SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INNAN in3an2, adv., prep. o. konj.
Ordformer
(ennan 1652. inan c. 15851861 (: inandömen). innan 1523 osv. innen 15241647 (: Jnnenbygningh). inna 16491726 (: innadöme))
Etymologi
[fsv. innan, motsv. d. inden, isl. innan, got. innana, fsax., fht., feng. innan; avledn. av germ. inn, in, med samma suffix som i DÄDAN, HÄDAN m. fl.; eg.: inifrån]
I. adv.
1) betecknande läge l. befintlighet i det inre av ngt l. inom ett avgränsat område; innantill; på insidan, invändigt; numera (utom i a, e) bl. i förb. med (i motsättning till) utan. Beka honom (dvs. arken) vthan och innan. 1Mos. 6: 14 (Bib. 1541). Wäggiarna på kyrkian innan schola strykass rena. Murenius AV 451 (1660). Han var oklanderlig från utan till innan, från ovan till nedan. Lindqvist Herr. 76 (1917). (Kyrkan) är ståtlig både utan och innan. Böök ResSv. 200 (1924). — särsk.
a) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i förb. från innan, (ända) inifrån; jfr INNAN-IFRÅN II. Fahlcrantz 1: 86 (1842, 1863). (Vi) fingo (på julafton) byta kläder från innan och ta rent och nytt på. Nilsson FolklFest. 194 (1915).
b) (†) inomhus. Der som .. Pestilentien vdi nagett hus inkom[m]er, skall man .. ingelunde gå aff husett vthenn alldeles holle sigh innen. SthmTb. 16/7 1590. Bevars hvilket fläng både ute och innan! / Hos Prestens hvad stoj och hvad stök! Lenngren (SVS) 2: 241 (1800).
c) i ngns l. sitt inre, inom ngn l. sig, invärtes; numera bl. ngn gg i förb. utan och innan. Iagh brinner innan för the ogudhachtigha skul, som tijn Lagh offuergiffua. Psalt. 119: 53 (Bib. 1541). Stokholms öl .. hetar som vin innan. Bureus Suml. 28 (c. 1600). Det var en utan och innan fin dam. Laurin 2Minn. 118 (1930).
d) bildl., i uttr. känna (ngn l. ngt) utan och innan o. d., känna (ngn l. ngt) alltigenom, i alla detaljer, grundligt, fullständigt. Ingen (skall) then andra lofwa, medh mindre han .. känner honom vthan och innan. Fosz 265 (1621). VL 1895, nr 20, s. 2.
e) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i överförd anv., i fråga om läsning: innantill. Drängen .. kastade .. een yppen book för studenten och frågade om han kunde något läsa innan. ConsAcAboP 4: 181 (1673). Konsten att läsa innan. Landsm. III. 1: 11 (1881). Hvarje (italiensk) gosse och flicka .. läser innan och utan långa stycken ur (Dantes Divina Comedia). Vising Dante 1 (1896). jfr (†): Then andre (klassen i skolan) .. görs aff them som haffua lärdt .. Donaten innan och vthan. LPetri KO 85 a (1571; äv. i hskr. 1561).
2) (i vissa trakter, vard.) i fråga om tid, betecknande att ngt inträffar (så l. så långt) före en viss tidpunkt: förut, tidigare, dessförinnan. Viljen I gifta er genast? .. Nej, jag skall sjelf ha ett hem innan. Wetterbergh GNord 138 (1862). Vid femtiden skulle brudparet resa, och strax innan drog Marianne sig tillbaka. Benedictsson FruM 116 (1887). Som succes kunde (operan Judinnan av Halévy) .. endast likställas med ”Roberts” fyra år innan. Norlind AMusH 698 (1921).
II. prep.
1) (†) betecknande befintlighet o. d. i det inre av ngt l. inom ett avgränsat område o. d.: i, uti, inne i, inuti. Then smælige titel bade wtan bref Oc innan. G1R 1: 161 (1523). Dedh olaglige kiöp som brukas jnnan Stadhen af främmande kiöpmen. Därs. 228 (1524). Innan Sweriges Rijke. Widekindi G2A 270 (i handl. fr. 1615). KalmDP 1759, s. 70. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i fsv. o. isl.] i förb. med huvudord i gen.; jfr INNAN-BYS, -GÅRDS, -HÄRADS, -LANDS, -RIKES, -STADS. Thet schall ingen (landsknekt) fördrijste sich ihnnen eller uthan legers tale, handle eller breff scriffve .. till fienderne. G1R 27: 284 (1557). M. Jacop, som migh både innan och vthan stichts hafuer vtropat för en skälm. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 103 (c. 1600).
b) i uttr. innan bok, i fråga om läsning: innantill (i bok). Hvarigenom .. den olyckelige händelsen timade att han (dvs. prästen) intet ord kunde uthföra hvarken uthan eller innan book. VDAkt. 1697, nr 247. jfr: De kunna .. sin Christendom innan och uthan book. Därs. 1710, nr 214.
c) i fråga om medlemskap i ett sällskap l. en sluten krets. Sex män så väll vthan råd som innan skulle hålla konungz refst. HT 1916, s. 195 (c. 1597).
d) bildl. Alle menniskior vthan Ächtestånd, så wäl som innan Ächtestånd, skole .. före ett kyskt och heligt lefwerne. Carl IX Cat. D 3 a (1604). Alle vetenskaper och konster .., som grundade stå innan förnuftet. Stiernhielm Vitt. 182 (c. 1650).
2) (†) betecknande läge l. befintlighet på l. förflyttning till den inre sidan av ngt som utgör en gräns: innanför, inom; jfr INNAN-BORDS, -SKÄRS, -VÄGGS. Innan luctha döra. G1R 2: 45 (1525). Fridh ware innan tina mwrar. Psalt. 122: 7 (Bib. 1541). Tjufvar .. röfvade och stulo innan och utan gränsen. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 366 (1868). — särsk. bildl.
a) i fråga om storleken av pänningbelopp o. d.: under, lägre än. Alla Biscopz sakerna ock andre saker Jnnan fyretije marc. G1R 8: 344 (1533).
b) i fråga om graden av skyldskap. Äre barnabarn innan fempte man effter henne som dräpin blef. Lagförsl. 328 (c. 1606). Fosz 168 (1621). Vnder näste Frender förstås alle dhe som skylde äre innan den fierde leden. RARP 3: 271 (1642).
3) i fråga om tid.
a) (†) betecknande att ngt inträffat under loppet av en viss tidsperiod: under (loppet av). At jag hafuer nu meer innan 40 åhrs förlopp inventerat och sammanskrifuit åtskillige nyttige .. Tractater. HSH 3: 126 (1657). Så at hon innan fyra Månaders Tijd, twenne gånger låg i Barn-Säng. Hoorn Jordg. 1: 123 (1697).
b) betecknande att ngt utföres l. inträffar före utgången av ett angivet tidsskede: inom; numera bl. (i skriftspr., mindre br.) i uttr. innan kort, stundom äv. innan år och dag o. d. Wij hopes innan een kort tiid ffaa een godt wndsetningh. G1R 1: 185 (1524). Innan en ganska liten tijdh skal Libanon warda een åkermarck. Jes. 29: 17 (Bib. 1541). Att innan åhr och dagh skwlle the framkom[m]e och sanferdelige bewise, hwro myckett Christoffer gulsmidh kunne haffue warritt them skyldiigh. SkrGbgJub. 6: 61 (1587). Vår Republique, som .. innan 60. och 70. år kommer i under-balance. Dalin Arg. 1: 125 (1733, 1754). Innan kort. Pallin NTidH 248 (1878).
c) (numera bl. ngt vard.; jfr dock slutet) betecknande att ngt utföres l. inträffar före en angiven tidpunkt l. händelse: före. G1R 1: 189 (1524). Rijfuer han eij bygning sijn innan förenämdan dagh op. Lagförsl. 215 (c. 1609). Mathias .. lofwadhe lösa in panten innan påska. ConsAcAboP 4: 50 (1672). At alt .. blifwer ändat innan Klockan Nije. Kyrkol. 2: 9 (1686). På det jag innan Adelens plenum kunde få några uplysningar. HT 1919, s. 27 (1789). Att alla gästerna skulle trakteras innan affärden till kyrkan. Rönnberg Bredbolstad 44 (1907). — särsk. (i sht i skriftspr., fullt br.) i uttr. innan dess, före den tidpunkten, dessförinnan; förr äv. bildande ett konjunktionellt uttr.: innan, förrän. Svart G1 108 (1561). Inan thess lecken lychtades, bleff annat liud i skellan. Brahe Kr. 36 (c. 1585). At Frey skulle bli Måg hos Holger på Ön; men innan dess .. ville .. Svärfadren se, om Riddaren var karl för sina sporar. Dalin Vitt. II. 6: 113 (1740). Bååth-Holmberg Morf. 2: 179 (1910). jfr DESS-INNAN.
d) (†) i förb. med inf. Innan att skika borth detta brefvett befrågar sig min Engell om (osv.). Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 111 (1696).
III. [elliptiskt av uttr. innan det att, fsv. innan þät at, l. innan dess (se II 3 c slutet)] konj., betecknande att det i den överordnade satsen omtalade tillhör en tid(punkt) som ligger före det i bisatsen omtalade: tidigare än, vid en tidigare tidpunkt l. ett tidigare tillfälle än, under ett tidigare tidsskede än, förr än, förrän (se d. o. 1); äv. (numera bl. starkt bygdemålsfärgat) åtföljt av som l. att. Omedelbart, strax, långt, flera år innan han föddes. Samma dagh innan try slog effter middag. Svart G1 34 (1561). Innan som tijman war omsluttin, gick han dher ifrå. HärnösDP 1661, s. 45. Ach! huru böra icke .. Regenterne see sig väl före, innan de begyna krig. Ehrenadler Tel. 697 (1723). Vissa träd få blommor redan / Innan bladen vecklat ut sig. Gellerstedt 2Dikt. 103 (1881). Du hade väl inte fått mycket i dig i dag innansom jag kom? Schildt Hemk. 272 (1919). — särsk.
a) i sammanhang som anger att ngt är en (nödvändig) förutsättning för att ngt skall kunna inträffa; särsk. vid nekad (l. därmed likvärdig) överordnad sats i sammanhang som anger att ngt icke sker l. kan l. bör ske o. d. förrän l. med mindre än ngt annat först skett; jfr FÖRRÄN 1 a. Han får allt arbeta mycket, innan han får sin bok färdig. VDAkt. 1696, nr 197. Lysnings-sedel må icke meddelas piga å Landet .., inan hon riktigt besked uptedt, at hon .. kan väfva allehanda slags slät väf. PH 5: 3422 (1752). Sedan bondeståndet enständigt nekat deras taleman att underteckna constitution, innan som Ridd. och Ad. nöjaktigt afgiordt deras petita. HT 1918, s. 190 (1809). Måhända skall det behöfvas för en människa .. en den mest ingripande kamp, innan hon kan tro detta. Rudin OrdUngd. 3: 100 (1903).
b) i sammanhang som anger att ngt inträffar först efter visst dröjsmål resp. utan långt dröjsmål l. att ngt är färdigt l. fullständigt först efter viss komplettering o. d. Det dröjde (icke) länge, innan han kom. Han tvekade (icke) länge, innan han bestämde sig. Emädhan thet ännu een god tijdh är, innan som be(mäl)te Arnääs Försambling af ordinario pastore må betiänas. HärnösDP 1661, s. 49. Vederbörande (hava) icke allenast drögt hela året, utan ock ofta längre tid, inan de hos Hans Kongl. Maj:t med deras underdåniga klagomål inkommit. PH 5: 2963 (1750). Det felas ej mycket innan summan är full. Weste (1807). Det tog tid .., innan han fick svar. Hallström Händ. 148 (1927).
c) i uttr. nätt och jämnt l. inte väl l. knappt .., innan, ngn gg i ngt ålderdomligt spr. äv. icke förr .., innan, betecknande att så snart l. just som ngt inträffat, ngt annat omedelbart äger rum (ss. följd av l. i sammanhang med det förra); äv. (i sht vard.) i uttr. inte l. knappt veta ordet av, innan ngt sker l. innan man vet ordet av, framhävande det plötsliga l. överraskande i en händelse; jfr FÖRRÄN 1 b. Den stupade hjelten var icke förr på fötter igen, innan han rusade i vredesmod tillbaka till trappan. Topelius Fält. 4: 159 (1864). Pojken hann nätt och jämnt .. sticka sig undan .., innan de voro uppe. Lagerlöf Holg. 2: 379 (1907).
d) (numera mindre br.) på grund av satsförkortning övergående i prep.: före. (Fersen) följer den gamle Konungen de upproriske till mötes, hinner dem innan Konungen. Rosenstein 1: 224 (1794). (Jag förmodar) att Ni redan fått det (förra) brefvet, innan detta. Gustaf III 6: 278 (1812). Crusenstolpe Mor. 1: 304 (1840).
Ssgr: (I 1) INNAN-ARBETE. (†) arbete i det inre av ngt. Innanarbete i fästningen. Kurck Lefn. 36 (1705).
(I 1) -BARK. (†) bot. innerbark. MedArch. II. 9: 3 (1865).
(II 2) -BORDS, adv. [isl. innanborðs] (†)
1) ombord på fartyg, inombords (se d. o. 1). G1R 15: 21 (1543). BtFinlH 3: 409 (1558). Verelius Herv. 68 (1672).
2) bildl.: inom sig; i ngns l. sitt inre; inombords (se d. o. 2 b, c). En hycklare .. haffwer intet got innanbordz. Bullernæsius Lögn. 159 (1619). Magan .. kan hafwa .. slemm innanbords. Lindestolpe Frans. 84 (1713).
(I 1) -BYGGNAD. (†) inredning i byggnad l. fartyg. SkeppsgR 1543 (i fråga om fartyg). Så snart innan bygnan (i Sunds kapell) är giord färdigh, som är predijkostol .. bookstool (m. m.). Murenius AV 78 (1642). Därs. 525 (1662).
(I 1) -BYGGNING. (†) inredning i byggnad. Johan iii (1572) i HB 1: 197. Warghschärss stughan fattass fönster, ughn och allan innanbyghningh. Murenius AV 444 (1660). OfferdalKArk. N II 1, s. 18 (1685).
(jfr II 1 a) -BYS, adv. (†) inom byns område, inombys. G1R 1: 34 (1522).
(I 1) -BÅGE. (i fackspr.) inre fönsterbåge, innerbåge. Rothstein Byggn. 554 (1859). 2UB 1: 447 (1898).
(I 1) -DEKORATION. (i fackspr.) dekoration av en byggnads inre, innerdekoration. Dekorationsmotiv .. i kyrkornas innandekoration. MeddSlöjdF 1898, 2: 25. Nordensvan KonstH 413 (1900).
(I 1) -DEKORERING. (i fackspr.) innerdekorering. Nyblom i 3SAH 5: 124 (1890).
(I 1) -DEL. (†; se dock slutet) det inre (av ngt), innerdel. Lucidor (SVS) 396 (1674). Innandelen af et hus. Serenius (1741). särsk. (tillf.) om innanmäte i djurkropp. Offerdjurens ädlare innandelar. NF 2: 720 (1877).
-DESS, se INNAN II 3 c slutet. —
(I 1) -DÖME ~dø2me l. ~döm2e. [efter mnt. ingedome (ingedomete, indomesse), inre lösöre, inälvor]
1) (†) det som finnes i det inre av ngt.
a) inre lösöre; inredning. G1R 11: 217 (1537). Thette kalles lösörer .. alt innandöme som löst i huset är. Lagförsl. 129 (c. 1609). HA 6: 24 (c. 1817).
b) inälvor; (ngns) inre; äv. bildl.; jfr -MÄTE 1. Hiortzberg YttDom. 16 (c. 1740, 1756). Innandöme af slaktade Kreatur, skulle strax skaffas af vägen. Loenbom Stenbock 4: 106 (1765). AHB 34: 43 (1869).
c) allmännare: det som innehålles i ngt, innehåll. I Begynnelsen, då Gudh Himmel och Iord med alt desz innandömme Skapade. Kempe Graanen Dedik. 2 b (1675). Alla lådors rika inandömen (hade) blifvit tömda ut. Sturzen-Becker 3: 162 (1861).
2) den rymd l. det område som omslutes av ngt, det inre av ngt; äv. bildl.; äv. (utan eg. skillnad i bet.) i pl. Bergman Jordkl. 89 (1766). Uti jordens innandöme. Därs. 2: 140 (1774). Innerst i själens innandömen. Wikner Pred. 58 (1872). Någon murken stubbe, hvars innandöme hackspettarne .. gjort för .. (talgoxen) tillgängligt. PT 1898, nr 186, s. 3. Han .. halade upp en grå domino ur kappsäckens innandömen. Öberg Makt. 1: 10 (1906).
(I 1) -DÖRR. (föga br.)
1) dörr innanför en annan; den inre av ett par dubbeldörrar; jfr INNER-DÖRR 1. Palmstedt Resedagb. 79 (1779). (Sv.) Innandörr, .. (fr.) Contre-porte. Weste (1807). Auerbach (1909).
2) dörr inuti en byggnad, dörr inomhus (i motsättning till ytterdörr l. port); jfr INNER-DÖRR 2. Innandörrarnes läge bestämmes dels af fönster och kakelugnar, dels af möblerne. Stål Byggn. 2: 22 (1834).
(I 1) -EFTER, adv. (†) inifrån. Innaneffter vthur menniskiors hierta vthgå onda tankar. Mark. 7: 21 (NT 1526; Bib. 1917: inifrån). Rudin 1Evigh. 2: 655 (1872, 1878).
(I 1) -FICKA. (föga br.) innerficka. Han .. tog .. en plunta, som han stoppade i innanfickan. Geijerstam FattFolk 2: 29 (1889). Dens. Aldrig 57 (1891).
(I 1) -FJORD. (†) inre fjord. Lofoten med alle thess innen fiorder allt in till Ofoten. SUFinlH 2: 62 (1603). Därs. 3: 149 (1611).
-FRÅN, se -IFRÅN.
(I 1) -FÖNSTER. det inre av ett par dubbelfönster, innerfönster. Sätta in, ta ut innanfönstren. DA 1771, nr 250, s. 4. Lösa innanfönster, som .. tätades genom på springorna mellan bågen och karmen klistrade pappersremsor. 2NF 9: 361 (1908).
(I 1) -FÖR l. (numera bl. ngn gg ss. adv.) -FÖRE, prep. o. adv. (-för 1526 osv. -före 15281929) [fsv. innan for] jfr DÄR-, HÄR-INNANFÖR.
I. prep.
1) betecknande (läge på l. förflyttning till) en punkt l. ett område i förhållande till ngt framför l. utanför varande (föremål, gräns, vägg o. d.): längre in än; inom; till l. på den inre sidan av (ngt); bakom (ngt); äv. bildl. Han stannade ett par steg innanför dörren. Ebr. 6: 19 (NT 1526). Tu skalt .. settia witnes byrdzens Arck innan för forlotten. 2Mos. 26: 33 (Bib. 1541). Hvart stånd och kall motte blifva innan för sin hegnet. RA I. 3: 14 (1593). Sällan .. har innanför en Konglig mantel klappat ett hjerta, sådant som Gustaf Adolfs. KTJärta i 2SAH 17: 182 (1836). Esbjerg, ny hamn vid Vesterhafvet innanför Fanö. Roth 1Geogr. 103 (1881). Siwertz JoDr. 21 (1928).
2) (†) i fråga om tid: före utgången av. Marcherad[e] wij .. åt staden Krackov huilcket wij belade och inan för dagen infingo. KKD 3: 103 (1702).
II. adv.
1) betecknande befintlighet osv. i förhållande till ngt framför l. utanför varande: längre in(ne); inom; särsk. i fråga om ett rums läge bakom l. längre in än ett annat o. med ingång genom detta; stundom äv.: i det inre, invändigt. Cistercienser, the haffwa hwijt lincläde vtan på och swart jnnan fore. OPetri Clost. A 4 b (1528). 2Sam. 5: 9 (Bib. 1541). (Vid belägringen av fästningen Ostende) skola Holländerne innanföre öfwer Siuttijotusende Man .. hafwa förlorat. Brask Pufendorf Hist. 270 (1680). Et .. Rum tjenligt til salubod med Kammare innanföre. DA 1793, nr 26, s. 3. Liverpool .. med ofantlig införsel af råvaror för det innanför liggande fabriksområdet. Roth 1Geogr. 143 (1881).
2) (†) på insidan, innantill (se d. o. 1 a). En helt tunn ben-lamell, något skroflig utanpå; men innanföre glatt. Martin Bensj. 122 (1782). KonstNyhMag. 4: 28 (1822).
3) (†) i uttr. läsa innanför, läsa innantill. Knorring Ståndsp. 1: 55 (1838).
(I 1) -FÖRGYLLD, p. adj. (†) förgylld på insidan, förgylld inuti. Bägare Jnnanförgylt. BoupptSthm 29/8 1676. Därs. 5/7 1678.
-GÅRDS, adv. [fsv. innan gards] (†)
1) till II 2: innanför stängsel, gärdsgård o. d.; jfr GÅRD, sbst.1 1. Rääf Ydre 1: 305 (i handl. fr. 1552). (Fastebrev å 1/4 av nedre gården Främmestad) medh hus, jordh, åker, engh, skogh, marck, fiskewadten och fägångh, qvarn och qvarneström, tompt och tomptestäda, innan gårdz och uthan. VgFmT II. 8—9: 186 (1626); möjl. icke ssg.
2) till II 1 a: inom gården(s område); jfr GÅRD, sbst.1 6, ävensom INOM-GÅRDS. Effter honom .. wed thenne stora almenna fahrwägen, myken förfång och skada tilfogas, af resande folk, både innangårdz, som wthangårdz. VDAkt. 1677, nr 282.
(I 1) -HAV. [jfr t. binnenmeer] geogr. inhav; stundom äv. (i sht i vittert spr.) om större insjö. Östersjön, ett stort innanhaf, mellan Sverige, Finland, Ryssland och Tyskland. Palmblad LbGeogr. 28 (1835). Vätterns strålande innanhaf. LbFolksk. 153 (1890). SvD(A) 1929, nr 154, s. 5.
(jfr II 1 a) -HÄRADS, adv. (†) inom häradet. Stiernman Com. 1: 177 (1561).
(I 1) -I l. -UTI, prep. o. adv. [fsv. innan i, prep.] (†)
I. prep.: inne i, inuti (ngt). Svart G1 118 (1561). Siälen är innan i huden. Sigfridi a 4 a (1619). Jnnan uti denna kista är ett särskildt .. rum. VDAkt. 1790, nr 524.
II. adv.: i det inre, inuti, inne. Hes. 1: 5 (Bib. 1541). G1R 29: 751 (1560). Den damen (dvs. dammen) utij Hielmars-munen vijll fylas med sten innani. OxBr. 11: 100 (1639). Kanna innanuthi förgylt. BoupptSthm 21/2 1668. PH 6: 3960 (1756).
(jfr I 1 a) -IFRÅN, förr äv. -FRÅN, prep. o. adv. inifrån.
I. (†) prep. Innan ifrån menniskians hierta .. utkomma onda tankar. Bælter JesuH 5: 18 (1759). KrigVAH 1829, s. 10.
II. (numera föga br.) adv. Lind (1738). (De stormande böndernas) anhängare i staden .. räckte dem stegar innanifrån. PT 1791, nr 24, s. 2. Dalin (1852; med hänv. till inifrån).
(I 1) -KRÅM l. -KROM. (†) inkråm. (Till hetvägg) gräfver man alt innankrommet vr Simlan. Broocman Hush. 6: 66 (1736). VetAH 1778, s. 309 (om maginnehåll).
(I 1) -KVIST. skogsv. kvist inuti en stock. SkogsvT 1911, s. 374.
(I 1) -LAND. (föga br.) inland; motsatt: kustland. Arabien består af ett jemnt innanland eller öknen, omgifvet af ett bergigare kustland. Wikström ÅrsbVetA 1827, s. 185. Östergren (1929; angivet ss. mindre vanl.).
(jfr II 1 a) -LANDS, adv. (-landis 1525. -lands (-ndz, -nsz) 15321711) [fsv. innanlands] (†) i landet; inom landet, inomlands. G1R 2: 270 (1525). Kallas innan landz vara alt thet, som .. lyder under Sveriges crone. RA I. 2: 76 (1562). Om wij edher innanlansz få, / Skolen i dödhen ey vngå. Messenius Blanck. 21 (1614). FörarbSvLag 2: 376 (1711).
(I 1) -LUCKA. inre lucka; särsk.: invändig fönsterlucka. Dalin (1852). Bergström Bild. 2: 38 (1882). LoW (1911).
(I 1) -LÅR, n. slakt. o. kok. (köttet på) inre sidan av låret hos (slaktat) nötkreatur; äv. ss. maträtt; motsatt: utanlår, ytterlår. Oec. 13 (1730). Späckadt innanlår. Hagdahl Kok. 482 (1879). Innanlår av kalv består av den stora muskel som bildar insidan av låret från bäckenet till knäleden. Escoffier 2: 64 (1928).
(I 1) -LÅS. [jfr y. fsv. innanläse (Hildebrand Medelt. 1: 970 (cit. fr. 1516))] (†) inre lås; invändigt lås. ArkliR 1563: 4 (1564). DA 1771, nr 47, s. 1. Wadman Saml. 2: 123 (1835).
(I 1 e) -LÄSA. [bildat till -LÄSNING] (tillf., knappast br.) läsa innantill. Fick han först innanläsa en bibelvers och så utanläsa ett katkesstycke. Högberg Fåg. 140 (1912). SvTidskr. 1928, s. 28.
(I 1 e) -LÄSNING. läsning innantill; särsk. pedag. om uppläsning ur bok o. d. för övning. Skolordn. 1778, s. XXI. Undervisning uti inanläsning. Læstadius 1Journ. 173 (1831). SFS 1906, nr 10, s. 9.
Ssgr (pedag.): innanläsnings-bok; pl. -böcker.
-konst. Almqvist FrSpr. 9 (1838).
-stycke. om text avsedd för övning i innanläsning. PedT 1908, s. 463.
-övning.
(jfr I 1 e) -LÄXA. (föga br.) pedag. läxa i innanläsning. Weste (1807). Östergren (1929).
(I 1) -MAT. (†) innanmäte (se d. o. 1); jfr INMAT. VocLib. avd. 28 (c. 1580). Inanmaten af the slachtade Creaturen. Broman Glys. 3: 216 (c. 1730). Wåhlin LbLandth. 75 (1804).
(I 1) -MULTEN. skogsv. om träd(stam): murken inuti. Ström Skogsh. 187 (1830).
(I 1) -MUR. (föga br.) innermur. Berch Hush. 123 (1747).
(I 1) -MÄTE. jfr INMÄTE, INNAN-MAT.
1) om de inre organen hos djur; inälvor; numera nästan bl. om de (till föda användbara) inre organen hos slaktat djur; förr äv. om inre organ hos människan; vanl. koll., ngn gg i pl. (numera bl. med koll. bet.). Serenius (1734; under chaldron). VetAH 1793, s. 312 (i fråga om människa). De för lifvet vigtigare innanmätena t. ex. hjernan, lungorna. Lovén Anv. 6 (1838). Hudar, skinn, blod .. och innanmäte skola så fort som möjligt bortföras från slagthuset. Palmberg Hels. 107 (1889). 2NF 12: 823 (1909; i pl.).
2) (numera föga br.; se dock a, c) i allmännare anv., om det som finnes i det inre av ngt. Stiernstolpe Blumauer 1: 69 (1813). En af .. (böckerna) gåfvo de ett sådant slag att innanmätet for ut och bladen kringströddes. Lidforss DQ 2: 776 (1892). särsk.
a) (fullt br.) om det inre av frukt, bröd o. d.; inkråm. Bellman (BellmS) 2: 44 (1791). Tegnér (WB) 5: 316 (1825; bildl.). Gurkorna klyfvas på längden, innanmätet urtages och gurkhalfvorna kokas. Ekberg Hvad äta? 164 (1899).
b) om det som finnes i jordens inre. VetAH 1804, s. 128. Almqvist Smar. 265 (1845). Hirn Hearn Exot. 2: 23 (1903).
c) om innehåll i förvaringskärl o. dyl. l. inredning i byggnad l. rum o. d.; numera brukligt bl. i den mån ordet fattas ss. en bildl. anv. av 1. Rutström Schiller 19 (1799). (Gumman var) likasom skygg för att visa någon fremmande det fattiga innanmätet i sitt skåp. Almqvist TreFr. 2: 4 (1842). Beckman Amer. 1: 11 (1883).
3) (föga br.) den rymd l. det område som omslutes av ngt, (ngts) inre, innandöme (se d. o. 2). Dantes helvete intager ett stort rum i jordens innanmäte. Lovén Dante 1: lxxxxi (1856). För att uppbära den mur, som fyller hvalfvets innanmäte, är en järnkonstruktion insatt. TT 1899, Byggn. s. 6.
(I 1) -OM, prep. o. adv. [jfr d. indenom]
I. prep.
1) (numera nästan bl. i södra Sv., vard., bygdemålsfärgat) betecknande förflyttning till l. befintlighet på inre sidan av ngt som utgör en gräns: innanför, inom (se d. o. I 1); äv. bildl.; jfr INNAN II 2. OxBr. 5: 12 (1612). Pestilentzien .. tränger sigh .. innan om Hwsdören. L. Paulinus Gothus Pest. 11 a (1623). Bofast innan om Sweriges .. grentzer. RF 1634, § 46. Östergren (1929; angivet ss. skriftspr. o. mindre vanl.). (†) Ther han sigh hade kunnat hålla innan om skääl och skrancker. Manifest 16/1 1644, s. G 3 b.
2) (†) betecknande befintlighet i det inre av ett avgränsat område: inne i, inom; äv. bildl., särsk. i fråga om förhållandet att tillhöra en sluten krets av personer o. d.; jfr INNAN II 1. Både innan om och uthom collegio Episcoporum. RP 7: 80 (1637). Effter Feltmarskalk Torstensson .. är af sin krankhet behefftat och håller sig fördenskul innan om sitt huss. Därs. 8: 709 (1641). Sylvius Mornay 329 (1674; bildl.).
3) (†) i fråga om tid, betecknande att ngt utföres l. inträffar före slutet av en viss angiven tid: inom (se d. o. I 5 b); jfr INNAN II 3 b. När han, innan om förbemelte tijdh, beslagen warder, sådant Mynt, hafwa vthfördt. Placat 16/6 1656, s. 3.
II. (numera nästan bl. i vissa trakter, vard., bygdemålsfärgat) adv., motsv. I 1: innanför (se d. o. II 2). Innanom (dvs. innanför hägnaden) bodde en man af jättegestalt. Johansson HomOd. 9: 187 (1844). Östergren (1929; angivet ss. skriftspr. o. mindre vanl.).
(I 1) -PRYDNAD. (†) invändig prydnad i en byggnad. VDAkt. 1692, nr 168. SvMerc. 1: 228 (1755).
(I 1) -PÅ, prep. o. adv. (numera föga br.)
I. prep.: på insidan av (ngt). VarRerV 6 (1538). Landsm. VII. 2: 6 (cit. fr. c. 1820).
II. adv.: på insidan. Sahlstedt (1773). Innanpå ä fönsterna bestrukna me krita. Östergren (1929; angivet ss. mindre vanl.).
(I 1) -REDA, r. l. f. (†) jfr INREDA, sbst.
1) = -REDE 1. FörarbSvLag 5: 190 (1713). BL 3: 177 (1837).
2) = -REDE 2. Lind (1749; under fjälster).
(I 1) -REDA, v., -ning. (†) inreda, förse med inredning. Salen (är) .. innanredd med dör .. 6 par fenster .., spisel med spiäll. OfferdalKArk. N II 1, s. 77 (1744). Få äro de, som sjelfve upmura och innanreda deras hus. Tessin Bref 1: 201 (1752). EconA 1807, okt. s. 41. särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: inredning. Innanredningen (i kammaren), bestående af dör, .. ett par stora fenster, Spisel med Spiäll, tak och golf af dubbla bräder. OfferdalKArk. N II 1, s. 77 (1744). Holmberg Nordb. 218 (1852).
(I 1) -REDE. jfr INREDE.
1) (numera i sht i vissa trakter) inredning inuti byggnad, rum, vagn l. maskin, apparat o. d. NoraskogArk. 5: 278 (1674). Nya läcktares, fönsters och annat innanredes (i kyrkan) nödvändige byggiande och förbättring. 2RA 1: 608 (1723). (Slangsprutans) slangar och innanrede. Aken Eldsl. 28 (1797). Rymlig Butik med innanrede. AB(A) 1889, nr 255, s. 4. DN(A) 1929, nr 208, s. 17. jfr BOD-INNANREDE.
2) (†) om det inre av en organism: innanmäte; inälvor. Lindestolpe Skörb. 65 (1721). VetAH 1771, s. 264.
-REDNING, se -REDA, v.
(I 1) -REV, n. (†) kolik; jfr BUK-REV. ORudbeck d. y. Vitt. 126 (1723; bildl.). Schenberg (1739).
(jfr II 1 a) -RIKES, adv. [fsv. innanrikis] (†) inom riket, inrikes. Sökia szin berningh baadhe wthan och innan riikis. G1R 2: 228 (1525). Hildebrand Statsförf. 321 (1896). i adjektivisk anv. (Den finska krigsmakten var) en sådan Innanrijkes Macht, som Konungen (dvs. Sigismund) wille hafwa Vppå sin Sijda (mot hertig Karl). UrkFinlÖ II. 1: 93 (c. 1650).
-RIKTE. (förr) bärgv. inredning i brännståls- l. vällugn; jfr INRIKTE. JernkA 1836, s. 183. Därs. 1848, s. 283.
(I 1) -RUTTEN. skogsv. om träd(stam): rutten inuti. Ström Skogsh. 161 (1830). TIdr. 1882, s. 105. Geete o. Grinndal 147 (1923).
(I 1) -RUTTNA. (föga br.) skogsv. om träd(stam): ruttna inuti, bliva innanrutten. JernkA 1851, s. 286.
(I 1) -RYMME. (†) invändigt utrymme l. rum. At uti en til innan rymme lika stor ugn, dubbelt mera jern kan inläggas. Rinman Jernförädl. 324 (1772). (Den hinna) som betäcker den vänstra Magens innanrymme. Hernquist Hästanat. 75 (1778).
(II 1 c) -RÅDS, adv. (†) inom rådet, bland rådets medlemmar. G1R 1: 1 (1521). UrkFinlÖ II. 1: 85 (c. 1595).
(I 1) -RÖTA, r. l. f. skogsv. invändig röta (i trädstam o. d.). LAA 1813, s. 278. JernkA 1908, s. 381.
(I 1) -SIDA. (numera föga br.) inre sida, innersida; äv. bildl. Benetz innan sijda. Rudbeck Atl. 2: 175 (1689). På innansidan af dörren. Atterbom Minn. 247 (1817). 2NF 37: 650 (1925; bildl.).
(I 1) -SJUK. (†) eg.: sjuk invärtes; löslivad. Serenius (1741). Möller (1790, 1807; angivet ss. förekommande im gemeinen Leben).
(I 1) -SJUKA. (†) eg.: invärtes sjukdom; löst liv, diarré. Berchelt PestOrs. A 4 b (1589). Nordblad Skeppsläk. 46 (1842). Tholander Ordl. (c. 1875).
(I 1) -SKRIFT. (†) skrift inuti brev o. d.; motsatt: utanskrift. (Till de brandskadade har kyrkoherden uppburit ett pänningbelopp i brev) med innanskrift: Af ömsint medlidande. IT 1791, nr 77, s. 2. CCGjörwell (1798) i MoB 2: 153.
(II 2) -SKÄRS, adv. (†) innanför skärgården; inomskärs. HSH 1: 19 (1527). En god styreman, som well wett leden jnnen skeerss. G1R 11: 101 (1536). Dahlberg Dagb. 241 (1682; uppl. 1912).
(I 1) -SLET l. -SLETT. (†) eg.: slitning i magen; kolik. Schroderus Os. 2: 57 (1635). Bruno Gumm. 94 (1762). Tholander Ordl. (c. 1875).
(I 1) -SNÄRJNING l. -SNÄRNING l. -SNÄRING. (†) magplågor; tarmvred; kolik. Schroderus Dict. 76 (c. 1635). Dens. Comenius 305 (1639). Lind (1738, 1749).
(I 1) -SOT, f. (†) = -SJUKA. Berchelt PestOrs. G 7 b (1589).
(jfr II 1 a) -STADS, adv. (†) inom staden. Hanndell ok Kiöpenskap, som Herr Hogenskell, hoss oss bedrifft haffuer utann ok innan Stads. Sundelius NorrköpMinne 89 (i handl. fr. 1590). SUFinlH 2: 314 (1607).
(I 1) -STUT, r. l. m. (†) stut l. kok stryk på bara kroppen; motsatt: ”utanstut”, ”brackstut”. VDP 1675, s. 647. Ullenius RerVarQuinquag. 37 (1731).
(I 1) -SULA, r. l. f. (†) innersula (i skodon); bindsula. BoupptSthm 25/5 1652. UpsLäkF 1869—70, s. 615.
Ssg: innansul-läder. (-sål- 1680. -såle- 16541672) (†) SthmStadsord. 1: 105 (1654). BoupptSthm 24/3 1680.
(I 1) -SVEDA, r. l. f. (†) = -SJUKA. IndSvec. (1641). Möller (1790, 1807; angivet ss. förekommande im gemeinen Leben).
(I 1) -TAK. (mindre br.) inre tak i byggnad, innertak. HFinlLappm. 3: 139 (1738). 2NF 16: 848 (1911).
(I 1) -TILL, i Finl. äv. -TILLS, adv. (-tills Schallin Barnauppf. 90 (1889); jfr Bergroth FinlSv. 356 (1917)) [fsv. innan til]
1) i det inre, inuti, invändigt; äv. bildl. Mat. 23: 26 (NT 1526). Thenne Bel är innan til icke annat än leer, och vthan til koppar. Bel 7 (Bib. 1541). Så är de' me' kapitalisthusen som me' kapitalistsamhället: utantill blankt, innantill krankt. Ossian-Nilsson Hav. 16 (1910). särsk.
a) (in)på l. intill den inre sidan av ngt, på insidan. OPetri Clost. A 3 b (1528). Päls af lamskinn, utantill beredt, dock innantil ludet. Linné Sk. 148 (1751). Auerbach (1909). jfr (†): The fyra diwr .. woro vthan om och innantill full medh öghon. Upp. 4: 8 (NT 1526; Bib. 1917: runt omkring, jämväl under vingarna).
b) (†) i ngns inre, invärtes; vanl. bildl.: i sinnet. Såsom itt spökelse är han (dvs. den missunnsamme) innan til. Ordspr. 23: 7 (Bib. 1541). Göm titt samwet och tin oskyldigheet innantill, ther ingen skall förtryckia tin saak. Bullernæsius Lögn. 306 (1619). Kolmodin QvSp. 2: 570 (1750).
2) i fråga om läsning: varvid man läser vad man ser i den skrivna l. tryckta texten. Läsa, läsning innantill. Läsa rätt innantill, äv. i utvidgad anv.: rätt uppfatta det lästa. KOF II. 1: 447 (1659). Tänk om Prästen läste sina välskrefne Predikningar innan til. Dalin Arg. 1: 251 (1733, 1754). I Pargas, där han redan tvänne gånger predikat .. och det innantil, bönderne til mycken förargelse. Porthan BrefSamt. 1: 79 (1783). Hon kunde stappla sig fram ”innantill”. Kamraten 1894, s. 237. SFS 1905, nr 6, s. 9.
(I 1) -TÄLT. (†) om den inre tältduken i tält med dubbla tältdukar, innertält. DA 1793, nr 41, s. 3. KrigVAH 1822, s. 138.
(I 1) -UNDER, adv. (†) under, inunder; bildl. Wij haffue här itt fromt och meenlöst lamb. Men ther ligger likwel en Vlffuer innan vnder. LPetri 2Post. 189 b (1555).
-UTI, se -I.
(I 1) -VAR, n. (mindre br.) inre bolstervar. ArkliR 1562: 12 (1562).
(I 1) -VATTEN.
1) geogr. inom ett landområde befintlig vattensamling, insjö, vattendrag o. d. NF 6: 438 (1882). Sveriges vidsträckta kuster och många innanvatten. VFl. 1912, s. 49. ÅbSvFl. 1916 17, s. 90.
2) (föga br.) anat. = INNER-VÄTSKA. Lovén Huxley 157 (1871).
(I 1) -VEDE, n. [till fsv. vedhe (väyde), inälvor, av mnt. weide; jfr t. eingeweide] (†) inälvor. Verelius 303 (1681).
(I 1) -VOM. (†) inälvor i slaktat kreatur, ”ränta”. Lind (1749; under wamme).
(I 1) -VÄGG. (mindre br.) inre vägg i en byggnad, innervägg; äv.: innersidan av en vägg. Weste (1807; senare egenhändigt tillägg). (Den fornnordiska) Hallens innanväggar voro merendels panelade. NF 2: 944 (1877). Östergren (1929).
(II 2) -VÄGGS, adv. (†) innanför husets väggar, inomhus. VDAkt. 1688, nr 263. Därs. 1707, nr 840.
(I 1) -VÄNDIGT, adv. (†) invändigt. Remmer Theat. 1: 24 (1814). Tavaststjerna DiktVänt. 50 (1890).
(I 1) -VÄRK, n.
1) (numera föga br.) (föremål tillhörande) inredning i en byggnad o. d.; jfr -REDE 1. Holmberg (1795; under dedans). I Upsala domkyrka .. åstadkoms .. ett storartadt barockt innanverk, nämligen altaret. Nyblom i 3SAH 5: 124 (1890).
2) bef. om de inre delarna av ett befästningsvärk, vilka tjäna till sista stödjepunkter för försvaret (slutvärn, högvärk, tvärvärk, citadell m. m.); motsatt: utanvärk. Brunius Resa 1838 30 (1839). Östergren (1929).
(I 1) -ÅT, prep. o. adv.
I. (†) prep.: inåt (ngt). Innanåt gården. Johansson HomOd. 1: 104 (1844).
II. (bygdemålsfärgat, i vissa trakter) adv.; i uttr. läsa l. stava innanåt, läsa osv. innantill; jfr INNAN I 1 e. Du .. hör efter att ungarna kan stava innanåt. Månsson Rättf. 2: 134 (1916).
Spoiler title
Spoiler content