SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INKAST in3~kas2t, äv. 3~; best. -et; pl. = ((†) -er VgFmT II. 8—9: 191 (1679), VDAkt. 1709, nr 152).
Etymologi
[jfr d. indkast; vbalsbst. till INKASTA o. förb. KASTA IN]
1) fotboll. det förhållande att fotboll som gått ut över spelplanens sidlinje åter inkastas på planen (efter vissa bestämda regler); handlingen att utföra dylikt kast; jfr INKASTA 1. ReglFotb. 1903, s. 11. Felaktigt utfört inkast straffas med frispark för motsatta laget. IdrIArmén 1926, s. 68.
2) (†) ngt som kommer l. står hindrande emellan, (mellankommande) hinder; jfr INKASTA 5. HB 2: 314 (1597). På thet thenne Roussel icke giör i edert gode förehafuande nogot inkast. HSH 26: 177 (1633). På thet icke något ondt inkast skulle komma och echtenskapet förhindra. VDAkt. 1652, nr 144. RARP 7: 169 (1660). Kling Spect. Rr 3 b (1735).
3) invändning; äv.: erinran, anmärkning; förr äv. dels om jäv, dels konkretare, om nackdel l. brist som kan göras till föremål för erinran l. anmärkning; jfr INKASTA 6. Bemöta, vederlägga, gendriva, äv. (i sht förr) besvara ett inkast. Göra inkast mot ett antagande. Linc. (1640; under interjectus, sbst.). RARP V. 2: 37 (1655). FörarbSvLag 4: 71 (1694). Lärjungarna trodde Christi ord vtan at giöra ther emot något inkast. Swedberg SabbRo 16 (1700, 1710). Iag .. finner 3 possibla wägar att söka longitud: locorum .. fast dhe alla ha sina inkast. CPolhem (1716) hos Swedenborg RebNat. 1: 258. Dalin Arg. 2: 44 (1734, 1754). Vi kunna afvisa de vanliga inkasten mot Grekiska Litteraturen. Tegnér (WB) 4: 117 (1824). Kallenberg CivPr. 2: 245 (1928). — särsk. om anmärkning l. protest som under föredrag l. anförande framkastas från auditoriet. Inkast och demonstrationsförsök störde honom (dvs. föredragshållaren) icke och tystnade efter hand. SvD(A) 1929, nr 132, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content