SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1934  
JYCKE jyk3e2, i bet. 1 m. l. r., i bet. 2 m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(gycke 19081928. jycke 1898 osv.)
Etymologi
[uppkommet gm ombildning av sv. tjuv- o. förbrytarspr. jycklo (Ridderstad Samv. 1: 433 (1851: Gycklo), Landsm. 1910, s. 75), hund; av zigenarspråkets juklo (Sundt Fantefolket 1: 378 (1850)), dschuklo (Pott Zigeuner 2: 214 (1845)), hund. Vokalförändringen i rotstavelsen kan bero på inflytande från GYCKEL, GYCKLA]
(starkt vard.)
2) om manlig individ: ”prisse”, ”kurre”. Författare voro ena oberäkneliga gyckar. Ossiannilsson Barb. 123 (1908). Jag känner mig alltid lite haj när jag är tillsammans med såna där pampiga jyckar. NSvSkämtl. 87: 36 (1917). Vad är det för ett par jyckar, som sitter och dricker visky på terrassen? SvD(B) 1919, nr 316 B, s. 3. Gu da på er, gyckar! Norlander Skål 165 (1921). Ekelund Sillanpää Silja 138 (1931).
Spoiler title
Spoiler content