SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1934  
JEMINE je3mine2 l. jem3- l. jäm3-, l. 400, l. JEMINI je3mini2 l. jem3- l. jäm3-, l. 400, interj.
Ordformer
(gemine 1883. jemeni 1851. jemine 17951929. jemini 18221905. jämmine 1907. jämmini 1779)
Etymologi
[jfr d. jemine, jemini, nt. jemini, t. jemine, jemini; jfr äv. eng. gemini, jeminy, jimminy; sannol. förkortning av lat. Jesu domine, Herre Jesus. Jfr Hjelmqvist BiblPersN 156 (1901)]
(vard., bygdemålsfärgat) utrop av beklagande, bestörtning, överraskning o. d.: Herre Gud; ofta i förb. herre jemine l. föregånget av o, å, ack, aj o. d.; jfr JE. CIHallman 356 (1779). En stor fäst? Herre Jemine! då kan jag inte nyttja kalfsteken. Altén Landförv. 14 (1795). Aj jemini! Hagberg Shaksp. 1: 20 (1847). Jemine såna kräk som dom är. Faustman Upp 120 (1924). Hur skall hon få ihop sina slantar till hyran, å jemine, å jemine. Bolander ManNas. 100 (1925). Anm. Förr användes stundom de utvidgade formerna jeminissingens o. jeminigissingen; jfr JESSINGEN (se JESUS anm.). Jemini jeminissingens! Almqvist Amor. 230 (1822, 1839). Aj, jeminigissingen! AGSjöström († 1846) enl. Laurén Minn. 74.
Spoiler title
Spoiler content