SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1934  
JÄMTSK jäm4tsk, adj.
Ordformer
(jemptisk 1671. jemptsk 1644. jämtisk 1872. jämtsk (je-) c. 1770 osv.)
Etymologi
[fsv. iämtsker, motsv. isl. jamzkr; avledn. av JÄMTE, sbst.]
jämtländsk. Regementet skulle medh Jemptske soldater och bönder blifva igen opfyldt. RP 10: 479 (1644). Jämtska mål. Landsm. Bih. 18: 21 (1921). — jfr SYD-, VÄST-, ÖST-JÄMTSK m. fl.
Avledn.: JÄMTSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. jfr JÄMTLÄNDSKA.
1) jämtländsk kvinna. Lundell (1893). Typiska jämtskor av den bästa sorten, hurtiga, vänliga och angenäma att se på. TurÅ 1925, s. 247.
2) jämtländskt språk, jämtländsk dialekt. Landsm. 1906, s. 57 (1729). SvUppslB 14: 779 (1933). jfr MEDEL-, SYD-, VÄST-, ÖST-JÄMTSKA m. fl.
Spoiler title
Spoiler content