SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1934  
JANITSCHAR jan1itʃa4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er (Schroderus Os. III. 1: 234 (1635) osv.) ((†) -ar KKD 4: 17 (1709), Därs. 287 (1711)).
Ordformer
(-igiar c. 1710. -igier c. 1710. -is(s)ar 17101755. -itchar 1787 (: janitcharmusique). -itiar c. 1710. -itschar 1635 osv. -itsiar 1709. i(t)zar (-itsar) 16581839 (: Janitzar-musik))
Etymologi
[jfr t. janitschar, eng. janizary, fr. janissaire; av turk. yeniçeri, eg.: ny trupp]
1) (förr) soldat tillhörande en på 1300-talet bildad o. 1826 upplöst turkisk infanterikår som utgjorde kärnan i den turkiska krigsmakten o. som i ä. tid rekryterades företrädesvis med män av främmande (kristen) härstamning vilka rövats l. tillfångatagits ss. barn o. uppfostrats i islam o. för krigaryrket. The Christnes Barn (blevo) aff Turkarna omskorne, och stälte vnder the Janitscharer, at strijdha emot sijne Brödher the Christne. Schroderus Os. 2: 796 (1635). Grimberg SvH 341 (1907).
2) mus. elliptiskt för: janitscharmusik; ss. första led i ssgr.
Ssgr: (1) JANITSCHAR-AGA, m. (förr) befälhavare över janitscharerna. Rålamb Resa 32 (1658, 1679). Gynther ConvHlex. (1846).
(2) -BÄCKEN. mus. bäcken (se d. o. 2 a) som användes i janitscharmusiken. DA 1808, nr 64, s. 5. Spak Fan. 23 (1890).
(2) -KAPELL. mus. musikkapell som utför janitscharmusik. SvD(A) 1927, nr 32, s. 9.
(1) -MUSIK. mus. eg.: musik av det slag som förekom hos janitscharerna; musik utförd av en av blås- o. slaginstrument sammansatt orkester (ofta militärorkester), ”turkisk musik”. Hülphers Mus. 103 (1773). Nyblom Österut 48 (1908).
Spoiler title
Spoiler content