SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INVANDRA in3~van2dra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[jfr d. indvandre, t. einwandern; av IN o. VANDRA]
1) (i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 274) vandrande begiva sig in (ngnstädes), gå in, vandra in; draga in. Stora folkskaror invandrade i parken. Dalin (1852). Sundén (1885).
2) draga l. flytta in (i ett land, en ort o. d.) för att bosätta sig l. taga landet osv. i besittning, flytta in; immigrera. (Gesällen) skall .. träda hoos een Mästare som är j Ämbetet, och är han een, som kommer in wandrandes, fremmande, arbeeta deer ett åhr. MeddNordM 1897, s. 87 (1656). De Tyska Nationernas invandring i de Romerska länderna. LittT 1795, s. 59. Inflyttningarne til Norra America tiltaga .., så at för sistledit år de invandrades antal beräknas til 100,000. SC 1: 104 (1820). Från Ur i Chaldæen .. invandrade (Abraham) i det land, som sedan blef benämdt Kanaan. Palmblad Palæst. 217 (1823). Invandringen har varit och är fortfarande Europas värdefullaste gåva till Amerika. Rönnholm EkonGeogr. 278 (1907). — särsk.
a) (mindre br.) ss. vbalsbst. -ing i konkret anv.: (grupp av) invandrare. De (dvs. de blekingar som bo vid gränsen mot Småland) .. äro troligtvis invandringar från dessa (dvs. Smålands) bergstrakter. (Forssell o.) Grafström 95 (1831). Svensén Världsv. 5 (1908).
b) i oeg. l. bildl. anv. VetAH 1801, s. 333. Från munhålan kunna patogena bakterier invandra genom tonsillerna, utan att någon föregående läsion är nödvändig. Sundberg Mikroorg. 163 (1896). Den elektriska strömmen i en ledare består i en invandring af energi utifrån dielektricum och in i ledarne. TT 1901, M. s. 79. — särsk.
α) zool. o. bot. om djur- l. växtart som urspr. icke tillhört ett visst områdes djur- l. växtvärld: inflytta (se d. o. 3 c β). Fries BotUtfl. 1: 311 (1840, 1843). Kalktufferna i Jemtland äro till största delen afsatta temligen snart efter tallens invandring. Nathorst JordH 1071 (1894). Allt talar för att vår ringtrast är en sydväst ifrån invandrad fågel. Rosenius SvFågl. 1: 39 (1913).
β) i fråga om seder o. bruk, konststilar, lånord o. d. Man behöfver visserligen icke .. uppställa frågan, .. om dessa blockhuskyrkor invandrat öfver Danmark. KultHM 1: 7 (1894). Julgranen har invandrat i vårt land för blott något mer än ett århundrade sedan. Nilsson FestdVard. 31 (1925).
Ssgr (till 2): INVANDRINGS-FÖRBUD. SD 1892, nr 343, s. 3. —
-KVOT. det från varje land (efter vissa grunder beräknade) tillåtna maximum per år av immigranter till Förenta staterna. Mot Coolidges veto genomdrefs i april 1924 en ny invandringslag, som sänkte invandringskvoten till 2 proc. af det antal medborgare från resp. länder, som enligt 1890 års census då funnos i Förenta staterna. 2NF 37: 792 (1925). SvD(A) 1926, nr 139, s. 3. —
-LAG, r. l. m. lag angående immigration. 2NF 19: 1234 (1913). DN(A) 1930, nr 4, s. 22. —
-STRÖM. NDA 1867, nr 151, s. 2. Den skandinaviska invandringsströmmen till Minnesota. 2NF 17: 1280 (1912).
Avledn.: INVANDRARE, m.||ig. [jfr d. indvandrer, t. einwand(e)rer] till 2: person som invandrat till ett land l. ett område; immigrant. LoW (1862). Mången europeisk invandrare stadnar i de gamla staterna (av Nordamerika). Svedelius Statsk. 4: 31 (1869). Flodström SvFolk 13 (1918). särsk. i oeg. l. bildl. anv.; jfr INVANDRA 2 b. särsk.
a) zool. o. bot. till 2 b α. Nathorst JordH 1074 (1894). 2NF 27: 1152 (1918).
b) till 2 b β, om lånord o. d. Kock SprFörändr. 17 (1896).
Ssgr: invandrar(e)-folk,
-skara m. fl.
Spoiler title
Spoiler content