publicerad: 1933
INVÄVA in3~vä2va, v. -er, -de, -t, -d; se för övr. VÄVA. vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr INVÄVNAD (se avledn.).
(i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 274) gm vävning åstadkomma (mönster l. prydnad l. märke o. d. på ngt) l. föra in i väven (tråd l. garn l. inslag av visst slag o. d.); väva in; äv. med objektsväxling: gm l. vid vävning förse (ngt) med mönster l. prydnad o. dyl. l. med inslag av viss sort o. d.; äv. i bild. G1R 8: 100 (1532). Tyglarne (voro) af silke innwäfne med guld. KKD 5: 64 (1710). Väftet till muslin och annan tunn bomullsväfnad, inväfves vanligtvis vått. Ekenmark Hb. 36 (1820). (Det) anbefaldes, .. att i all segelduk skulle inväfvas ett blått märke. Gyllengranat SvSjökr. 2: 175 (1840). Den gyllene tråd, som en gudomlig makt der (dvs. i människornas öden) inväft. Geijer I. 1: 341 (1845). Skeppets namn, som var inväfdt i rödt på bröstet af hans ylletröja. Cavallin Kipling Emir. 175 (1898). Paradhandduk .. med vackra invävda mönster. KatalÅhlénHolm 1916, s. 115. SvRokoko 48 (1924). — särsk. i oeg. o. bildl. anv.
a) oeg., med avs. på ngt materiellt: infläta, inblanda; äv. med obj. betecknande det vari ngt inflätas l. inblandas osv.: genomväva, blanda (ngt med ngt). Ju mer nerve-ändar i en sådan aponevrose inväfne och utspridde äro. Acrel Sår 261 (1745). Tåget gick till en början genom en hög och tät skog, inväfd med Lianer. Gosselman Col. 1: 82 (1828). Sex vasstrån voro runtom (på sävsångarboet) vackert invävda i boväggarna medelst strån och gräsrötter. Rosenius SvFågl. 1: 73 (1914). — särsk. (†) i fråga om mineral: inspränga, inströ; vanl. i p. pf. ss. adj. Tät Fältspat med intimt inväfd quarts. Hisinger Ant. 4: 8 (1828). Därs. 6: 46 (1837).
b) bildl.: låta (ngt) ingå (i ngt) l. mer l. mindre intimt förena sig (med ngt), infläta (ngt i ngt), blanda (ngt i ngt); äv. med objektsväxling: förbinda l. förena (ngt med ngt), uppblanda (ngt med ngt) o. d.; äv. refl.: ingå förbindelse l. förening (med ngt), bliva l. vara inflätad (i ngt) o. d. Porthan 5: 66 (1790). En rätt obetydlig anmärkning, inväfd ibland många andra lika obetydliga. JournSvL 1797, s. 150. Så inväfva sig hans (dvs. Susos) eget lefvernes erfarenheter med de skönaste af hans idéer. Thomander 2: 155 (1831). Erik den heliges historia är inväfd med myter och sägner. Uppl. 1: 230 (1902). Nästan alla karolingiska annaler hafva, särskildt från omkring 800, blifvit inväfda i hvarandra. KyrkohÅ 1908, s. 249.
c) (numera föga br.) bildl.: inveckla, insnärja, intrassla, inhölja (ngn l. ngt i ngt); äv. refl.; äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: invecklad, tilltrasslad. OxBr. 5: 40 (1613; refl.). (Förf.) inväfver sig i ständiga motsägelser. SvLittFT 1836, sp. 217. Utsökta, inväfda ordställningar. Knorring Skizz. I. 1: 87 (1841). Månens strålar föllo öfver hennes panna och inväfde hela gestalten i ett skir af öfverjordiskt ljus. Lundegård Prins. 98 (1889). Invävda i samma lurendrejeri. Högberg JesuBr. 2: 116 (1915).
Avledn.: INVÄVNAD, r. l. m. (†) konkret: inslag i väv; anträffat bl. i bildl. anv. Franzén i 2SAH 15: 245 (1833).
Spoiler title
Spoiler content