SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1934  
JUGLON 3glon2, n.; best. -et; pl. =; förr äv. JULAN, n.?
Ordformer
(juglon 17551852. julan 16381684)
Etymologi
[sv. dial. (Uppl.) jugglon, jögglon, julon; trol. bildat till ett icke anträffat fsv. jughul, igelkott (jfr IGELKOTT) med det i bärnamn vanliga suffixet -on o. utgörande en ombildning av mnt. egelentiere (i bet. 1), som utgår från det likbetydande ffr. aiglant under folketymologisk anslutning till mnt. egel, igelkott (jfr EGLANTYR). Formen julan (med bortfall av gh före l) utgår sannol. mera direkt från ffr. aiglant o. har icke avledts med -on. Se BHesselman i FestskrLarsen 115 ff. (1924)]
1) (†) (frukt av) den starkt taggiga växten Rosa rubiginosa Lin. (tidigare kallad Rosa eglanteria), lukttörne. Franckenius Spec. F 3 b (1638; om frukten). Fischerström 4: 26 (1792).
2) (starkt bygdemålsfärgat, i vissa trakter) (frukt av) växten Rosa canina Lin., nypon- (buske). Palmberg Ört. 30 (1684; trol. om frukten av denna växt). Linné Fl. nr 441 (1755; fr. Roslagen). Dalin (1852; med hänv. till nypon).
Ssg: A: JUGLON-BUSKE. (julan- 1638. julans- 1684)
1) (†) jfr JUGLON 1. Franckenius Spec. F 3 b (1638).
2) (starkt bygdemålsfärgat, i vissa trakter) jfr JUGLON 2. Palmberg Ört. 30 (1684; trol. i denna bet.).
B: JUGLONS-BUSKE, se A.
Spoiler title
Spoiler content