SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
ISER, numera bl. ss. första led i ssgr i3ser~, äv. 40~, förr äv. ISERN, n.; pl. =.
Ordformer
(ss. senare ssgsled: -i(j)ser 1567 (: lagiser)1638 (: dumiser). -i(j)sern 1638 (: deckelisern). — ss. första ssgsled: i(j)s(s)er- (js(s)er-) 1536 (: Jserdoch)1678 (: Jserdoch). iseren- c. 1645 (: Iserenhardt). is(s)ar- (jssar-) 1539 (: Jssarhartz wattn)c. 1560 (: Isarhartsvatten). yser- 1577 (: Ysersnijdere))
Etymologi
[av mnt. isern, järn (i ssgr äv. iser-) (jfr ISEN, JÄRN); jfr got. eisarn, fsax. o. fht. isarn, holl. ijzer]
(†)
1) ss. första led i ssgr: järn-.
2) (†) ss. senare led i ssgr, om redskap l. värktyg av järn; jfr DUM-, DÄCKEL-, KAPNINGS-, LAG-ISER(N).
Ssgr (till 1): A: ISER-DUK. (iser- 15361678. issar- 1539) (förr) benämning på ett slags lärft. TullbSthm 1536, s. 65 a. BoupptSthm 1685, s. 9 a (1678).
Ssgr (förr): iserduks-lakan. ArkliR 1562: 12 (1562).
-lärft. BoupptSthm 20/1 1659.
-DVÄLK. (förr) benämning på ett slags lärft. TullbSthm 8/5 1571. Därs. 3/7 1583.
-HART, sbst. (iseren- c. 1645. is(s)ar- 1539 (: Jssarhartz wattn)c. 1560 (: Isarhartsvatten)) [av mnt. isernhard; jfr t. eisenhart, eg. adj.: järnhård] (†) (drog av) örten Verbena officinalis Lin., järnört; jfr ISEN-KRUT. Ett pund Iserenhardt. IErici Colerus 2: 221 (c. 1645).
Ssg (†): iserharts-vatten. dekokt på järnört. TullbSthm 1539, s. 87 b. Forssell Hist. II. 1: 19 (i handl. fr. c. 1560).
-SNIDARE. [jfr ä. holl. ijsersnijder] (†) (stämpel)gravör; jfr ISEN-SNIDARE. VaruhusR 1541. RP 1: 87 (1628).
-TYG. (förr) = -DUK. TullbSthm 27/5 1569.
B (†): ISEREN-HART, se A.
Spoiler title