SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INFANT infan4t, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. infant av sp. o. port. infante, av lat. infans (gen. -antis), (spädt) barn (som ännu icke kan tala), av in- (se IN-, pref.2) o. p. pr. av fari, tala (jfr FABEL). — Jfr INFANTA, INFANTINNA, ävensom FANT, sbst.2, INFANTERI, INFANTIL]
(förr) spansk o. portugisisk titel för prins av det kungliga huset (med undantag av kronprinsen). Isogæus Segersk. 534 (c. 1700). Konungens (i Spanien) .. Broder, Infanten Don Anton. PT 1791, nr 7, s. 3. Carlo, Infant av Spanien. SvStatskal. 1918, s. 56.
Spoiler title
Spoiler content