SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INKLÄDA in3~klä2da, äv. 3~, v. -kläder, -klädde, -klädt, -klädd. vbalsbst. -ANDE, -NAD (se avledn.), -NING, -SEL (tillf., VFl. 1926, s. 83 (i bet. 2 a)).
Etymologi
[jfr t. einkleiden; av IN o. KLÄDA]
(i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 274) — jfr KLÄDA IN.
1) (†) i uttr. inkläda ngn i ngt, kläda ngn i ngt, iföra ngn ngt; äv. bildl. (De) affclädde .. honom vthwr purpur clädhet och inclädde honom vthi sin eghen clädher. Mark. 15: 20 (NT 1526; Bib. 1541: klädde). Beijer Vitt. 391 (c. 1690; bildl.).
2) förse med (skyddande) betäckning l. beklädnad.
a) (i sht i fackspr.) förse (ngts) inre med beklädnad (av bräder, tyg o. d.); panela; äv. oeg. för att angiva att ngts väggar o. d. mer l. mindre fullständigt äro täckta av ngt. TT 1872, s. 305. Sängkamrarne .. kunna vara helt och hållet inklädda med skåp, här och hvar lemnande alkover (osv.). Därs. 1900, Byggn. s. 70. Ett med röd sammet inklädt .. gammalt helgedomsskrin. LfF 1902, s. 283.
b) (i sht i fackspr.) förse (en av en trästomme bestående byggnad l. möbel, ss. skjul, klockstapel, hylla o. d.) med väggar (av bräder); övertäcka (öppning). SvKulturb. 9—10: 185 (cit. fr. c. 1750). Gundberg Tegel 10 (1860). Körhuset .. (var förr) öfver allt inklädt med bräder. Ström MinnB 24 (c. 1865). I brist på glasrutor inkläddes fönsteröppningarne, ofta för långa tider, med otäta träluckor. TT 1894, Byggn. s. 6. De yngre inklädda (klock-)staplarna inom landskapet. TurÅ 1915, s. 56.
c) (mer l. mindre fullständigt) omgiva l. övertäcka (ngt) med (ngt, vanl. ss. skydd); äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. TT 1874, s. 146. PedT 1890, s. 455 (bildl.). Kryp aldrig under och trampa aldrig öfver axelledningar eller remmar, som icke äro inklädda. Malmbgt 1894, nr 39, s. 2. Lårbenet är så inklädt af muskler, att man (osv.). Wretlind Läk. 3: 61 (1895). Däcket .. är inklädt med s. k. finknät af galvaniserad jerntråd. SD(L) 1897, nr 271, s. 4. — särsk. sömn. omgiva (veck o. d. med kantband o. d.). Sömnadsb. 164 (1915).
d) (mindre br.) i p. pf. ss. adj., om person: påpälsad, påbyltad. I hufvudstaden ger man ett medlidsamt ögonkast åt de inklädda stackare, som på en så kall och regnig dag passera gatorna i långtursautomobil. TurÅ 1912, s. 1. Nilsson FolklFest. 64 (1915).
3) i överförd anv., giva (ngt, ss. en tanke l. känsla) en viss omklädnad l. dräkt l. yttre form l. gestalt; i uttr. inkläda ngt i den l. den formen, förr äv. inkläda ngt så l. så. Regnér Begr. 349 (1803). Sedan Lockes Empirism så behagligt inkläddes af Fransmännen (osv.). Broocman TyUnd. 2: 108 (1808). En .. i novellform inklädd recension. VFPalmblad (c. 1845) hos Atterbom Minnest. 2: 191. Konstbildande kallas Medvetandet, försåvidt det i yttre, åskådliga Bilder inkläder sina inre gestaltningar, så att dessa likasom genomskina de förra. Trana Psych. 2: 54 (1847). Denna moraliska tendens inkläddes i växlande litterära former, satirer, sagor, allegorier. SvLittH 1: 337 (1919). — särsk.
a) (†) inhölja, bemantla, maskera; i p. pf.: förblommerad, ”inlindad”, bemantlad. Qvintessensen af hela deklamationen .. består i en önskan att se Tryckfriheten upphäfven, han (dvs. libellisten) må nu fördölja och inkläda den på hvad sätt som helst. Polyfem III. 16: 3 (1811). 2VittAH 12: 199 (1822, 1826).
b) ss. vbalsbst. -ning, konkret, om den form vari ett innehåll (i sht i diktvärk) är framställt. Tegnér FilosEstetSkr. 337 (1808). Den allegoriska inklädningen och personifikationen (i Petrarcas Triumferna) är också lånad. Wulff Petrarcab. 427 (1907).
Avledn.: INKLÄDNAD, r. l. m. inklädande, inklädning; oftast konkret, om ngt varmed ngt är inklädt.
1) till 2. En cirkulär kolonn skall naturligen äfven hafva en cirkulär inklädnad. TT 1885, s. 121. Därs. 1895, K. s. 5. LAHT 1909, s. 28.
2) till 3; nästan bl. konkret. Numera skulle romanen blott vara en angenäm inklädnad för någon nyttig lärosats. Phosph. 1812, s. 120. Wrangel TegnKärlekss. 255 (1916).
Spoiler title
Spoiler content