SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
ISO- i1so- l. is1o- l. -å-, l. -ω-, l. (i ssgn -FÖRENING) 30~, stundom 40~, i vissa fall (där senare leden börjar med vokal) IS- i1s- l. is1- resp. is-.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. iso-, is-; av gr. ἰσο-, ἰσ-, ssgsform till ἲσος, adj., lik]
(i fackspr.) som i ett l. annat avseende innehåller l. angiver en inbördes likhet l. överensstämmelse; ss. första led i ssgr.
Ssgr: A: IS-ALLOBAR -aloba4r l. -lå-, l. -lω-, l. 01—, r.; best. -en, äv. -n; pl. -er. [senare leden bildad till gr. ἄλλος, annan, o. βάρος, tyngd, tryck] meteor. på karta inlagd linje sammanbindande punkter vilka under en o. samma tidrymd uppvisa lika stor förändring av lufttrycket. LfF 1907, s. 89. HbNautMeteor. 50 (1931).
-ANOMAL1004, äv. 01—. [jfr t. o. eng. isanomal]
1) meteor. på karta inlagd linje sammanbindande punkter vilkas medeltemperatur i samma grad avviker från den för punkternas breddgrad normala medeltemperaturen; äv. i uttr. termisk isanomal. NF (1883). Carell o. Edelstam NautMeteor. 66 (1916).
2) geol., fys. på karta inlagd linje sammanbindande punkter med samma avvikelse i fråga om tyngdkraften på jordytan, isogam. Ymer 1922, s. 68.
-OPISK 4pisk, adj.; adv. -t. [senare leden bildad till gr. ὤψ (gen. ὠπός), öga, uppsyn] geol. om geologisk bildning: som är likartad o. samtidig med en annan dylik. Ramsay GeolGr. 1: 315 (1912).
B: ISO-BAR -ba4r, sbst. r. o. adj.; ss. sbst. best. -en, äv. -n; pl. -er. [jfr t. isobare, sbst., eng. isobar, sbst.; av gr. ἰσοβαρής, adj., av samma vikt (jfr BAROMETER)]
I. sbst.
1) meteor. på karta inlagd linje sammanbindande punkter vilkas barometerstånd, reducerat till havsytan, vid en o. samma tidpunkt är lika, barometerlinje. Hildebrandsson Buchan 99 (1874). Hagman FysGeogr. 157 (1903).
2) kem. grundämne som har samma atomvikt som ett annat, men olika kärnladdning; motsatt: isotop(er); vanl. i pl. SvD(A) 1922, nr 335, s. 14.
II. adj.
1) meteor. som har lika barometerstånd. Ymer 1913, s. 7.
2) kem. om grundämne: som har samma atomvikt som ett annat, men olika kärnladdning. Grenander Elektr. 174 (1926).
-BAS -ba4s, r.; best. -en; pl. -er. [senare leden bildad till gr. βάσις, gående, steg] geol. på karta inlagd linje sammanbindande punkter på vilka landhöjningen l. landsänkningen under en o. samma tidrymd varit lika stor. GeolFF 1890, s. 72. Nathorst JordH 1061 (1894).
-CYKLISK1040. [jfr t. isozyklisch]
1) kem. om organisk förening: som innehåller en l. flera slutna ringar vilkas led bildas uteslutande av kolatomer. Widman OrgKemi 81 (1895).
2) bot. om blomma: vars kransar äro liktaliga. 2NF 11: 621 (1909).
-DYNAM -dyna4m, r.; best. -en; pl. -er. [jfr t. isodyname, sbst.; senare leden bildad till gr. δύναμις, kraft] fys. på karta inlagd linje sammanbindande punkter på vilka jordmagnetismen visar samma intensitet. Hildebrandsson Buchan 223 (1874).
-DYNAMISK10040. [jfr t. isodynamisch, eng. isodynamic, fr. isodynamique]
1) (i fackspr.) som har samma kraft l. värkan som ngt annat. Två isodynamiska (dvs. lika starkt betonade) stafvelser. VFPalmblad i Phosph. 1811, s. 551.
2) fys. i uttr. isodynamisk linje, kurva, isodynam; isodynamisk yta, yta i vars alla punkter en viss kraft värkar med samma intensitet. Berzelius ÅrsbVetA 1832, s. 51. NF (1883).
-FÖRENING30~020, stundom 40~010. kem. organiskt kemisk förening som i motsats till normala (dylika) föreningar har förgrenad kolkedja o. är isomer med annan organisk förening med ogrenad kolkedja. Widman OrgKemi 11 (1895).
-GAM -gam4, r.; best. -gammen; pl. -gammer. [senare leden bildad till gr. γάμμα, bokstaven g, vilken är det matematiska tecknet för tyngdkraftens acceleration] geol., fys. på karta inlagd linje sammanbindande punkter med samma avvikelse i fråga om tyngdkraften på jordytan; jfr ISANOMAL 2. Ymer 1922, s. 68.
-GAM -ga4m, adj. [senare leden bildad till gr. γαμεῖν, gifta sig] bot. om fortplantning: som sker gm sammansmältning mellan könsceller som äro varandra till det yttre fullkomligt lika. Böös o. Falck Krypt. 18 (1930).
-GAMET1004. [jfr eng. isogamete] bot. o. ärftligh. könscell (gamet) av ett kön vilken till form o. storlek överensstämmer med dylik av det motsatta könet. Rosendahl Bot. 223 (1902).
-GAMI1004. [jfr eng. isogamy; jfr -GAMI] bot. o. ärftlich. sammansmältning av två sinsemellan lika gameter. 2NF (1909).
-GON104. [jfr t. isogone, eng. isogon, fr. isogone; till -GON, sbst.2] fys. på karta inlagd linje förenande orter med samma deklination (se d. o. I b). UB 7: 454 (1875). Moll Fys. 3: 10 (1899).
-GONISK -gå4nisk, adj. [jfr t. isogonisch, eng. isogonic, fr. isogonique; avledn. till ISOGON] fys. i uttr. isogonisk linje, kurva, isogon. Berzelius ÅrsbVetA 1832, s. 51.
-KIMEN -kime4n, äv. 4n, r.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er. (-chimen 18371909. -kimen 1874) [jfr t. isochimene, fr. isochimène; senare leden bildad till gr. χεῖμα, köld] meteor. på karta inlagd linje sammanbindande punkter med samma vintertemperatur, vinterisoterm. Wikström ÅrsbVetA 1837, s. 283. Dumrath Umlauft 97 (1897).
-KLIN -kli4n, sbst. r. o. adj.; ss. sbst. best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er. [jfr fr. isocline, adj.; senare leden bildad till gr. κλίνειν, luta] fys.
I. sbst.: på karta inlagd linje sammanbindande punkter med samma inklination (se d. o. 2). Hildebrandsson Buchan 223 (1874).
II. adj., i uttr. isoklin linje, = ISOKLIN I. Berzelius ÅrsbVetA 1834, s. 68.
-KLINAL -klina4l, sbst. r. o. adj.; ss. sbst. best. -en, äv. -n; pl. -er. [jfr ISOKLIN] geol.
I. sbst.: isoklinalveck. Ramsay GeolGr. 46 (1909).
II. adj.: som karakteriseras av isoklinalveck. Isoklinala dalar. Fennia VII. 2: 115 (1892).
Ssg: isoklinal-veck. geol. system av veckade (bärg)lager som sammantryckts så att veckens skänklar blivit parallella. 2NF 36: 696 (1924).
-KLINISK -kli4nisk, adj. [jfr t. isoklinisch; till ISOKLIN] fys. i uttr. isoklinisk linje, kurva o. d., = ISOKLIN I. Berzelius ÅrsbVetA 1832, s. 51.
-KRATI -krati4, r.; best. -en. [jfr eng. isocracy; av gr. ἰσοκρατία, jämlikhet i fråga om makt] (†) samhällssystem enligt vilket alla medborgare ha samma makt. SvMerc. 2: 500 (1757).
-KROMATISK10040. [jfr t. isochromatisch, eng. isochromatic, fr. isochromatique]
1) av samma färg, likfärgad. NF (1883). särsk. (föga br.) kristallogr. i uttr. isokromatiska linjer, om de likfärgade linjer som bildas gm ljusets brytning gm vissa slag av kristaller. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 188.
2) fotogr. om plåt, film o. d.: som gm vissa kemiska procedurer bibragts ökad känslighet för grönt o. gult ljus (för vilka färger emulsionsskiktet annars är mycket okänsligt), ortokromatisk. TT 1888, s. 43.
-KRON -krå4n l. -krω4n, sbst. r. o. adj.; ss. sbst. best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er. [jfr t., eng. o. fr. isochrone; senare leden bildad till gr. χρόνος, tid]
I. sbst.
1) geom. = CYKLOID, sbst.1 NF 3: 703 (1879).
2) geogr. på karta inlagd linje sammanbindande de punkter vilka från en o. samma utgångspunkt (på järnväg, ångbåt o. d.) kunna uppnås på samma tid. Globen 1922, s. 4. LAHT 1930, s. 1128.
II. (i fackspr.) adj.: som upptager lika lång tid, lika långvarig; särsk. fys. om svängning o. d.: som har samma svängningstid som en annan svängning; äv. i överförd anv., om kropp: som per tidsenhet gör lika många svängningar som en annan kropp. Sturtzenbecher (1805). UB 6: 225 (1875). Kosmos 1923, s. 137.
-KRONISK -krå4nisk l. -krω4-, adj. [jfr t. isochronisch, eng. isochronic, fr. isochronique; avledn. av ISOKRON] (i fackspr.) = ISOKRON II. TLäk. 1832, s. 151. 3NF (1929).
-KRONISM -kronis4m l. -å- l. -ω-, r.; best. -en; pl. -er. [jfr t. isochronismus, eng. isochronism, fr. isochronisme; avledn. av ISOKRON] (i fackspr.) i fråga om svängningsrörelser o. d.: överensstämmelse med avs. på svängningstiden. NF (1883). NoK 21: 35 (1924).
-MER -me4r, sbst. r. o. adj.; ss. sbst. best. -en, äv. -n; pl. -er. [jfr t. o. eng. isomer, fr. isomère; senare leden bildad till gr. μέρος, del] kem.
I. sbst.: ämne med samma sammansättning som ett annat, men med olika kemiska egenskaper; vanl. i pl. Widman OrgKemi 11 (1895).
II. adj.; om kemisk förening: som har samma sammansättning som en annan, men olika kemiska egenskaper. Edlund ÅrsbVetA 1852, s. 77. NoK 44: 16 (1925).
-MERI -meri4, r.; best. -en l. -n. [jfr t. isomerie, fr. isomérie (jfr ISOMER); termen bildad av Berzelius] kem. det förhållande att ämnen kunna ha samma sammansättning, men dock ha olika kemiska egenskaper o. existera ss. olika kemiska individer, beroende på olika molekylarvikt (polymeri) l. på olika anordning av atomerna i molekylerna (metameri). Berzelius ÅrsbVetA 1832, s. 66. LVetA IV. 4: 93 (1909).
-MERISK -me4risk, adj. [jfr eng. isomeric, fr. isomérique; termen bildad av Berzelius] (†) kem. adj. till ISOMERI: isomer (se d. o. II). Berzelius ÅrsbVetA 1831, s. 48. UB 5: 298 (1874).
-MORF -mor4f, adj.; adv. -t. [jfr t. o. eng. isomorph, fr. isomorphe; senare leden bildad till gr. μορφή, form] kem., miner. om ämne l. substans: som kristalliserar i samma (kristall)-form som ett l. flera andra ämnen. Berzelius Blåsr. 233 (1820).
-MORFI -morfi4, r.; best. -en l. -n. [jfr t. o. fr. isomorphie; avledn. av ISOMORF] kem., miner. det förhållande att kemiskt olika ämnen kristallisera i samma l. med varandra nära överensstämmande (kristall)former. Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 6.
-STASI -stasi4, r.; best. -en l. -n. [jfr t. isostasie, eng. isostasy; senare leden bildad till gr. στάσις, stående, stånd] geol. det jämviktsläge vari jordskorpans olika delar anses befinna sig. Ramsay GeolGr. 1: 13 (1912). Ymer 1919, s. 288.
-STATISK -sta4tisk, adj. [jfr eng. isostatic] geol. adj. till ISOSTASI. Ramsay GeolGr. 1: 15 (1912).
-TER -te4r, r.; best. -en, äv. -n; pl. -er. [jfr t. o. eng. isothere, fr. isothère; senare leden bildad till gr. ϑέρος, sommar, sommarvärme] meteor. på karta inlagd linje sammanbindande orter med samma sommarmedeltemperatur, sommarisoterm. Wikström ÅrsbVetA 1837, s. 283. Dumrath Umlauft 97 (1897).
-TERM -tær4m, sbst. r. o. adj.; ss. sbst. best. -en; pl. -er. [jfr t. isotherme, sbst., eng. isotherm, sbst., fr. isotherme, sbst.; senare leden bildad till gr. ϑέρμη, värme, resp. ϑερμός, varm] i sht meteor.
I. sbst.: på karta inlagd linje sammanbindande punkter som under en o. samma tidrymd uppvisa samma medeltemperatur. Berzelius ÅrsbVetA 1834, s. 68. NoK 1: 74 (1921).
II. adj.
1) om område, yta o. d.: som i sina olika delar under en o. samma tidrymd uppvisar samma (medel)temperatur. JernkA 1828, Bih. 1: 25. 2NF 14: 1342 (1911).
2) som har konstant temperatur. Den s. k. isoterma zonen. 2NF 16: 1318 (1912).
-TOP -tå4p, sbst. r. o. adj.; ss. sbst. best. -en; pl. -er. [jfr t., eng. o. fr. isotope, sbst.; senare leden bildad till gr. τόπος, plats] kem.
I. sbst.: grundämne med samma kärnladdning som ett annat, men med olika atomvikt; motsatt: isobar(er); vanl. i pl. NoK 3: 127 (1921).
II. adj.; om grundämne: som har samma kärnladdning som ett annat, men olika atomvikt. 2NF 22: 860 (1915). Ionium är isotopt med torium. Därs. 36: 668 (1924). Kosmos 1929, s. 17.
-TROP -trå4p, adj. [jfr t. isotrop, eng. isotrope; senare leden bildad till gr. τρόπος, vändning] fys. om kropp: som med avs. på fysikaliska egenskaper förhåller sig lika i alla riktningar. NF 1: 784 (1876). Svedberg ArbDek. 95 (1915).
Spoiler title
Spoiler content