SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1934  
JURY jur4y l. jur4i, stundom 4r-, r. (m. SvTyHlex. (1851), Lundell; f. Björkman); best. -n; pl. -er ((†) -s SP 1792, nr 69, s. 2, JournLTh. 1811, s. 1152 (”1154”)).
Etymologi
[liksom t. o. fr. jury av eng. jury; av ffr. juree, samling l. nämnd av edsvurna (eg. elliptiskt med ett underförstått assemblée, församling, l. dyl.), av lat. jurata, eg. p. pf. fem. av jurare, svärja, binda med ed (jfr JURAMENT)]
1) nämnd av särskilt valda, edsvurna lekmän (icke yrkesjurister) som i l. vid domstol hava att uttala sig om huruvida lagbrott i ett givet fall föreligger l. icke; i Sv. bl. i fråga om tryckfrihetsmål. Juryn frikände den anklagade, förklarade den åtalade tidningsartikeln brottslig. JournLTh. 1811, s. 1152 (”1154”). Lagligheten af Böckers och Skrifters innehåll skall hädanefter alltid pröfvas af en Jury eller Nämd, bestående af Nio personer, hvilka .. för denna befattning, sammanträda vid den Domstol, der brott emot denna Lag (dvs. tryckfrihetsförordningen) åtalas. BtRStP 1812, s. 788. Juryn, som i Sverige finnes endast i tryckfrihetsmål, användes nästan i hela den civiliserade verlden äfven i andra mål, särskildt i brottmål. Aldén Medb. 1: 80 (1884; 2. uppl.). SFS 1906, nr 37, s. 11.
2) sakkunnig, opartisk nämnd för bedömande av utställningsföremål, tävlingsskrift l. -förslag o. d.; prisdomarnämnd. JernkA 1820, s. 220. Juryer och funktionärer vid spelen. Olympiad. 1912 Red. 90 (1913). — jfr ANTAGNINGS-, PRIS-JURY.
Anm. Ordet har tidigast anträffats i sv. i den tydligen på missuppfattning av det engelska ordet beroende bet.: juryman. Jury, kallas i Engeland en Edsvoren domare. Biurman Brefst. 148 (1729). SP 1792, nr 69, s. 2.
Ssgr: (1) JURY-DOM. SC 2: 393 (1822). Sighele visar med en del exempel, huru opålitliga resultaten ofta äro av jurydomar. VerdS 152: 19 (1907).
(1) -DOMSTOL~02 l. ~20. domstol bestående av domare o. jury. SC 1: 590 (1820).
-MAN ~man2. ledamot av jury.
1) till 1. SC 1: 44 (1820). Böök 4Sekl. 257 (1928).
Ssg: jurymanna- l. jurymans-ed. till JURYMAN 1: ed som juryman har att avlägga, innan han utövar sin funktion ss. sådan. NF 7: 1471 (1884: -mans-). BtRiksdP 1885, I. 1: nr 2, s. 7 (: -manna-).
Avledn.: jurymannaskap, äv. jurymanskap, n. (-man- 18611867. -manna- 1900) uppdrag att vara juryman.
1) till juryman 1. Beskow i 2SAH 33: 217 (1861).
2) till juryman 2. JernkA 1867, s. 78. Ahrenberg Männ. 3: 130 (i handl. fr. 1900).
Spoiler title