SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1934  
JUBILAR 1bila4r l. jub1-, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr dan. o. t. jubilar; ytterst av mlat. jubilarius, till senlat. jubilæus, jubel- (se JUBEL-)]
person som firar jubileum. SmålP 1884, nr 106, s. 2. Jubilaren uppvaktades på morgonen av barnen med sång, kaffe och blommor. UNT 1919, nr 7340, s. 8.
Spoiler title
Spoiler content