SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INIKVITET, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. iniquität, eng. iniquity, fr. iniquité; av lat. iniquitas (gen. -tatis), sbst. till iniquus, ojämn, obillig m. m., av in- (se IN-, pref.2) o. æquus (se EKVATION)]
(†) orättrådighet, obillighet, orättvisa. RARP 9: 123 (1664). Tyranniets och vanvettets iniqviteter. Crusenstolpe 1720 80 (i handl. fr. 1793). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content