SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INTAGA in3~ta2ga, v. -tager, -tog, -togo, -tagit, -tagen; l. (i sht vard.) INTA in3~ta2, pr. -tar; se för övr. TAGA. vbalsbst. -AN (†, VetAP 1: 254 (1740)), -ANDE, -ELSE (†, G1R 1: 27 (1521), Lind (1749)), -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[fsv. intaka; jfr d. indtage, ävensom t. einnehmen; av IN o. TAGA. Med avs. på bet.-utv. jfr BETAGA II]
(i fråga om bruklighet i bet. 14, 68, 19 jfr anm. sp. 274) — jfr TAGA IN.
Översikt
Översikt av betydelserna.
1) införa o. placera (ngt) inomhus l. i inhägnat område. 2) införa, insläppa (ngn ngnstädes). Härunder: intaga (till) konung (b), intaga i församlingen (c), intaga på sjukhus osv. (d). 3) taga ombord. 4) hala in (segel); intaga rev. 5) förtära, inmundiga. 6) insamla; uppbära; emottaga. 7) låta (ngt) ingå (i ett aktstycke o. d.); innesluta (ngn) i en överenskommelse. 8) med saksubj.: upptaga i sig; mottaga. 9) börja hysa (viss känsla); fatta (föresats); inhämta (vetande). 10) inhägna l. med sina ägor införliva (jord). 11) sätta sig i besittning av ngt; erövra. Härunder bildl., med saksubj.: överväldiga, angripa; behärska l. fylla (ngns sinne). 12) göra (ngn) gynnsamt (l. ogynnsamt) stämd mot ngn l. ngt. 13) vinna l. behaga (ngn), tilltala, fängsla. Härunder: vara intagen av l. i ngn l. ngt (a); intagande i adjektivisk anv. (b). 14) med avs. på plats: placera sig på; sätta sig på. Härunder: intaga sängen (c); (mil.) intaga ställning (e). 15) taga (sin bostad o. d. ngnstädes). Härunder: intaga kvarter (b). 16) intr.: taga tillfällig bostad (på ett värdshus l. hos ngn). 17) försätta sig i l. hava (visst läge, viss kroppsställning). 18) med saksubj.: upptaga (utrymme). 19) ”taga in” vid sömnad l. stickning. 20) ss. vbalsbst. -ning, urtagning i vägg, sten o. d.
1) föra in o. placera (föremål l. djur) inomhus, under tak, i rum l. inhägnat område o. d. AOxenstierna 2: 187 (1614). (Professorn hade) hafft nyckelen intagen. ConsAcAboP 5: 59 (1679). Intagning (av torv) i lada å mossen medtager en kostnad af cirka 1 öre pr hl. TT 1896, Extrah. s. 70. — särsk.
a) bära in (mat l. dryck) till förtäring. (Hustru Elin hade) effter hans begiäran inntagit för 8 öre brennevijn och dher effter mehra. BtHforsH 3: 194 (1643).
b) med avs. på husdjur: föra in (i hus l. till gården) från bete, antingen för natten l. mera tillfälligt l. för längre tidsperiod, särsk. för vintern. Alströmer Får. 37 (1727). (Korna) intagas vid medlet af juli månad och stallfodras med grönfoder. LAHT 1894, s. 91. — särsk. (i sht jur.) med avs. på kreatur som olovligen kommit in på annans mark. G1R 22: 365 (1551). Finner någon å sina egor annans kreatur, som dit olofligen inkommit; då må han det intaga. SFS 1857, nr 59, s. 9.
c) med avs. på bisvärm: taga in i kupa. Stora svärmar, som äro lätta att intaga. Lewerén Bisköts. 11 (1900).
d) sjöt. med avs. på del av ett fartygs rigg, ankringsinrättning o. d.: föra l. taga in i fartygets inre; äv., mera oeg.: taga in l. ned på däck; jfr 4. (Slädsurrningarna) intagas genom främsta och aktersta sidoportarne. Frick o. Trolle 114 (1872). Masters och bogspröts intagande med sax. Därs. 120. Kettingen (kan) intagas såväl om babords som om styrbords sida. TT 1897, Byggn. s. 18.
e) sjöt. med avs. på sjömärke, fyrskepp o. d.: taga upp o. upplägga på land (eg. i hus) resp.: föra in i hamn. Norra angöringsbojen i Kalmarsunds djupränna intogs på söndagen. SvD(A) 1914, nr 352, s. 10. Fyrskeppet Svinbådan kommer .. att intagas till Malmö hamn för genomgående av .. dockning. SDS 1933, nr 166, s. 14.
f) i oeg. anv. (jfr d, e).
α) (i sht i fackspr.) införa l. insläppa l. inleda (vatten, ljus, elektricitet o. d.); äv. med avs. på vattenledning, telefonledning o. d.: inleda. Hülphers Dal. 324 (1762). I Fornfinnarnes äldsta boningar intogs ljuset troligen blott genom rökfånget och den öppna dörren. Ahlqvist Kult. 101 (1871). TT 1900, M. s. 101.
β) gm viss inställning av radioapparat bereda sig möjlighet att avlyssna (viss radiostation), ”taga (in)”. En superheterodyn med åtta lampor, med vilken .. i gynnsamma fall även de amerikanska storstationerna kunna intagas. SvD(B) 1926, nr 80, s. 6.
γ) (ngt vard.) rekvirera in (ngt på en restaurang o. d.), beställa (in); jfr a. Dalin (1852).
2) (†; se dock b, c, d, e, f) med avs. på person: införa; låta (ngn) komma in (ngnstädes), släppa in. (Jag) blef intagen uti en stor sal ibland mycket folk. Posten 1769, s. 437. Jesuiterne bli åter intagna i Kanton Solothurn. AJourn. 1815, nr 202, s. 4. — särsk.
a) taga (ngn) till sig, taga (ngn) i sitt hus, upptaga, härbärgera; äv. bildl. Sanningen wandrar hwswildh .. men lögn och förförelse .. intagz och får högsta Regemente. Bullernæsius Lögn. f 2 b (1619). När jag nu hit in kom, blef jag strax hos mina bekanter Totten och Leyenhouffud intagen. Ekeblad Bref 1: 2 (1649; rättat efter hskr.). Ingen Sokneman skal hafwa macht at intaga och hysa öfwer ena natt .. någon fremmande, obekiendan, omlöpande tijggiefolk. KOF II. 2: 324 (c. 1655). Gosselman Col. 2: 73 (1828).
b) (numera bl. ngn gg hist.) med avs. på (från annat land hämtad) konung, regent o. d.; urspr.: införa (i riket); mottaga (i landet, i en stad, vid gränsen osv.) med tillbörliga hedersbetygelser; antaga (ss. konung); förr äv. med avs. på (inhemsk) ämbetsman o. d.: insätta, antaga; förr äv. i uttr. intaga ngn för l. till konung, kyrkoherde o. d. G1R 1: 27 (1521). Tå the (dvs. medlemmarna av svenska ridderskapet) honom (dvs. kung Hans) intogho til rikit för theres herra och konung. OPetri Kr. 296 (c. 1540). Tå Kon. Christopher framkom till Calmar, blef han ther med store ähro och vyrdning intagen. LPetri Kr. 120 (1559). (Vi hava) honom oppå E. K. M:tz gunstige behag för vår rhette kyrchieherde anna(mma)tt och innthagit. BtHforsH 1: 22 (1572). Lyckas det icke för .. (de maktlystna), at de blifva intagne til Styresmän (osv.) .., så byta de straxt om tänkesätt. Oelreich 510 (1755). Alla unionskonungarne intogos i Sverige genom särskilda val och hyllningar. Hildebrand Statsförf. 101 (1896).
c) (förr) med avs. på person som av en l. annan anledning stått utanför en kyrkoförsamling l. fråntagits rätten att deltaga i gudstjänsten, i uttr. intaga i församlingen l. i kyrkan o. d. (äv. utan prep.-bestämning): högtidligen införa o. mottaga i kyrkan o. därigm upptaga i församlingens gemenskap. OxBr. 6: 22 (1627). När en .. Syndare, wijsar .. ånger .. och utlofwar bättring, tå skal Skriftefadren honom offenteligen aflösa, och i Gudz Församling intaga. Kyrkol. 9: 3 (1686). Intogs ryttmästaren Schytz i kyrkian för det han syndat emoth det 6 budordet. HH XVIII. 4: 57 (1712). — särsk. (†): kyrktaga (kvinna efter barnsäng, i vissa trakter äv. efter bröllopet); jfr INLEDA, v.1 I 1 a. Åtskildnat skall hållas emillan echta hustrur och lösquinnor, som skola intagas i Kyrkio effter barn. KOF I. 1: 226 (1575). SynodA 1: 163 (1688; i fråga om kyrktagningefter bröllopet). När en hustru intogs i kyrkan efter barnsäng, som förr skedde i kyrkodörren, så ville ingen följa efter prästen, innan hon var ingången. Osbeck Lah. 267 (1796).
d) (fullt br.) bevilja (ngn) inträde (i kloster, sjukvårds-, försörjnings-, läroanstalt o. d.); äv.: insätta (ngn i fängelse o. d.). Intagas på sjukhus, på fattighuset, å försörjningsanstalt, på gymnasiet, i första klassen av lärovärket. G1R 1: 34 (1522). Syslomännenar skola ingen intaga j Hospitalen för än the haffua Förmyndarenar åtsporda. LPetri KO 92 b (1571). Vid fånges intagande i fängelset mottages han af bevakningsbefälhafvaren. Sundberg Fångv. 21 (1892).
e) (fullt br.) bevilja (ngn) inträde l. upptaga (ngn i en sammanslutning, korporation, kår, orden o. d.); i sht förr äv.: göra (ngn) till delägare l. deltagare (i ett ekonomiskt företag o. d.); förr äv.: introducera (ngn på riddarhuset). G1R 1: 210 (1524). Grefwer och Frijherrer, hwilke skole hafwe sine Säten (på riddarhuset), effter som dhe äre intagne till. RARP 1: 2 (1626). Nu dör then, som mera för thes snille och slögder, än för inlagda penningar, i bolaget intagen är; ther måge ej enka eller arfvingar i hans ställe och rätt träda. HB 15: 11 (Lag 1734). Redan då Upplands-lagen stadfästades voro lagmännen intagna i rådet. Geijer I. 6: 347 (1844). Följande personer blefvo denna afton i (amaranter-)orden intagna, nemligen (osv.). PT 1882, nr 8, s. 3.
f) (numera föga br.) i rent bildl. anv. At han sin broder Frodhe .. intogh i Regementet medh sigh. LPetri Kr. 37 (1559). Vthi nådhennes saligha Rike annammat och intaghen (genom dopet). Dens. Exorc. A 7 a (1562). Hela människoslägtet .. blef .. intaget i Guds fridsförbund. Nohrborg 116 (c. 1765). Thomander 2: 145 (1831). (†) Wij bidie tigh ock o Herre Gudh .. at wij måtte intagne bliffua ibland tina helga Apostlar. Liturg. 63 b (1576); jfr e. — särsk. i sådana uttr. som intaga (ngn) i sitt sällskap l. umgänge l. i sin tjänst, upptaga (ngn) i sitt sällskap l. umgänge, resp.: taga (ngn) i sin tjänst. Ath the .. schole .. intage udi vår och rigsens tiäniste thätt meste folck med hester, som the kunne öffverkomme. G1R 28: 493 (1558). Bullernæsius Lögn. 347 (1619). Gudarne öfverlade i himmelen, om denne (dvs. en viss hjälte) skulle intagas i deras sällskap eller ej. Dalin Arg. 1: 63 (1733, 1754).
3) i sht sjöt. om fartygsbefälhavare l. fartyg: taga ombord (ngt ss. last, förråd o. d.), inlasta; förr äv. med avs. på person: taga ombord. Intaga last, ballast, vatten, kol. G1R 26: 529 (1556). Huadt som the 10 ostar belånger, sadhe skipparen, att han hade them intagett till skipz kosth. SkrGbgJub. 6: 53 (1587). Och skall Göstaf Horn .. intaga på galleijerne dedh Norlendsche folkedh. OxBr. 1: 263 (1624). (Skeppet) hade intagit godz vijd Näfva qvarn. RP 8: 336 (1640). LbFolksk. 294 (1890). — särsk. (mindre br.) om fartyg, övergående i bet.: kunna lasta, rymma; jfr 8. Miölpråmarne, som ordinairt intaga 100 Tunnor hvardera. PH 6: 3661 (1755).
4) [jfr motsv. anv. av holl. innemen, t. einnehmen] sjöt. med avs. på segel o. d.
a) med avs. på hissat segel: (vid ökad vindstyrka l. vid ankring, tilläggning o. d.) hala in till mast, gaffel, märs o. d. resp.: fira ned till däck, bärga; äv. (mindre br.) med avs. på flagga: hala ned. Främmande eller Inländske Skiepp och Farkostar skole .. vthi vth- och inkommande tilbörligen stryka deras Segel, och intaga deras Flagga. Stiernman Com. 2: 274 (1640). En oförfaren Skeppare, som .. icke wet hwad Segel han skal intaga. Hoorn Jordg. 1: Fört. 3 (1697). Ledsegel nedhalas i däck; smärre segel intagas i märsarna. NF 2: 270 (1877).
b) i uttr. intaga rev, medelst (sammanknytning av) revsejsningarna åstadkomma att visst stycke av ett segel sammanvikes l. hoprullas, så att segelytan därigm minskas. Väl vore också tvenne ref intagna i märsseglen, men de stora underseglen fördes oförminskade. Gosselman SNAmer. 1: 24 (1833). Wrangel SvFlBok 75 (1897).
5) med avs. på läkemedel l. (i sht i stelare skriftspr.) föda, måltid o. d.: förtära, äta, dricka, inmundiga; äv. (i fackspr.) med avs. på luft: inandas. Han kan ännu icke intaga ngn fast föda. Kaffe intogs ute i trädgården. Intagha Triakelse .. eller någhot annat som tiener emoot Förgifft. Berchelt PestOrs. C 2 b (1589). Sedhan .. (pulvret) intagedt är, skal man hwijla sigh en Tijma. L. Paulinus Gothus Pest. 80 a (1623). Efter återkomsten till staden intogo vi lemonad i en schweizerbod, som här (i Berlin) kallas Conditorey. Berzelius Res. 347 (1819). (Man bör, då man sjunger) Ej intaga öfverflödigt med luft, hvarigenom tonen pressas. Beyer Sång. 25 (1887). På slaget tre intogs middagen. Wirsén i 3SAH 12: 410 (1897).
6) (†; se dock d) insamla (ngt); uppbära; emottaga.
a) med avs. på röstsedlar: insamla. KOF II. 1: 384 (1659).
b) med avs. på skatt, tionde o. d.: upptaga, uppbära. Åhrlige Skåtedh som intages till Stadzens vppehåldning, skall ware .. otto öre. KalmPriv. 1620, s. 30. (I kyrkoordningen är bestämt) huru Kyrckiotijonden skal richtigt utfordras och intagas. KOF II. 1: 353 (1659). VDAkt. 1685, nr 141.
c) med avs. på pänningmedel o. d.: emottaga; få in. Köpmän .. moste intagha allahanda penningar, j gull, j dalar (osv.). Balck Musæus C 3 b (1596). Ehwadh tu intager eller vthgiffwer, för thet man in vthi Inkomstz- och vthgifftzbooken. Schroderus Comenius 854 (1639).
d) (föga br.) inhösta, ”håva in”, ”ta in”. (Vaxkabinetten i Eastend) kunna .. intaga ända till sex, sju pund under loppet af en helgdag. Steffen ModEngl. 76 (1893).
7) upptaga (ngt l. ngn i ngt).
a) låta (ngt) ingå (i ett aktstycke, en skrift, en förteckning o. d.), införa, upptaga, medtaga. Intaga ngt i protokollet, i räkenskaperna. Artikeln var intagen i söndagsnumret. PH 5: 3592 (1753). Kyrkan .. intog .. (Vergilius') namn i sin liturgi. Rydberg Sägn. 10 (1874). Domarereglerna .. finnas intagna i alla upplagorna af 1734 års lag. NF 3: 1343 (1880). Under tiden hade jag författat motiver (till representationsförslaget) att intagas såsom mitt yttrande till statsrådsprotokollet. De Geer Minn. 1: 237 (1892).
b) bildl., i uttr. intaga ngn l. ngt i ngt, inbegripa l. innesluta ngn l. ngt i ngt; särsk. i uttr. intaga ngn i en traktat o. d., innesluta ngn i de förmåner l. de bestämmelser osv. som traktaten angiver. At han (dvs. underhandlaren) icke går j nogon ytterligere fordragt eller handling med the Lubske .., med minne wij och vort Riike motte varda ther vdj beneffnde och indtagne. G1R 10: 12 (1535). SvTr. V. 1: 785 (1632). Pohlen intogs formligen i traktaten och czaren förbehöll sig att vara medlare mellan denna makt och Sverige. Malmström Hist. 1: 177 (1855). (Det) var .. ett misstag, när Schelling trodde, att han omedelbart i det absoluta borde intaga den ”omogna eller outvecklade intelligens”, som får namn af naturen. Nyblæus Forskn. 2: 65 (1881).
8) (numera knappast br.; se dock slutet) med saksubj.: upptaga (ngt) i sig; mottaga. The som sijn nästa allestedas illa vthföra (dvs. berykta) .. Äre lijka såsom een öpen graaff, som intager allahanda obeqwemligheet. Bullernæsius Lögn. 291 (1619). Der (dvs. om) kriget vexer emellan Sverige och Danmark, att då Stetin och Strålsundh intaga vårt folck. RP 4: 173 (1634). Staden intager fiendtlig besättning. Cavallin (1875). jfr (†): Då ofyndig bergart infaller uti någon malmgång, säges det at gången intager Gråberg. Rinman 1: 737 (1788). — särsk. (fullt br., sjöt.) om fartyg, i uttr. intaga vatten, mer l. mindre fyllas med vatten, taga in vatten; läcka. Enär Skepp genom storm och Siöstörtning intagit mycket vattn. PH 5: 2986 (1750). Sundén (1885).
9) (†) med avs. på känsla, föresats, vetande o. d.: börja hysa (viss känsla); fatta (viss föresats); inhämta (visst vetande o. d.).
a) med avs. på känsla l. med avs. på plan, föresats, mening o. d.: börja hysa, få resp.: fatta. I anseande thet fattade behagh Hans Ährwördighet Herrn Biskoopen till honom intagit haffr. VDAkt. 1653, nr 184. (Alexander den store) hade uthi sitt sinne intagit oändeligen stora anslagh. Sylvius Curtius 693 (1682). För att styrka sig och intaga mod att eftersinna hvad utväg han skulle vidtaga. Cederborgh OT 3: 15 (1814). — särsk. i uttr. intagen mening, mening som man (förut) tillägnat sig. (Jag skall min åsikt) fridsambligen framföra, och icke effter mine egne affecter och förr intagne meningh yrkia och drifwa. KOF II. 2: 265 (c. 1655; ur domkapitelseden). Därs. II. 1: 363 (1659).
b) eg.: införliva (ngt) med sitt vetande; taga kännedom om, taga reda på, göra sig underrättad om, inhämta, erfara, förspörja; äv.: lära; äv.: draga den slutsatsen (att). OxBr. 1: 145 (1620). Vill H. K. M:tt försenda een byggemestare till domkyrkian i Ubsala, som kan see och intaga, hvad der felas. RP 8: 21 (1640). Läredrängiar, hwilcke (skräddar-)konsten än icke rätt intagit hafwa, .. löpa omkring Staden och bruka bönåserij. Stiernman Com. 2: 635 (1650). Af det anförda lärer dock kunna intagas, att den andeliga maktens förhållande till dessa universitets-studier ej var det mest vänliga. Geijer I. 4: 12 (1822). Just ingenting märkvärdigt (föreföll), såsom läsaren skall få intaga. Almqvist TreFr. 2: 12 (1842). Meurman (1846; med hänv. till inse, inhemta). — särsk.
α) övergående i bet.: uppfatta. RARP 6: 111 (1657). Jag veet inthet, om jag rätt intog Secreterarens mening. Därs. 9: 150 (1664).
β) (gm viss beräkning o. d.) bestämma (ngt). JernkA 1824, s. 106.
10) med avs. på jordområde som inhägnas l. (eg. gm inhägnande) införlivas med annat jordområde.
a) (†) omgiva l. omgärda (ngt med ngt); inhägna; äv. oeg. Enn Lijten Kålgårdztompt som lyder staden till medh plancke wirke intagin. SthmTb. 23/9 1587. Therföre befalte Kongl. May:t at Vthanwärcket skulle medh een graaff och ett stacket intagas. Widekindi KrijgH 774 (1671). Nu lät kungen sönderskära ett kalfskinn i smala remmar och intog dermed ett betydligt stycke af torget. Bergman GotlSkildr. 117 (1882).
b) (numera bl. jur.) (eg. gm inhägnande, uppodling o. d.) införliva (mindre jordstycke, i sht förut oskiftat sådant) med sina ägor l. med visst område; förr äv. i uttr. intaga sig ngt. G1R 12: 64 (1538). Oloff Larssonn hadhe dömptt honnom jffronn ehn kållgårdzlyckkie, som jnthagienn war aff stadzenns äigier. SkrGbgJub. 6: 182 (1590). Ehuruwäll pastores i forna tidher och aff uthmarken sigh een haage intaget. VDAkt. 1685, nr 55. Vil jordägare i by intaga något thet oskift är; säge tå alla byamän til. BB 10: 4 (Lag 1734). SFS 1866, nr 76, s. 28. PT 1902, nr 97 B, s. 3. — särsk.
α) (numera föga br.) med bestämning inledd av prep. till (jfr β), angivande det ändamål vartill området i fråga skall användas. Eneman Resa 2: 254 (1712). Hilmer synte då (under ridten) ut måsen, hvaraf sen et godt stycke blef intaget til beteshage för Grollen. Dalin Vitt. II. 6: 110 (1740). Genom den häfd, han (dvs. lappen) anser sig ega, såsom den der allra först intog marken till renbete. Düben Lappl. 479 (1873). (†) (K. X G. hade) sig föresatt och resolverat att intaga Waldemarsöhn till enn lustgård. HSH 31: 9 (1663).
β) (†) i förb. med prep. till (jfr α) l. under: lägga (jordstycke o. d.) till viss jordkomplex, till en stads område o. d.; införliva (med ngt); jfr INLÄGGA 9 slutet. Oss synes lijkestt, ath thett berg, som ligger strax vedh, måtte bliffve intagett till stadenn (Viborg). G1R 29: 205 (1559). Thee kvarnstonder .., hvilkee Edher Nådh fogtther haffue för nogree åår intagiitt under Helsinge foors gordh. BtHforsH 1: 18 (c. 1565).
γ) (†) övergående i bet.: bebygga; (upp)odla; särsk. i uttr. intaga och bebygga. Att den orthen fram för .. andra är worden intagen och bebygder. Rudbeck Atl. 1: 12 (1679). I slutet af förra århundradet bestod dalgången långs Målselfvens vattendrag endast af öde skogar och nu är denna elfdal .. ända upp mot riksgränsen intagen och bebyggd. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 8, Bil. s. 3. jfr: (Man har funnit för godt) något (av ödemarken) att nyttia medh Swedielandh, och här och där medh små torp intaget. RARP 3: 253 (1642).
c) indraga (ngt inom en stads murar, befästningsvärk o. d.); i sht i pass. Kolmodin Liv. 1: 27 (1831). Under Lysimachos' styrelse blef äfven berget Pion .. intaget inom befästningsverken (kring Efesus) och bebygdt. NF 4: 178 (1880).
11) sätta sig l. komma i besittning av (ngt), bemäktiga sig, erövra o. d. — särsk.
a) (†) övertaga l. tillträda (egendom, arvslott o. d.); mottaga; äv. bildl. Sende wij for then schuldt thenne breffuiszere woor tro tienere Jönss bitzsare tiil tiigh, then ther gaardhen schal intagha och gotzsen j weryo haffua. G1R 2: 108 (1525). Lika som itt barn lönt warder för sitt arbete j sins fadhers hws, när thet intagher arffuet. PErici Musæus 5: 152 b (1582). Lät osz dageliga tiltaga i alt gott; til thesz wi få intaga thet ewiga himmelska goda. Swedberg Dödst. 528 (1711).
b) med vapenmakt bemäktiga sig (ngt), erövra; numera bl. med avs. på fästning, befäst l. försvarad stad o. dyl. l. landområde; förr äv. med avs. på folk: göra sig till herre l. härskare över, samt med avs. på väg, farled o. d.: besätta. I then acht och mening at intaga Stockholm och Sweriges Rijke medh Swärdet. G1R 1: 20 (1521). The Lupske äre så starke i Siön och haffue jntagit Sundhet, så atuj (osv.). Därs. 9: 197 (1534). Thetta folcket som tu intagha skal. 5Mos. 18: 14 (Bib. 1541). (Gustav Adolf beslöt) resterende delen af Liffland att intaga. RARP 1: 30 (1627). Persien, som .. härjat och intagit romerska gränsland. Rydberg Ath. 237 (1876; uppl. 1859, 1866: eröfrat). Ryktet att Nyslott vore intaget med storm. Tegnér Armfelt 1: 228 (1883). Siwertz JoDr. 221 (1928). (†) Then fridh man skal intagha med dödha män och såra, han warder dyyrt köpt. OPetri Kr. 57 (c. 1540). — särsk.
α) (†) i uttr. intaga ngt under ngns krona l. ngns (l. sin) lydnad, lägga ngt under ngns krona l. ngns (l. sin) lydnad. Ty ær iach nu indragen i thenne landzende at intage halland oc skaane vnder Swerigis crone i gæn med swærdz slag. G1R 1: 296 (1523). Konung Östens Son .. hade tilförene intaget Röma-Riket under sin lydna. Peringskiöld Hkr. 1: 64 (1697). jfr: (Finland) som Sverigis framfarne christne herrer och konunger, thesliges alle thess trogne inbyggere .. manneligen under christendomen haffve intaget. G1R 26: 456 (1556).
β) (†) ss. vbalsbst. -ning, konkret: erövrat rike o. d., erövring. Lagerbring 1Hist. 1: 271 (1769).
c) (†) enl. äldre tiders åskådning, om djävulen l. ond ande: taga (ngn) i besittning, fara i (ngn); jfr BESÄTTA III 7. Rudbeckius KonReg. 391 (1619). Diefwulen skal intaga eder, föra eder fångna i sine snaro effter sin wilja. Swedberg Dödst. 13 (1711). D. Jacob Cöler .. skrifver, at diefvulen .. hafver ther (vid Spandau) jemväl intagit vid 39 menniskior. Münchenberg Scriver Får. 237 (1725). Bælter JesuH 5: 258 (1759).
d) († utom i γ o. δ) i oeg. l. bildl. anv. Chesnecopherus Skäl Ff 1 a (1607). — särsk.
α) om ngt som anses fientligt l. skadligt: överväldiga, bemäktiga sig, taga överhanden över; angripa; äv.: inkräkta på. Synden .. hafwer intagit hwar blodzdroppa. Swedberg Dödst. 259 (1711). Dock så lagandes, at intet sanden intager rågstånden eller mullbländningen, som de rotat sig uti. Stridsberg Åkerbr. 75 (1727). Fast det (dvs. ogräset) grönskas och intager åkren, likasom hörde han ogräset til. Borg Luther 1: 350 (1753). IT 1796, nr 81, s. 1. särsk.
α') om sjukdom o. d. Berchelt PestOrs. E 2 b (1589). Aldenstund then swåra och stygge Spetälskones Plågha hafwer intaghit heela min Kropp. Schroderus Os. 1: 275 (1635). VetAH 1787, s. 213. En oförmodad rossvulst intog hela hufvudet. Döbeln Ant. 1: 116 (c. 1795). jfr: Een stoor Pestilentz, hwilken heela Asien och Grekeland snart intaghit hade. Palmchron SundhSp. 15 (1642).
β') i uttr. vara intagen av vin, drycker o. d., vara berusad l. (starkt) påvärkad av vin, (starka) drycker o. d. Sylvius Curtius 558 (1682). Om Herr Schatelovius vid ett barndop varit af dryckar så intagen, at han .. eij kunnat i handboken döpelse Formulairet igenfinna. VDAkt. 1755, nr 482.
β) om sömn, dvala o. d.: bemäktiga sig. På en skuggad gräsbädd, / Der en behaglig sömn mig vänligt intog. JGOxenstierna 4: 273 (1815). En marmorstelhet intog hans drag och hans lemmar. Bremer Hertha 288 (1856).
γ) om känsla o. d., förr äv. om viss sinnesriktning: bemäktiga sig (ngn); behärska; fylla; numera bl. (fullt br.) i passiv konstr. samt i högre stil. LPetri 1Post. Q 5 a (1555). En Siäl, som var intagen af dygden allena. Mörk Ad. 1: 370 (1743). Fruktan intog mitt darrande hjerta. Ossian 1: 106 (1794). Jag kan icke beskrifva, hvilken glädje som intog mig. Læstadius 1Journ. 256 (1831). Hans sinne var intaget af förundran öfver nattens händelser. Janson Lögn. 85 (1912). Madame de Staël var intagen av sympatiskt intresse för den tyska filosofien. BonnierLittH 4: 20 (1930).
δ) om mening, grundsats, föreställning, tankeinnehåll o. d.: bemäktiga sig (ngn); behärska; fylla; numera bl. (fullt br.) i uttr. vara intagen av ngt (förr äv. med ngt) samt (anslutande sig till γ) i passiv konstr. om föreställning som är förknippad med känsla. Intagen av fördomar. Sanninghen kan inthet begrijpas aff the menniskior, som medh wilfarelse intagne äro. OMartini Bew. A 3 b (1604). Aldrigh (skall) någon annan opinion eller intention mitt sinne intaga. OxBr. 10: 98 (1628). En Tidningskrifvare bör icke vara intagen af förutfattade meningar. Sahlstedt CritSaml. 520 (1765). Detta ganska vigtiga tankeämne har också intagit all min omhugsamhet. VDAkt. 1790, nr 495. Hon intogs af onda aningar. Rydberg Vap. 64 (1891). Hur intagen författaren är af föreställningen om sin herres ädelhet, gör han dock .. rättvisa åt den man, som (osv.). Cederschiöld Erikskr. 107 (1899). (†) Personer, intagne af visse afsickter. 2RA 1: 31 (1719). — särsk. (†) pregnant, i uttr. intagen av ngt, (starkt) upptagen av tankar på ngt, ”fylld av ngt”. (Folken som varit segrare) ständigt intagna af sin härkomst, regerades med stor svårighet. Dalin Montesquieu 42 (1755). Gumælius Bonde 40 (1828).
12) i uttr. intaga ngn för l. mot ngn l. ngt o. d., göra ngn gynnsamt resp. ogynnsamt stämd mot ngn l. ngt; numera nästan bl. i uttr. vara intagen för resp. mot ngn l. ngt, ävensom i uttr. intaga ngn l. vara intagen till ngns förmån l. fördel o. d. Posten 1769, s. 454. Jag märkte åter samma .. blick, som först intagit mig för henne. Ekmanson Sterne 1: 63 (1790). Folket var ledset på kriget, och bönderna intagne för Kristian. Fryxell Ber. 3: 10 (1828). Hans starka apptit .. intog .. värdinnan till hans fördel. Mellin Nov. 1: 327 (1830, 1865). Luther (var) redan från början intagen mot den af kyrkan hyllade skolastiska realismen. Rein Psyk. 1: 161 (1876). Prinsen av Wales var genom sin brud fullständigt intagen till Danmarks förmån. Hagberg VärldB 36 (1927). — jfr FÖR-INTAGEN.
13) göra ett i hög grad gynnsamt o. behagligt intryck på (ngn), vinna l. behaga (ngn), tilltala, tjusa, fängsla; äv.: ingiva känsla av stor sympati l. kärlek; erövra, vinna. Och har aldrig så wida sparen (dvs. Sparre) intagit mit sine som dena man (dvs. Cruus). Horn Lefv. 112 (c. 1657; rättat efter hskr.). Wår makelöse Kung han segrar utom lands, / Osz intar, Eder Dygd och Edra ögons glans. Brenner Dikt. 1: 36 (1708, 1713). Versens flytande lätthet, som så angenämt intar oss. Tegnér (WB) 3: 227 (1819). Du ädla, du ömma, .. du intar mig, du förtjusar mig. Almqvist Amor. 162 (1839). Hon glömmer icke, att hon är kvinna och kvinna i renässansens smyckade tider: hon intar flere än en man. Söderhjelm ItRenäss. 210 (1907). jfr (†): Hännes öron intoges af de liufligste dåk osynlige röster. LejonkDr. 57 (1689). — särsk.
a) i uttr. vara intagen av, äv. [efter motsv. konstr. vid förälskad, förtjust] i ngn l. ngt, vara full av beundran för l. förtjusning över ngn l. ngt, förtjust över l. i ngn l. ngt, betagen av ngn l. ngt; äv. i uttr. vara intagen av (l. i) sig själv, vara fylld av beundran för sig själv, vara självgod l. egenkär. Mäst alt folket syntes här storsint och mäkta intagit af sig sjelf och sina gierningar. Dalin Arg. 1: 140 (1733, 1754). Lady Elisabeth är aldeles intagen af honom. Riccoboni Catesby 6 (1761). Han .. var mycket intagen af den ömhet jag sökte visa, och mitt deltagande i hans förlust. JGOxenstierna (1805) i 2Saml. 3: 31. Min pappa är inte mindre intagen i dig än min snälle bror. Lundegård Tit. 179 (1892). Söderhjelm ItRenäss. 42 (1907).
b) i p. pr. i adjektivisk anv.: som i hög grad väcker ngns sympati, vinnande, tilldragande, behaglig, förtjusande; älskvärd. Han hade ett intagande sätt. Ett intagande yttre, leende. Mentor söng om denna sanningen med en sådan intagande röst .., at alla närvarande tyckte sig vara ryckte högt up i Himmelen. Ehrenadler Tel. 318 (1723). Denna promenad .. var intagande vacker. Agrell Maroco 2: 365 (1800, 1807). (De danska kvinnorna) äro mera täcka än vackra, sällan sköna, ofta intagande. 1NordUnivT I. 2: 82 (1855). Åtskilligt af det mest intagande han (dvs. J. Nybom) diktat skrefs, medan han ännu var i skolan. De Geer Minn. 1: 32 (1892). Han kunde vara rent af intagande, när han ville. Retzius i 3SAH 16: 476 (1902).
14) med avs. på plats: taga i besittning, lägga beslag på; placera sig på (viss plats) l. inom (visst område) l. utefter (viss linje) o. d.; äv.: vara placerad på l. inom (viss plats), sitta i l. på; äv. (med sakligt subj.): vara belägen på (viss plats). Intaga rum framför eller efter Eder Kongl. May:ts höga person. HT 1915, s. 262 (1771). En stor svärm (sparvpapegojor), som .. intog kronan af en väldig Mango. Bovallius CentrAm. 177 (1887). Kff och Karnjevski gingo att intaga hvar sitt pass. Lindholm Sibbo 1: 127 (1890; i fråga om rävjakt). Öster om fabrikerna reser sig Jönköping på den härligaste plats, som någon stad kan inta. Lagerlöf Holg. 1: 208 (1906). Att hålla fartygets kurs i inseglingsmärket .. tilldess fartyget kunde intaga enslinjen Grönskär-Årkubb. PT 1914, nr 140 A, s. 3. — särsk.
a) i vissa numera obrukliga förb. (jfr d). (Hermanns undersåtar hava) föregiffwet honom för sine manlige bedriffter haffwa intaget, sigh til ett ewigt Säte .., .. Karlewagnen. Phrygius Föret. 5 (1620). Så snart Änglarne lycktat .. sin sång, drogo de sig högre och högre up i luften, och intogo himmelen. Bælter JesuH 1: 133 (1755).
b) med avs. på (plats på) stol, bänk o. d.: sätta sig på, slå sig ned på; numera i sht i uttr. intaga sin plats. VDAkt. 1702, nr 267. Hwaruppå præses ordinarius .. intog den öfre (katedern). SynodA 1: 277 (1716). Näst efter sitt Hof .. anländer Christiern och intager sin thron. Gustaf iii 2: 9 (c. 1785). Om morgnarna intog man vanligen sin plats vid frukostbordet några minuter före den bestämda timmen. De Geer Minn. 1: 6 (1892). Luk. 14: 9 (Bib. 1917).
c) i uttr. intaga sängen o. d., lägga sig till sängs (på grund av sjukdom). Han .. nödgades intaga sängen (på grund av sin sjukdom). Nordberg C12 1: 20 (1740). Har rödsoten utbrutit, intager den sjuke genast sängen. Hallin Hels. 2: 126 (1885). Rydberg Vap. 190 (1891).
d) (†) i uttr. vara l. bliva intagen (av ngn l. ngra), om plats: vara l. bliva upptagen l. fylld (av ngn l. ngra). Att dhen förnämare Embetz bänken waret så intagen af dieknar och Borgare, att dhen bänken waret intet angeläget om. VDAkt. 1702, nr 267. Jag (måste) mig öfver natten med en Kiärfva Halm behiälpa, efter som alla Sängar redan intagne voro. Humbla Landcr. 66 (1740). Hela dagen var torget intaget af beskådande skaror. Crusenstolpe Mor. 5: 140 (1843).
e) mil. om trupp: placera sig i (viss strids- l. försvarsställning); äv.: bilda (viss formering); i sht i uttr. intaga (en) ställning. Den ställning, som svenska arméen nu intagit vid Pene strömmen. Höpken 2: 446 (1757). Hvarefter det framryckande kavalleriet vid lämplig tidpunkt dels öfvergår till galopp, dels intager stridsform (linje). Tingsten o. Hasselrot 61 (1902).
f) i uttr. intaga skogen, se SKOG.
g) i mer l. mindre bildl. anv.; i sht med avs. på plats i en församling l. ett samfund o. dyl. l. med avs. på stol o. d. som symboliserar en befattning; förr äv. med avs. på befattning. Intaga sin plats i riksdagen, den lediga taburetten i statsrådet. Intaga ordförandeplatsen. (Huvudmannen) som intager och bekläder sin Äts Säthe, stämme och Rätt. RARP 1: 5 (1626). Dn. Ericus Plantin begärer genom skrifvelse Uhmeå pædagogie. .. (Svarades:) denna lägenheeten ähr tillforende intagen. HärnösDP 1695, s. 332. Östergren (1929). — särsk.
α) i fråga om efterträdande av ngn på en plats. Hvem skall intaga den lediga Lärarestolen? Beskow (1849) i 3SAH XXXVII. 2: 360. Efter återkomsten från Babylon intogo de Skriftlärda Propheternas plats. Agardh ThSkr. 1: 24 (1855). Så hade då Gyllenborg intagit Horns plats (ss. kanslipresident). Malmström Hist. 2: 193 (1863). — särsk. i överförd anv. med sakligt subj., i uttr. intaga ngts plats, förr äv. rum, träda i stället för ngt. Ordenteliga Riksdagar intogo de fordna sjelfrådiga Herredagars rum. Schönberg Bref 3: 40 (1778). Nu är det tid, att den mognade qvinnans förstånd intager jollrets och lättsinnighetens plats. Carlén Repr. 496 (1839).
β) med särskild tanke på ordningsföljd, rang o. dyl. l. förhållande till ngn annan l. ngt annat; äv. med sakligt subj. Så bör alt sitt rum intaga, / Sådant värde, sådan plats. Dalin Vitt. II. 4: 170 (1755). (Hans Kröpelin) intager et .. hedrande rum i den Svenska Historien. Schönberg Bref 1: 168 (1772). Flere Herrar, som beklädde Rikets högsta värdighet, intogo samma rang som Talare. 2VittAH 12: 236 (1818, 1826). Jag .. kom att intaga det främsta rummet i rådkammaren. De Geer Minn. 1: 150 (1892). En viktig plats bland dessa monument (i Mindre Asien) intaga klippgrafvarne. Hahr ArkitH 28 (1902).
15) med avs. på bostad o. d. som man tager i besittning l. i bruk.
a) med avs. på husrum o. d.: taga (sin bostad ngnstädes); bebo; numera bl. (föga br.) i uttr. intaga sin bostad (ngnstädes), förr äv. intaga ett rum, ett hus o. d., inlogera sig i ett rum, ett hus o. d. (Att) en Balberare .. medh Hustro och Barn intogh itt Hws, ther vthur alt Folcket war vthdödt (i pest). L. Paulinus Gothus Pest. 95 a (1623). (Greven) intog .. några rum i den öfre våningen. Mellin Nov. 2: 494 (1849, 1867). (På hotellet) intog .. en samling amerikanska turister, som besöka Göteborg, sin bostad. SDS 1896, nr 328, s. 3.
b) mil. med avs. på kvarter: taga; särsk. i uttr. intaga kvarter, gå i kvarter. PH 6: 3788 (1755). Hären hade intagit .. vinterqvarter i trakten af Minsk. Oscar ii 3: 306 (1868, 1889). (Marskalk Mortier) hade d. 12 Dec. (1806) intagit sitt högqvarter i Anklam. Tegnér Armfelt 3: 92 (1887). jfr (†): Då et Regemente dess stånd i et Läger intager. PH 5: 3142 (1751).
16) (†) intr., i uttr. intaga på ett värdshus o. dyl. l. hos ngn, taga tillfällig bostad på ett värdshus l. hos ngn, ”ta in” på ett värdshus osv. Vi intogo på värdshuset Falken. Berzelius Res. 292 (1819). Vi intogo härstädes (dvs. i Aguada) hos ett välvilligt, fast fattigt, värdfolk. Gosselman Col. 2: 31 (1828). Dens. SAmer. 205 (1842).
17) försätta sig i l. befinna sig i (visst läge, viss ställning o. d.); särsk. i fråga om kroppens l. ngn kroppsdels läge, hållning o. d. Ling Regl. 19 (1836). Om munnen intager samma ställning som för o-ljudet. Aurén Ljudl. 10 (1869). Doktorn kom, och sedan han gjort sina frågor, lät han mig intaga ett horisontalt läge på soffan. Lundgren MålAnt. 1: 54 (1873). Den ställning solen intager i förhållande till jorden och månen. Östergren (1929). — särsk. i överförd anv., i fråga om uppträdande, ståndpunkt o. d. Intaga en avvaktande, avvisande hållning. Intaga växlande ståndpunkter. Rundgren i 3SAH 2: 36 (1887). Den ståndpunkt, jag i revisionsfrågan intog, var så norskvänlig som den gärna kunde väntas af en svensk. De Geer Minn. 1: 217 (1892). Aurivillius .. intog en medlande ställning (mellan Columbus o. Lagerlöf i rättstavningsfrågan). Noreen VS 1: 195 (1903).
18) med sakligt subj.: upptaga (utrymme o. d.); äv.: utfylla; förr äv. med avs. på tid (se b); numera bl. (mindre br.) med avs. på landområde o. d. Väggar, som icke äro intagne af Dörar och Fönster. Carlberg SthmArchitCont. C 3 a (1740). Öfversättningen af Örvar Odds Saga intager 217 sid. SvLitTidn. 1819, sp. 598. Större delen af ön (dvs. Korsika) intages af skog och betesmarker. Palmblad LbGeogr. 170 (1835). Det platta höglandet, som intog mitten av ön. Lagerlöf Holg. 1: 132 (1906). — särsk.
a) med obj. betecknande viss längd, rymd o. d. Posten 1769, s. 987. Pampas .. Amerikas stepper .. intaga en längd af 500 mil. Palmblad LbGeogr. 69 (1835). Svensén Jord. 5 (1884).
b) (†) med avs. på tid: upptaga, utfylla. Söndagen, så wäl som höge Fäster .. (böra) icke .. medh sådane werldzlige ährender intagas, som kunne förorsaka theras miszbruuk. Stiernman Com. 3: 260 (1664). CAEhrensvärd Brev 1: 139 (1788).
19) (i sht i fackspr.) gm avklippning o. därefter följande hopsyning l. gm inläggande av fåll, inveckning o. dyl. l. gm att vid stickning låta två maskor gå samman i en göra (ngt) smalare resp. kortare; särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv. Portf. 1850, nr 11, Bih. 2UB 8: 372 (1900). UNT 1931, nr 10826, s. 8.
20) (i fackspr.) ss. vbalsbst. -ning, konkretare: urtagning i en vägg l. i föremål av sten o. d. Sockeln till statyn .. har romboidisk form med intagningar. SD(L) 1900, nr 500, s. 2. Rundkyrkan (i Munsö) täckes nu af ett enda stort kupolhvalf af tegel, som hvilar på en intagning i muren. UpplFmT IV. 2: 430 (1902).
Ssgr: A (till 2 d): INTAGNINGS-AVGIFT~20 l. ~02. (numera föga br.) avgift vid intagning i läroanstalt, inskrivningsavgift. FörslSkolordn. 1817, s. 18. BerRevElLärov. 1832, s. 14. —
-EXAMEN. jfr -PRÖVNING. DA 1824, nr 10, s. 3. PT 1904, nr 138 A, s. 3. —
-HANDLING. skriftlig handling som erfordras för ngns intagande på vårdanstalt, i sht hospital; i sht i pl. SD(L) 1893, nr 211, s. 7. SFS 1922, s. 1259. —
-JOURNAL. journal vari på vårdanstalt (i sht på hospital) intagna patienter o. d. införas. SFS 1883, nr 63, s. 3. —
-KLASS. vid dövstumskola: förberedande klass där barnens begåvning o. anlag prövas för utrönande av på vilket sätt de böra undervisas. BtRiksdP 1889, I. 1: nr 31, s. 6. Sthm 1: 412 (1897).
-PRÖVNING. inträdesprövning. DN 1896, nr 9628, s. 1. —
-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. (förr) jfr -AVGIFT samt INTAGS-PÄNNINGAR. VDAkt. 1784, nr 327. —
-STUT, r. (förr) ”stut” som nyintagen lärjunge erhöll av sina äldre kamrater. Sundblad GBruk 30 (1888; i fråga om förh. i Skara på 1830-talet).
-ÅLDER. ålder som ngn har vid intagning i skola o. d. PedBl. 1877, s. 2.
B: INTAGS-, se INTAG ssgr.
Avledn.: INTAG, INTAGA, sbst., se d. o. —
INTAGARE, m.||ig. särsk.
1) (†) bärgv. till 1: arbetare som mottager o. upplägger malm på lave, i magasin o. d., mottagare. Hiärne Berghl. 443 (1687). Rinman 2: 286 (1789). Johansson Noraskog 3: 393 (1884).
2) (†) till 6 b: uppbördsman. Dähnert 204 (1746).
3) (numera bl. ngn gg tillf.) till 11 b: erövrare. Muhammed II, Intagaren af Constantinopel. Björnståhl Resa 3: 162 (1778). Gustaf iii 1: 65 (1786).
INTAGLIG, adj. (-elig 17491818. -lig 17991921)
1) (†) till 9 b: som kan inhämtas (gm förståndet), begriplig. Med logisk riktighet intaglige (ord). AGSilverstolpe Språkl. 6 (1814).
2) till 11 b: som kan intagas l. erövras; numera nästan bl. ss. senare led i ssgr. Lind (1749; under eroberlich). Adlerbeth Ov. 337 (1818). Cannelin (1921). jfr LÄTT-, O-, SVÅR-INTAGLIG.
Spoiler title