SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INKORPORERA in1korpωre4ra, äv. 1-, l. 01—, l. -po-, i Sveal. äv. -e3ra2, ngn gg in3~korpωre2ra, l. 3~, l. -po- (innkårrporèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr INKORPORATION (se avledn.).
Ordformer
(förr vanl. skrivet -cor-)
Etymologi
[jfr d. inkorporere, t. incorporieren, fr. incorporer; av lat. incorporare, bildat med in- (se IN-, pref.1) till corpus, kropp (se KORPUS). Första ssgsleden anslutes, ss. uttalet visar, ngn gg till IN]
1) (†; se dock a) åstadkomma att (ngt) upptages (i ngt) o. därmed intimt förbindes till en helhet l. införlivas, komma (ngt) att uppgå (i ngt); förena (olika delar) till ett helt; äv. i pass. med intr. bet., i sht i p. pf.; äv. i p. pf. ss. adj.: vars olika delar hopsmält till ett helt; äv. bildl. Att thetta konungerike, öfverighet och underdåner tess krefftigligere udi en fast och begrundet, uåtskillielig enighet tillsammens förbundne och incorporerede blifve måge. RA I. 1: 382 (1544). Ett gammalt frijt och incorporeret Rijke för sigh. G1R 18: 241 (1547). Bergens täta och stundom i hvarandra lika som incorporerade sammanhang. Wallerius Tank. 103 (1776). Hvilare Grufvans malmer, hos hvilka en myckenhet af skadeliga ämnen finnes incorporerade. Johansson Noraskog 1: 108 (i handl. fr. 1785). — särsk.
a) (i fackspr., numera föga br.; se dock slutet) efter blandning arbeta samman (olika ämnen) till en massa, hoparbeta (ngt med ngt), inmänga o. inarbeta (ngt i ngt), arbeta samman (massa av olika beståndsdelar). Hildebrand MagNat. 14 (1654). Fischerström 1: 311 (1779). Dessa eteressenser .. inkorporerade i karamellmassan .. hafva en päronliknande smak. Grafström Kond. 57 (1892). TT 1895, K. s. 2. — särsk. (fullt br.) i fråga om hoparbetning av massa för kruttillvärkning. Den (dvs. krutsatsen) måste i fuktadt tillstånd samarbetas (inkorporeras). Holmberg Artill. 2: 69 (1882). Vaselinen inkorporeras nu i massan under 3 1/2 timmes tid. TT 1901, K. s. 10 (i fråga om kordit).
b) refl.: intimt förbinda sig (med ngt). Sådana Gödsl vtkörd om Höst eller Wår, och tundt vthbredd, incorporerar sigh medh sielfwa Båtnen, och gifwer träffeligit Gräs. IErici Colerus 1: 50 (c. 1645).
2) i fråga om förening l. införlivande av område med ett annat.
a) statsr. förena (område) med en stat ss. integrerande del av densamma, vanl. med gemenskap i statsförvaltning o. representation; äv. i p. pf. ss. adj.; vanl. med bestämning, numera inledd av prep. med, äv. i, förr äv. till; förr äv. med indirekt obj. (Vi vilja) att thet (dvs. hertigdömet Finland) skall bliffve, såsom thet och aff ålder altijdh varidt haffver, incorporeret medt hele Sverigis rike. G1R 26: 353 (1556). Därs. 29: 552 (1560: til). Emädan .. Hertigdömmet Skåhne är Sweriges Crono til ewige dagar cederat och incorporerat. Stiernman Com. 3: 135 (1663). Så väl Konungariket Sverige, som dess incorporerade Provincer. Loenbom Stenbock 3: 185 (1760). Japan vill icke inkorporera Korea, utan endast åstadkomma dess erkännande som en neutral stat. SDS 1894, nr 316, s. 1. 2NF 37: 792 (1925). — särsk. (†) refl. i uttr. inkorporera sig med (ett lands) krona, ställa sig under (ett lands) krona, ingå förening (med ett land) under samme konung. Widekindi KrijgH 585 (1671).
b) förvaltn. med ändring av förut gällande (administrativ l. judiciell l. kommunal l. ecklesiastik) indelning införliva (område) med annat dylikt. Beslut om inkorporering har fattats. 2NF (1909). SDS(A) 1932, nr 323, s. 7.
3) (numera mindre br.) med bestämning inledd av prep. i, stundom med: inlemma l. införliva (ngn l. viss klass i resp. med samhället l. familj l. korporation); förr äv. i allmännare anv.: intaga (ngn) ss. medlem (av gille, församling, regemente o. d.); förr äv. refl.; förr äv. med indirekt obj., ersättande prep.-bestämning. Så hafwe wij .. förbemälte N. N. .. vthi Adelens skaara, selskap och gemeenskap instelt och incorporerat. Girs Edelh. A 5 a (1627). Så at the igenom Dopet wordo Församlingene incorporerade. Schroderus Os. 1: 568 (1635). Jag råkade bägge mina Fändrickar, som redan voro incorporerade i sina Regementer. Agrell Maroco 1: 8 (1789, 1796). Mig må Tit ej räkna ibland dem (dvs. litteratörer); jag är glad at aldrig hafva incorporerat mig i Skrået. HJärta (1826) i 3SAH XL. 2: 83. Grebst 1År 159 (1912; med prep. med). Lönearbetarnas begynnande inkorporering i det borgerliga samhället. SvD(A) 1930, nr 288, s. 4.
4) (numera föga br.; se dock b) i allmännare o. bildl. anv.: upptaga (ngt) ss. integrerande del (i ngt l. i sig), införliva l. oupplösligt förena (ngt med ngt). PedT 1900, s. 154 (1803). Att Stockholmsupplagan (av psalmboken 1586) .. i sig inkorporerat 1572 års Bihang. HSchück i 2Saml. 12: 11 (1892). Det synes mig, som om arkitekternas sträfvan gått ut på att så mycket som möjligt inkorporera dem (dvs. frikyrkornas predikolokaler) med de omgifvande boningshusen. TT 1902, Ark. s. 2. Omkr. 340 otryckta ordsamlingar, som tillsändts redaktionen och inkorporerats i ordboken (den eng. dialektordboken). 2NF 32: 1179 (1921). — särsk.
a) (†) i fråga om införlivande (hopslående) av truppförband med ett annat. Loenbom Stenbock 2: 104 (1758; efter handl. fr. 1710). Efter kriget incorporerades hans (dvs. Dumouriez') regemente med et annat. LittT 1795, s. 64.
b) [efter eng. incorporating languages i motsv. anv.] (mindre br.) språkv. i p. pr., om språk: polysyntetisk, införlivande; jfr INFÖRLIVA 2 c. Ekbohrn (1904; med hänv. till polysyntetisk). Ymer 1923, s. 309.
c) (†) refl.
α) förenas med (ngt), ”gå upp” i. Att Literaturtidningen med nästa år .. inkorporerar sig med Svea. CFDahlgren (1824) hos Thomander TankLöj. 133.
β) göra sig väl förtrogen med en sak, sätta sig väl in i en sak. Våre gode männ .. (skola) öffverenss komme medt vår tro tiänere Bertill Jörenssonn udi Vijborg, som och medt på samme rågonng (mellan Finl. o. Ryssl.) vare schall, och så lagett, att han sigh rätt måtte incorporere och välförfattedt göre, ath alle handlinger motte schickeligenn och väll bliffve på rydske föregiffven. G1R 29: 110 (1559).
Ssgr (till 2 b; förvaltn.): INKORPORERINGS-RÄTT, r. l. m. 2NF 36: 632 (1924).
Avledn.: INKORPORATION, r. l. f. [jfr t. inkorporation, eng. o. fr. incorporation, lat. incorporatio] (i fackspr.) vbalsbst. till INKORPORERA: inkorporering.
1) statsr. o. förvaltn. till 2. RA I. 2: 831 (1589). Den incorporation, som skie skulle med the wundne lenderne af Dannemark. RARP 8: 29 (1660). 3NF (1929).
2) (†) till 3. RARP 9: 93 (1664). Förmenandes Osterman sig .. för det han icke ser sig af gillets incorporation (dvs. intagande i gillet) den ringaste nytta hafva, böra derföre befriad blifva. 2RA 1: 227 (1723). Ekbohrn (1868).
Spoiler title
Spoiler content