SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INFANTERIST in1fanterist4 l. 01—, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av t. infanterist, till infanterie (se INFANTERI)]
soldat vid infanteriet, fotsoldat. PT 1791, nr 37, s. 1. Spak HbFältartill. 2 (1873). Undervisning för infanteristen. (1889; boktitel). (Den värnpliktige) bör lära handtera sitt vapen och såsom infanterist blifva en god skytt. Tingsten o. Hasselrot 22 (1902).
Spoiler title
Spoiler content