JURIS jɯ4ris, äv. 32, oböjligt attributsord, övergående i adj.
juridisk; i vissa titlar o. benämningar på examina o. lärdomsgrader: juris studerande, kandidat, licentiat, doktor, docent, professor (förr äv. adjunkt), juris kandidat- l. licentiatexamen; stundom sammanskrivet med sitt huvudord: juriskandidat osv. Då Juris Profesoren sielf præsiderar. CanslerBrLdUniv. 13/10 1763. Juris Doctorer och Licentiater. Schrevelius LundAcConst. 224 (i handl. fr. 1813). Året derpå var jag juriskandidat. Schwartz Pos. 122 (1863). Examina inom juridisk fakultet äro juris kandidatexamen och juris licentiatexamen samt kansliexamen. SFS 1904, nr 16, s. 1. — särsk. (vard.) i uttr. juris kandidat (juriskandidat), juris kandidatexamen. Ta juris kandidaten. Lundin SthmMinn. 1: 217 (1904).
Anm. Tidigare användes äv., efter utländskt mönster, från o. med 1852 års universitetsstatuter ss. officiella beteckningar förbindelserna juris utriusque kandidat, licentiat, doktor, juris utriusque kandidat- l. licentiatexamen, kandidat osv. i båda ”rätterna” (urspr. världslig o. kanonisk rätt, men i Sv. o. med tillämpning på sv. förh. svensk o. romersk rätt). Sedan enl. 1904 års statuter romersk rätt icke längre är obligatoriskt ämne i juridiska examina, komma dessa uttr. icke längre till användning. Juris utriusque Candidatexamen. SFS 1852, nr 20, s. 40. Vice häradshöfdingen, juris utriusque licentiaten C. M. Liwijn. DN 1894, nr 8853, s. 1.
Ssg: JURIS-EXAMEN. (numera bl. i Finl.) juridisk examen. CLivijn (1804) hos Hjärne DagDrabbn. 157. Ramsay Barnaår 4: 1 (1905).
