INTERNATIONALISM in1ternat1ʃωnalis4m, äv. -aʃ1-, r. (l. m.); best. -en.
Etymologi
[jfr t. internationalismus, eng. internationalism, fr. internationalisme; till international (se INTERNATIONELL)]
(tendens l. strävan l. rörelse som åsyftar) mellanfolklig samvärkan, innebärande ett upphävande av de strängt nationella gränserna (i sht i politiskt o. kommersiellt avseende); äv. om denna samvärkan ss. politisk doktrin. I en skola i staden Campuis har rektorn Bobin predikat atheism och internationalism för eleverna. SDS 1894, nr 416, s. 3. Nationell åskådning (har) fått vika för en tom internationalism och okritiskt efterföljande av utländska politiska mönster. LfF 1918, s. 114.
