensén Jord. 389 (1886).
-BYRÅ~20, äv. ~02. till BYRÅ 3; särsk. ss. benämning på en (1919 upprättad) avdelning inom kommerskollegium. BtRiksdP 1888, I. 1: 6Hufvudtit. s. 73. SFS 1919, s. 2908. —
-CENTRUM. stad l. ort som utgör medelpunkten för industriell värksamhet. AB 1897, nr 133 A, s. 3. 2UB 9: 311 (1905).
-EXPEDITION. (i Finl., förr) i uttr. handels- och industriexpeditionen, se HANDELS-EXPEDITION 1 c.
-EXPOSITION. (numera knappast br.) industriutställning. De på sednare tider föranstaltade slöjde- och industri-expositionerna. Frey 1850, s. 252. Fatab. 1929, s. 190. —
-FÖRBUND. sammanslutning av industriidkare för att tillvarataga (o. inför statsmakterna företräda) gemensamma intressen; särsk. i förb. Sverges industriförbund, benämning på en 1910 bildad centralorganisation för den svenska industrien. HeimdSmåskr. 9: 14 (1910). Sommarin EkonL 1: 38 (1915).
-FÖRENING. organiserad sammanslutning av (en orts l. ett lands) industriidkare; äv. i förb. handtvärks- och industriförening. AB 1840, nr 3, s. 1. (G. Swederus) stiftade 1831 Svenska industriföreningen. LdVBl. 1888, nr 83, s. 3. HeimdSmåskr. 9: 5 (1910).
-GREN. Femårsber. 1828, GbgL s. 75. —
-HALL. hall för industrialster å utställning(sområde). TT 1895, Allm. s. 159. —
-HAMN. hamn med (säljbara l. till enskilda på längre tid uthyrda) områden för industrier som ha behov av sjöförbindelser. VFl. 1907, s. 105. —
-HISTORISK. Bergslagets Museum i Falun, som f. n. utvidgas till ett industrihistoriskt museum. Upsala 1921, nr 80, s. 3. —
-IDKANDE, p. adj. En industriidkande befolkning. AB 1845, nr 178, s. 3. —
-IDKARE. FoU 20: 160 (i handl. fr. 1845).
(2) -KNEP. (†) NVexiöBl. 1847, nr 11, s. 1. Gagnet deraf att dylika industriknep (dvs. förfalskning m. m. av medicin) .. komma till allmänhetens kännedom. FörhLäkS 1865, s. 176. —
-KONCERN. 2NF 30: 69 (1919).
-KREDITAKTIEBOLAG~0100002 l. ~0100020. särsk. i förb. Industrikreditaktiebolaget i Stockholm, år 1864 konstituerat bankaktiebolag med huvuduppgift att tillhandahålla handtvärkare o. mindre industriidkare nödigt rörelsekapital. SFS 1864, nr 80, s. 3. Därs. 1904, Bih. nr 16, s. 7. —
-KRIS. Den allmänna industrikris, som vid denna tid öfvergick landet. Ramsay Barnaår 7: 47 (1906).
-KUNG. (vard., skämts.) om ägare av inom en bransch dominerande industriell(a) anläggning(ar); jfr -MAGNAT. Berg Germ. 10 (1916).
-LAND. NF 3: 855 (1879). Storbritannien framstår såsom det ojämförligt mest utpräglade industrilandet, där betydligt öfver hälften af samtliga yrkesutöfvare finnes inom den industriella gruppen. 2UB 10: 406 (1907).
-LOTTERI. lotteri inrättat till förmån för ett lands l. en orts industri o. (vanl.) med industrialster ss. vinster. 9:de Guld, Silfver, Meubel och Industri-Lotteriet, insatts 32 sk. B:co, högsta vinsten 250 Fullvigtiga Holländska Ducater. LdVBl. 1842, nr 18, s. 4. Sylwan ModPress. 62 (1906).
-MAGNAT. (vard.) jfr -KUNG. 2NF 16: 1310 (1912). ST(A) 1929, nr 233, s. 1. —
-MAN ~man2. (ngt vard.) manlig industriidkare. Frey 1850, s. 323. SvD(A) 1932, nr 37, s. 4. —
-MINISTER. (i Finl.) i förb. handels- och industriminister. FFS 1919, nr 116, s. 1. —
-MINISTERIUM. (i Finl.) Handels- och Industriministeriet. FinlStatskal. 1919, avd. 12. —
-OMRÅDE~020. Jönköping, .. medelpunkten i ett industriområde af ej ringa betydenhet. LbFolksk. 153 (1890).
-ORT. Den utan jämförelse förnämsta industriorten (i Östergötland) är Norrköping. Nyström SvGeogr. 356 (1895).
-PAPPER. (ngt vard.) om aktier o. obligationer i industriella företag, industriella fondpapper; i sht i pl. AB(L) 1895, nr 257, s. 6. —
-PRODUKT. Snellman Stat. 150 (1842). De svenska industriprodukterna äro i regel av yppersta material samt ärligt och omsorgsfullt gjorda. Rönnholm EkonGeogr. 31 (1907).
-PROLETARIAT. Fahlbeck Stånd 107 (1892).
-REGISTER. register som 19131924 inom kommerskollegium fördes över inom landet befintliga industriella anläggningar o. fabriker, ävensom över bearbetade mineral- o. stenkolsfyndigheter. SFS 1912, s. 989. Därs. 1924, s. 226.
(2) -RIDDARE. [efter fr. chevalier d'industrie] (numera mindre br.) person som skaffar sig sitt uppehälle gm knep o. bedrägerier av olika slag, tvetydiga affärstransaktioner o. humbugsföretag, spel o. d., allt under det att han söker (o. ofta i det längsta förstår) upprätthålla skenet av att vara hederlig karl o. gentleman; (stor)skojare; lyckoriddare. Hela Lotteriet var ett ganska fint hopspunnit bofstreck af 3:ne spekulativa Industri-Riddare. JournLTh. 1811, s. 443. AB 1840, nr 60, s. 3. Wingård Minn. 2: 83 (1846). Östergren (1929).
-RÅD. (i Finl.) bisittare i handels- o. industristyrelsen. FFS 1918, nr 169, s. 18. —
-SAMHÄLLE~020. Forssell Stud. 2: 234 (1880, 1888). Städer och industrisamhällen. Söderhjelm Uppror. 11 (1918).
-SKOLA, r. l. f. (i Finl., ävensom i fråga om förh. i andra icke svenska länder). Broocman TyUnd. 2: 75 (1808). FFS 1885, nr 24, s. 1. Industriskolorna i Finland äro af staten underhållna lägre tekniska läroverk, som utbilda maskinister, byggmästare, arbetsledare m. fl. sådana funktionärer. 2NF 36: 614 (1924). Ssg: industriskole-lektor. (i Finl.) FinlStatskal. 1921, avd. 539. —
-SPRIT. inom industri l. handtvärk för tekniskt ändamål använd sprit. SFS 1893, nr 85, s. 17. —
-STAD. NF 6: 987 (1882). Berlin är kontinentens förnämsta industristad. Rönnholm EkonGeogr. 123 (1907).
-STAT. jfr -LAND. Nyström Svedelius 1: 217 (1887). Tyskland är .. en industristat i vida högre grad än Sverige. SvD(A) 1929, nr 176, s. 4. —
-STYRELSE(N). (i Finl.) benämning på ett år 1884 inrättat ämbetsvärk, med överinseende över yrkesinspektion, tekniska högskolan, industri-, handtvärks- o. navigationsskolor m. m., 1918 ombildat till ”Handels- och industristyrelsen”. FFS 1884, nr 23, s. 1. Handels- och Industristyrelsen. Därs. 1918, nr 169, s. 18. —
-TULL. tull till skydd för industrialster. LdVBl. 1885, nr 130, s. 2. —
-UTSTÄLLNING~020. offentlig utställning av industrialster, avsedd att giva en överblick av industriens ståndpunkt inom en provins l. ett l. flera länder l. i världen överhuvud. AB 1865, nr 252, s. 1. (År 1866 hade) i Stockholm öppnats den första stora skandinaviska konst- och industriutställningen. SvH 10: 48 (1909).
-VARA, r. l. f. i sht i pl. LdVBl. 1842, nr 18, s. 4. —
-VÄXT, r. växt som lämnar råämne för slöjd, handtvärk l. teknisk tillvärkning l. användes vid framställandet av industriella produkter l. fabrikat. NF (1883). Jönsson Gagnv. 8 (1910).
Spoiler title