SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INKOMMUNIKABEL in1komɯ1nika4bel, äv. 1-, l. -ɯn1- l. -un1-, l. 010—, adj. -bla.
Ordformer
(förr vanl. skrivet -com-)
Etymologi
[jfr t. incommunikabel, eng. o. fr. incommunicable; av mlat. incommunicabilis, icke meddelbar, av in- (se IN-, pref.2) o. communicabilis (se KOMMUNIKABEL)]
eg.: som icke kan meddelas; numera bl. (mindre br.) jur. om äkta makes egendom: som icke blir l. är makarnas gemensamma egendom (”commune bonum”), icke samfälld. Swedberg Schibb. 276 (1716). Olivecrona LagbGift. 114 (1851). Björling CivR 237 (1910). 3NF (1929).
Spoiler title
Spoiler content