SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
KÄRLEK ɟæ3r~le2k l. 32 (kä`rlek (l(äs) rr) Weste; tjä`rlék Dalin; ∪ — Swedberg Schibb. 102 (1716); jfr Kock Akc. 2: 272 (1884)), r. l. m. (1Kor. 13: 4 (NT 1526) osv.) ((†) f. Eldh Myrt. 179 (1725), HforsUPr. 31/5 1894, s. 7); best. -en; pl. (numera bl. ngn gg i bet. 3 d, förr äv. i bet. 1, 1 b o. 3 e) -ar (Eldh Myrt. 77 (1725; i bet. 3 e), Östergren (1931; sälls.)) ((†) -er Dalin Vitt. I. 1: 20 (1744; i bet. 1), Murbeck CatArb. 1: 227 (c. 1750; i bet. 1 b)).
Ordformer
(ker- 15211685. kier- 15591779. kiär- (kjär-) c. 16201797. kär- (kær-) NT 1526 osv. -lech 15361541. -leck 15261779. -leg 1523. -lek (-leek) 1526 osv. -lich (-liich) 15261554. -lick 1558. -lig(h) (-liig) 15211620)
Etymologi
[fsv. kärleker, motsv. fd. kærlek, kærlegh, isl. kǽrleikr; av KÄR o. -LEK]
1) stark känsla l. böjelse för ngn, yttrande sig i en (oegennyttig) önskan om föremålets lycka o. välgång l. i glädje o. tillfredsställelse över att vara i dess närhet o. göra det till lags o. d.; innerlig tillgivenhet l. sympati (för ngn); ofta motsatt: hat, avsky. Kärlek till, förr äv. för ngn. Fatta, hysa (förr äv. draga) kärlek till (förr äv. för) ngn. Bevisa ngn kärlek. Omfatta ngn med (uppriktig) kärlek. Broderlig, faderlig, moderlig, sonlig kärlek. G1R 1: 4 (1521). Ath fred semio oc kerlig måå hollas j rikith. Därs. 6: 161 (1529). The bewijsa migh ondt för gott, och haat för kerleek. Psalt. 109: 5 (Bib. 1541). Ach at then Heroiske Konung (dvs. G. II A.) osz ifrån fallen är, som haffuer hafft en öffuer måtto stoor kärleck til alla sina vndersåtere. Rothovius Äropr. C 3 a (1633). Chronander Surge C 3 b (1647). Grollen .. hade .. sådan kärlek för sin Hilmer, at (osv.). Dalin Vitt. II. 6: 110 (1740). Den ene personens tillegnande af den andre heter kärlek. Wikner Lifsfr. 1: 41 (1865). Hvad rätt du tänkt, hvad du i kärlek vill. Rydberg Dikt. 1: 7 (1877, 1882). Det är kärnpunkten med all kärlek att vilja offra något ordentligt för det man tycker om. Laurin KonstSv. 122 (1915). — jfr BARN(A)-, BRODERS-, BRÖDRA-, EGEN-, FADERS-, FAMILJE-, FÖRÄLDRA-, GEN-, MODERS-, MOT-, MÄNNISKO-, SJÄLV-, SLÄKT-, SYSKON-, SYSTER-KÄRLEK m. fl. — särsk.
a) (i vitter stil) personifierat; jfr b β. Kärlek är funnin igen, frusin och illa beklädd. Stiernhielm Parn. 3: 1 (1651, 1668). Sij huru Kärleek här aff Sorg ok ängslan kuider. Lucidor (SVS) 201 (1672). Wirsén Dikt. 83 (1876).
b) i religiös bemärkelse, i fråga om den gudomliga l. kristna kärleken; särsk. om Guds l. Jesus' kärlek till människan l. människans kärlek till Gud l. nästan. Den gudomliga kärleken (motsatt den mänskliga). Kärleken till nästan. Tron, hoppet och kärleken. Kristlig kärlek. Oskrymtad kärlek. Om iach talar medh menniskiors och englas tungor och haffuer icke kärleken är iach worden en liwdhande malm eller en olingande biälra. 1Kor. 13: 1 (NT 1526). Ther vtinnan är gudz kerlec j oss oppenbar worden, ath han hafuer vtsendt sin eenda son. 1Joh. 4: 9 (Därs.). Til kärleek wäck min hogh och sinn', / Moot tigh och moot jämpnchristnan min. Ps. 1682, s. 249. Predikanterne skola .. lära och förmana sine åhörare, at .. beflijta sig om Wänligheet och en Christelig Kiärleek. Kyrkol. 11: 3 (1686). Guds kärlek är hans Faderliga försorg och vård öfver sina skapade varelser. Ödmann StrFörs. 1: 448 (1800). Vi .. skola till .. (Guds) ära tjena hvarandra i kärleken. Kat. 1878, nr 59. Fehrman OrientK 92 (1920). — särsk.
α) (†) med gen.-bestämning betecknande föremålet för ngns kärlek; jfr 2 slutet. Theologia Moralis .. hafwer fast många stycker .. Såsom .. om wår nästas kärleek. Ekman Siönödzl. 533 (1680).
β) (i religiöst spr.) i mer l. mindre personifierad anv.; jfr a. Kärleken är tolugher, han är miller, kärleken han affundas intit .., han troor all ting, han hoppas all ting, han lidher all ting. 1Kor. 13: 4 (NT 1526). Rundgren Minn. 1: 130 (1855, 1870).
2) med avs. på sak: hängivenhet, varm sympati (för ngt); äv.: stark böjelse, levande intresse (för ngt); stundom äv.: lust, håg, entusiasm (för ngt); i sht med prep. till (stundom äv. för). (Hysa, förr äv. draga) kärlek till arbete, konst, musik, studier, vetenskap o. d. Kärlek till fosterland, hembygd, natur o. d. Kärlek till sanning och rätt. RA I. 1: 371 (1544). Wåra förfädher .., som för en brinnande kärleek til then Christne Gudhztiänsten Runastenarna .. kulrifvo. Schück VittA 1: 65 (cit. fr. 1602). Til thetta Exercitium (dvs. fäktkonsten), drog jag thes vtom kärlek. Humbla Landcr. 29 (1740). Kärlek till lifvet .. kärlek till ära och välde. Höpken 1: 175 (1753). Kärleken för gammal häfd, för fädernes tro. Palmblad Palæst. 125 (1823). Ägaren .. hade sådan kärlek för gården, att han inte kunde förmå sig att lämna den. Lagerlöf Troll 2: 99 (1921). — jfr DYGDE-, FOSTERLANDS-, FREDS-, FRIHETS-, FÖR-, HEM-, HEMBYGDS-, HEMLANDS-, KLOCKAR(E)-, KONST-, MUSIK-, NATUR-, ORDNINGS-, PLIKT-, PÄNNING-, SANNINGS-, SKÖNHETS-, VÄRLDS-KÄRLEK m. fl. — särsk. (†) med gen.-bestämning betecknande föremålet för ngns kärlek; jfr 1 b α. Muræus Arndt 1: 36 (1647). Poëter glädjas ej åt gull; / Men Ärans kärlek rår dess mer på dubbla Berget. 2Saml. 12: 153 (1795).
3) känsla av tillgivenhet, ömhet, längtan o. d. som vanligen är grundad på könsmotsättningen (o. som är den naturliga förutsättningen för äktenskapet); sexuellt betonad tillgivenhet l. längtan l. lidelse; passion; jfr LUST, ÄLSKOG; särsk. i uttr. fatta (förr äv. ) kärlek till (förr äv. för) ngn; hysa, förr äv. draga kärlek till (förr äv. för) ngn, förr äv. vara i kärlek med ngn, hysa kärlek till ngn. Dåraktig, häftig, olycklig, sinnlig kärlek. Den stora kärleken (om den starka o. djupa förälskelsen). Förklara ngn sin kärlek. Fri kärlek, se FRI 12 f. Til henne (dvs. Rakel) fick Iacob kerlech. 1Mos. 29: 18 (Bib. 1541). Lät hennes (dvs. din ungdoms hustrus) kärleek alltijdh mätta tigh, och förlosta tigh alltijdh vthi hennes kärleek. Ordspr. 5: 19 (Därs.). Gustav får kärlek til en Köpmans Dotter, och eftertrachtar at befordra sin förnöjelse hos henne. Humbla Landcr. 33 (1740). Hur står det till, min vän, med kärleken och helsan? Lannerstierna Vitt. 110 (1790). Om kärlek hviska jordens floder, / om kärlek hviskar himlens fläkt. Tegnér (WB) 5: 41 (1824). Alla hinder uti kärleks väg / Blott öka kärleks häftighet. Hagberg Shaksp. 10: 126 (1850). UVTF 12: 112 (1875). Den erotiska kärleken är den exklusivaste af alla känslor, som två människor kunna dela med hvarandra. Norström EKey 85 (1902). Vi plottra bort vår festglädje på småsaker, liksom vi plottra bort vår kärlek på flirt. Nilsson FestdVard. 104 (1925). Siwertz Låg. 96 (1932). — jfr DUBBEL-, FLOG-, GEN-, GOSS-, HOR-, KALV-, KVINNO-, KÖNS-, MOT-, RIDDAR-, SKEN-, SKÖKO-, ÅTER-, ÄKTENSKAPS-KÄRLEK m. fl. — särsk.
a) i många ordspr. o. ordspråksliknande talesätt, t. ex.: Kärleken drager lasset till bysz. SvOrds. B 4 a (1604). Gammal Kiärleek rostas intet. Grubb 240 (1665). Kärleken är blind. Dens. 775. Hosta och kärlek kunna icke gerna döljas. Rhodin Ordspr. 74 (1807). När fattigdomen kommer in genom dörren, springer kärleken ut genom fönstret. SvFinl. II. 1: 241 (1922).
b) (†) med poss. pron. betecknande föremålet för ngns kärlek. Wij äre brinnande j tin kerleek (dvs. av kärlek till dig). Sus. 20 (Bib. 1541).
c) (numera bl. tillf.) om djurs parningsdrift; brunst, brånad; äv. i fråga om befruktningen hos blommor. När Diuren, af en innig brunst, / .. / Och utaf Kiärlek ryta. Frese VerldslD 57 (1717, 1726). De tyste Fiskar .. De commenderas af kärleken årligen uti särskilte colonier til de osäkre strander, der at aflossa hvarandra. Linné MusReg. VI (1754). Blommornas kärlek. Karlfeldt FlBell. 7 (1918). — särsk. (†) i uttr. bruka äkta kärlek med, i fråga om befruktningsakten hos blommorna: befrukta. Sexmänningar, (Hexandria) när 6 lika stora hannar bruka äkta kärlek med 1, 2, 3, 4, 6, eller flera honor. Möller PrincBot. 5 (1755).
d) i konkretare anv.: person som är föremål för ngns kärlek, person som man är kär i; numera nästan bl. i sådana uttr. som hans, hennes osv. första kärlek, den första kärleken o. d.; äv. i oeg. l. överförd anv., om sak. Nordforss (1805). Såg du min kärlek, o säg! såg du min flyende brud? BEMalmström 6: 3 (1840). Levertin Dikt. 43 (1901). När man kommer underfund med att ens första kärlek börjar promenera med en gymnasist en klass högre upp. Hellström Malmros 63 (1931). — jfr BARNDOMS-, UNGDOMS-KÄRLEK m. fl.
e) (i vitter stil) i mer l. mindre personifierad anv.; särsk. om kärleksguden, Amor, Cupido; förr äv. i pl., om kupidoner, amoriner o. d. HC11H 6: 78 (c. 1700). Kiärlekar mina Barn I många ä' til Talet. Eldh Myrt. 77 (1725). Den blinda kärlek, / Det troll med vingar och förrädisk tunga, / Som rasar, njuter, ångrar sig och flyktar. Kellgren 2: 213 (1792). Den unga Fröja syns bland Kärlekarnas tropp, / Som sväfva rundt omkring och fylla luften opp. JGOxenstierna 2: 113 (1796, 1806). Fahlcrantz 2: 59 (1825, 1864). Kärleken, detta fantasiens gudabarn, som lefver endast af frihet, omvexling och hinder. Crusenstolpe Mor. 1: 142 (1840). Kärleken med sin bindel för ögonen. 3SAH 6: 290 (1891).
4) [jfr d. brændende kærlighed] (i vissa trakter) i uttr. brinnande kärlek, växten Lychnis chalcedonica Lin., studentnejlika. Grotenfelt LandtbrFinl. 202 (1896). SvKulturb. 5—6: 315 (1930).
Ssgr: A (†): KÄRLEK-NJUGG, se KÄRLIG ssgr.
-SJUK, -SJUKA, -SKOTT, -SLAV, -SPRÅK, se B.
B: (3) KÄRLEKS-AFFÄR. [jfr eng. love affair] (flyktigt) erotiskt förhållande; kärleksäventyr. DA 1771, nr 45, s. 1. GHT 1934, nr 29, s. 9. —
-AKT.
1) (i religiöst spr., tillf.) till 1 b: akt l. handling varigm Gud manifesterar sin kärlek. Wikner Lifsfr. 2: 15 (1871).
2) (†) till 3: könsakt; jfr -VÄRK 2. Stagnelius (SVS) 4: 333 (c. 1820). Törneros Bref 2: 231 (c. 1835).
-ANDE.
1) (i vitter stil, numera föga br.) till 1: tänkesätt l. åskådning som präglas av kärlek; jfr ANDE VIII 5 b. Phosph. 1810, s. 169.
2) (i vitter stil, mindre br.) till 1 o. 3: väsen fyllt av kärlek; jfr ANDE IV. Hvem är du, milde kärleksande, / Som rörlig genom verldsallt går? Tranér Anakr. 205 (1833). Wulff Dante 117 (1897).
3) (i religiöst spr., numera föga br.) till 1 b; jfr ANDE VIII 4. Herre, .. sänd från Ditt rike .. Din kärleksanda i mitt hjerta. Rogberg Pred. 1: 251 (1829). Wallin Rel. 4: 229 (1837).
(3) -ANGELÄGENHET~10200, äv. ~10102. i sht i pl. ÖoL (1852). Tavaststjerna Inföd. 202 (1887).
(1, 1 b) -ARM, r. l. m. (i vitter l. religiös stil, numera föga br.) bildl., i uttr. bära (ngn) på kärleksarmar, omsluta (ngn) i kärleksarmar o. d. för att beteckna kärleksfullt beskydd, öm omvårdnad o. d. Nordenflycht QT 1745, s. 31. Ps. 1819, 16: 3.
(3) -BALK. (numera bl. tillf.) skämts., om giftermålsbalken; förr äv. bildl., i uttr. vara stadd i kärleksbalken o. d., hysa tankar på kärlek (o. äktenskap), vara kär. Dhen som är stadder i Kärleekz balcken, han är sällan vthan wedermöda. Grubb 435 (1665). CFDahlgren 1: 223 (1826).
(1, 3) -BAND. [fsv. kärleks band] bildl., om innerligt förhållande o. d.; jfr BAND, sbst.1 2 a; särsk.
1) (i sht i religiös stil) till 1 b. Arvidi 143 (1651). Stadfästa kärleksbandet med Gud och med hvarandra. Wallin Rel. 1: 183 (1814, 1825).
2) (i sht i vitter stil) till 2. Warnmark Tuktesp. 19 (1687). Det kärleksbandet, / Som fäst mig vid det dyra fosterlandet. Börjesson E14 12 (1846).
3) (i sht i vitter stil) till 3. Sterchierus EKafle A 2 b (1648). Vårt Kärleks-Band är sönderrifvit. Humbla Landcr. 166 (1740). Lidner (SVS) 1: 253 (1781). Björkman Chaucer 42 (1906).
-BARN.
1) (†) till 1: älsklingsbarn. Lind 1: 1103 (1749).
2) [jfr eng. love child] (ngt vard.) till 3: barn utom äktenskapet, oäkta barn. Crusenstolpe Mor. 5: 168 (1843). Han var ju ett tocket där kärleksbarn. Lagergren Minn. 1: 266 (1922).
3) (†) till 3: kvinna som lever blott för erotik o. kärleksäventyr. Älskarinnor, / Små Gudinnor, / Kärleksbarn, / Som ställen Edra garn, / En Man at få. Envallsson Pig. 21 (1781). Arnell Moore LR 2: 91 (1830).
4) (†) till 3; bildl., om kärleken (i sin första begynnelse). Lucidor (SVS) 447 (1674). Det späda kärleksbarn, så lindrigt bör bemötas, / Så noga aktas vil, så ömt och varsamt skötas. Nordenflycht (SVS) 2: 449 (c. 1762).
(3) -BEKÄNNELSE. (†) = -FÖRKLARING. Roman Holbg 190 (1746). Nordenflycht QT 1746—47, s. 150. —
-BETYGELSE. särsk. till 3; jfr BETYGELSE 3. Dalin Vitt. 3: 68 (1743). Öfverhopa någon med kärleksbetygelser. Weste FörslSAOB (1823).
-BEVIS. särsk. till 3; jfr -BETYGELSE. Backman Dickens Pickw. 2: 68 (1871).
-BEVISNING. [fsv. kärleks bevisning] särsk. till 1, 1 b; jfr BEVISNING 2. Lind 1: 192 (1738). Fehr Und. 86 (1894).
(3) -BILJETT. [jfr fr. billet d'amour] (numera föga br.) jfr -BREV. Blanche Posit. 6 (1843). Auerbach (1911).
-BLICK. särsk. till 3. Lind 1: 1618 (1749). En öm och eldig kärleksblick. Kellgren 2: 225 (c. 1777). Wirsén Dikt. 158 (1876).
-BLOMMA, r. l. f.
1) (i poetisk l. religiös stil, numera bl. tillf.) till 1 b o. 3: fantasiväxt (av stor skönhet) symboliserande kärleken; äv. mer l. mindre bildl. Spegel ÅPar. 22 (1711). Sin kalk nu sluter hvarje barn af Flora / Vid stjernans blick och qvällens kulna dimma; / Blott kärleksblomman fullare sig höjer. Stagnelius (SVS) 1: 398 (c. 1815). PoetK 1821, 1: 248.
2) (†) bot. till 3; om arter av växtsläktet Amaranthus Lin.; i sht om Amaranthus sanguineus Lin., purpuramarant; särsk. i uttr. grönaktig kärleksblomma, om Amaranthus silvestris Desf., grön amarant; röd kärleksblomma med hängande svans, om Amaranthus caudatus Lin., röd amarant; trefärgad kärleksblomma, om Amaranthus tricolor Lin., trefärgad amarant. Franckenius Spec. A 3 a (1638). Rudbeck HortBot. 6 (1685).
3) bot. till 3; om arter av växtsläktet Nemophila Nutt. Lilja FlOdlVext. 22 (1839). Svensson Kulturv. 414 (1893).
(3) -BLOMSTER. [jfr d. kærlighedsblomst] bot. = -BLOMMA 3. HbTrädg. 6: 166 (1876). 2NF 19: 762 (1913).
(3) -BORSTE. (†) bot. växten Scandix pecten Veneris Lin., nålkörvel (med långa, borstliknande fruktspröt); jfr VENUSKAM. Rudbeck HortBot. 104 (1685).
(3) -BRAND. [fsv. kärleks brander] (i sht i vitter stil) jfr BRAND, sbst.1 I 1 d α. Skogekär Bärgbo Wijs. 14: 1 (c. 1635). Kärleks-branden, / Hvars låga aldrig hvilar. PoetK 1819, 1: 75. Wikner Vitt. 186 (1879).
(3) -BREV. [fsv. kärleks bref] brev som innehåller kärleksförklaring(ar). Biurman Brefst. 41 (1729). En gammal kakelugn kan man anförtro allt: gamla papperskragar, kärleksbref, äggskal. Hedenstierna FruW 211 (1890).
(3) -BRUNST. (†) = -BRÅNAD. Serenius (1734; under fit). Schultze Ordb. 2113 (c. 1755).
(3) -BRÅNAD, förr äv. -BRÅNE. (numera bl. tillf.) häftig erotisk lidelse l. passion; äv. om djurs brunst(tid). Linc. (1640; under incensus). Dryselius Monarchsp. 115 (1691). Rosenius SvFågl. 1: 238 (1918).
-BUD.
1) (i religiös stil) till 1 b: budord som handlar om kärleken till nästan; särsk. i uttr. det kristna kärleksbudet (jfr 3Mos. 19: 18, Mat. 22: 39); jfr BUD 2 b. Bælter JesuH 4: 50 (1757). Auerbach (1911).
2) (i vitter stil) till 3: kärleksfull(t) hälsning l. budskap (mellan älskande); jfr BUD 1 b. Hagberg Shaksp. 2: 138 (1847). Lagerlöf Troll 2: 244 (1921).
(3) -BÄDD. (i sht i vitter stil) bädd som (för älskog) delas av två älskande. Runeberg (SVS) 1: 163 (1830). Fröding Stänk 108 (1896). Utan obehag skulle hon ha delat syskonbädd med honom. Att dela kärleksbädd var något annat. Moberg Rosell 123 (1932).
-BÖN. [fsv. kärleks bön] (i vitter stil) särsk. till 3: bön om kärlek; frieri. PoetK 1818, 1: 96. Hon växte upp och var glad och skön / fick lyss till mången en kärleksbön. Rydberg Dikt. 1: 99 (1876, 1882).
(3) -DIKT. dikt som handlar om l. är ett uttryck för kärlek. Wulf Köppen 2: 219 (1799). Troubadourernas herde- och kärleksdikter. Strinnholm Hist. 5: Reg. 271 (1854). Siwertz JoDr. 380 (1928).
(3) -DIKTARE. jfr -DIKT. Bååth WagnerS 1: 23 (1903). NoK 116: 60 (1933).
(3) -DIKTNING. jfr -DIKT. Levertin G3 240 (1894).
(3) -DOMSTOL~02 l. ~20. [efter fr. cour d'amour; jfr t. liebeshof] (i fråga om medeltida förh.) domstol för avgörande av frågor rörande galanteri o. d. som (sannol. utan värklig grund) påstås ha uppstått i Provence under 1100-talet (bland de gamla trubadurerna). Hildebrand Medelt. 1: 14 (1879). jfr Vising TrubDiktn. 93 (1904).
-DRIFT. i sht till 3; jfr DRIFT 11 a. Brobergen 89 (1705, 1708). Wägner ÅsaH 269 (1918).
(3) -DRUCKEN, p. adj. (i sht i vitter stil) om person: gripen av starka erotiska känslor; yr l. ”rusig” av kärlek; äv. i överförd anv., om blick, ögon o. d. PoetK 1817, 2: 138. Ett par ljufva, kärleksdruckna ögon. Hillman Palacio Valdés MoM 150 (1895).
(3) -DRYCK. [jfr t. liebestrank, eng. love potion] dryck som ansetts kunna ägga könsdriften l. uppväcka kärlek o. d. Linc. (1640; under philtrum). (Folket) trodde, att .. (Karin Månsdotter) med en kärleksdryck förtrollat (E. XIV). Fryxell Ber. 3: 262 (1828).
(1) -DÅD. (†) om kärleksfull handling, kärleksvärk. Lucidor (SVS) 369 (1674).
(3) -ED, r. l. m. (i vitter stil) (högtidlig) försäkran om kärlek. PoetK 1818, 1: 96. Hagberg Shaksp. 12: 346 (1851).
-ELD. [fsv. kärleks elder]
1) (i religiöst spr.) till 1 b, om den gudomliga kärleken (tänkt ss. en starkt brinnande eld). O kerlechs eeld vptend wor sin, / giff oss allom thet j hiertat in. Ps. 1536, s. 71. Muræus Arndt 2: 226 (1648). NPs. 1921, 607: 2.
2) (i poetisk stil, numera föga br.) till 3: häftig, brinnande kärlek; brånad; älskog; jfr ELD 3 b. Asteropherus 38 (1609). Cavallin (1876).
(3) -EPISTEL. (tillf.) kärleksbrev. Backman Dickens Pickw. 2: 21 (1871).
(1) -ERBEDING. (†) vänskapsbetygelse. G1R 25: 205 (1555).
-FAMN. [fsv. kärleks famn] (i religiöst spr., numera föga br.) till 1 b, om Guds l. Kristus' kärleksfulla famn. Bælter JesuH 6: 501 (1760). Melin Pred. 2: 20 (1847).
(3) -FEBER.
1) (†) om sjukdom som troddes framkallad av lidelsefull kärlek. Linné Bref I. 2: 86 (1746).
2) (mera tillf.) om häftig, lidelsefull kärlek. Wrangel TegnKärlekss. 292 (cit. fr. 1805). Larsen (1884).
(3) -FEST. (i poetisk stil) i sht om djurens parningslekar, växtlighetens befruktningstid o. d. Stiernstolpe Arndt 1: 174 (1807). Lärkan höjde klagande toner öfver den sena Vår, som fördröjde firandet af dess kärleks fest. Zetterstedt SvLappm. 1: 1 (1822). Blommornas kärleksfest. Karlfeldt FlBell. 9 (1918).
(3) -FILTER ~fil2ter, n.; best. -tret; pl. =. [för senare ssgsleden jfr t. philtron, philtrum, eng. philtre (äv. i ssgn love philtre), fr. philtre; av lat. philtrum, av gr. φίλτρον, kärleksdryck, till φιλεῖν, älska (se FIL-)] (tillf.) kärleksdryck. Det var en afton i början af Maj .. lindarna bjödo ännu kärleksfilter i sina obrustna knoppar åt bofinkarne. Strindberg RödaR 3 (1879).
-FLAMMA, r. l. f.
1) (†) till 1 b, = -ELD 1. Muræus Arndt 1: 217 (1647). Hagberg Pred. 4: 99 (1818).
2) (i poetisk stil, numera bl. tillf.) till 3, = -ELD 2; jfr FLAMMA, sbst. 1 c β. Lucidor (SVS) 146 (1671). Hagberg Shaksp. 1: 31 (1847). Melin Dikt. 1: 79 (1888).
(1 b) -FLOD. (i religiös poesi) bildl., om Guds l. Jesus' kärlek (tänkt ss. framvällande i en mäktig o. stark ström o. d.). Lybecker 50 (c. 1715). NPs. 1921, 519: 4.
(3) -FRI. (numera knappast br.) fri från kärlek. Chenon Heywood 1: 21 (1772). Hagberg Shaksp. 1: 25 (1847).
-FULL. [fsv. kärleks fulder]
1) till 1: som vid handlande l. tänkande ådagalägger kärlek; uppfylld av kärlek l. ömhet; kärleksrik; äv. i överförd anv., om blick, yttrande o. d. Ett kärleksfullt hjärta. En kärleksfull fader, moder osv. Kärleksfull vård. Muræus Arndt 1: 277 (1647). Wisén Oden 14 (1873). Den enväldige konungens kärleksfulla omvårdnad om kyrkan. NordT 1931, s. 275.
2) (i sht i religiöst spr.) fylld av gudomlig (oändlig) kärlek; jfr KÄRLEK 1 b. Nordenflycht QT 1745, s. 9. Gud är icke blott den öfvermäktigaste danare, utan äfven den kärleksfullaste. Runeberg ESkr. 1: 254 (1840; rättat efter orig.). särsk. (†) mer l. mindre bildl. Kärleks-fulla floder rinna / Från Guds Faders hierta nid. Lybecker 105 (c. 1715).
3) om arbete, sysselsättning o. d.: varpå man nedlägger ett varmt o. hängivet intresse; jfr KÄRLEK 2. Ett kärleksfullt studium av en författare. Rydberg RomD 72 (1877). (Danslekarna) vore .. värda en kulturforskares kärleksfulla möda. Nilsson FestdVard. 102 (1925).
4) till 3: upptänd av kärlek, full av ömhet; ”kärlig”, älskande. Linc. (1640; under amatorius). Kärleksfulla ögnakast. Weste FörslSAOB (1823). Tegnér (WB) 5: 44 (1824). särsk. (†): förälskad, kärlekskrank; äv. om djur: brunstig. Skogekär Bärgbo Wen. 19 (c. 1635). Gudmund Kremers dotter Chatarina är så kierlekzfull, att så snart hoon seer Sven Ekecrantz månde hon .. lembna från sig sitt eget wattn. VRP 1691, s. 650. (Ankor äro) Ogement kärleksfulla, och drifva mera och långsamare samangång, än många andre foglar. Broman Glys. 3: 354 (c. 1740). Avledn.: kärleksfullhet, r. l. f. särsk. till -full 1, 4. SvT 1852, nr 227, s. 2.
(3) -FÄNGSEL. (†) bildl., om förhållandet att vara bunden l. ”fängslad” i ”kärleksband”. Lucidor (SVS) 8 (c. 1670).
(3) -FÖRBINDELSE. jfr FÖRBINDELSE 1 f. Österling Ter. 1: 35 (1699). Hellström Malmros 205 (1931).
-FÖRBUND.
1) (i religiös stil, numera bl. tillf.) till 1 b; jfr FÖRBUND 4 e. Thet starka Kärleeks Förbund, som Christus hafwer ingådt med sin Försambling. Baazius Posse 42 (1677). Wallin Rel. 4: 218 (1837).
2) (i vitter stil, numera föga br.) till 3; jfr FÖRBUND 4 b. Humbla Landcr. 87 (1740). Janzon Cat. 2: 34 (1891).
(3) -FÖRHÅLLANDE.
1) (tillf.) i pl., om omständigheter o. d. som sammanhänga med kärlek l. erotik o. d. 2SAH 59: 228 (1882).
2) kärleksförbindelse mellan man o. kvinna; särsk. pregnant: (fri) erotisk förbindelse, förhållande (se d. o. 5 b). Ett tidigt kärleksförhållande kunde göra mig osjelfständig och motverka min framgång i verlden. Svedelius Lif 173 (1887). Stå i kärleksförhållande till en dam av societeten. Östergren (1931).
(3) -FÖRKLARING. jfr FÖRKLARING 6 c. Göra ngn sin kärleksförklaring. Modée Dår. 27 (1741). Bergman Patr. 78 (1928).
(3) -GALEN. (vard.) tokig l. vild av kärlek; äv. i fråga om djur. Serenius (1734; under ravished). Engström Hemma 76 (1916).
(3) -GLAM. (numera bl. arkaiserande) om skämt l. upptåg mellan älskande; förr äv.: förtroligt samspråk mellan älskande. Warnmark Epigr. I 3 b (1688). Snart kom likväl kammarherrn och afbröt deras ensamma kärleksglam. De Geer Hjertkl. 311 (1841). Riddare och damer voro .. församlade till tornej och kärleksglam. Bååth WagnerS 4: 94 (1908).
-GLÖD. jfr GLÖD 3 b.
1) (i religiöst spr.) till 1 b, om den starka kärlek som utgår från Gud l. Jesus. Kolmodin Rök. 95 (1728). NPs. 1921, 547: 2.
2) (i sht i poetisk stil) till 3: lidelsefull l. varm kärlek. Visb. 1: 220 (c. 1620). Risberg Prop. 15 (1905).
(3) -GNABB. gnabb emellan älskande. Lucidor (SVS) 446 (1674). Bergman JoH 86 (1926).
(1 b, 3) -GNISTA, r. l. f. [fsv. kärleks gnista] (i religiös l. poetisk stil) jfr GNISTA, sbst. 2. Muræus Arndt 2: 173 (1648). Frese VerldslD 42 (1716, 1726).
(3) -GRILLER, pl. fantasier l. grubblerier l. bekymmer förorsakade av kärlek; jfr GRILL, sbst.2 Gå i kärleksgriller. Ha kärleksgriller i huvudet. Lagerbring HistLit. 346 (1748). Östergren (1931).
(3) -GUD. (i sht i vitter stil l. rel.-vet.) kärlekens gud; Amor, Cupido; äv. (i vitter stil): amorin, kupidon. Ehrenadler Tel. 135 (1723). Bellman (BellmS) 1: 21 (c. 1770, 1790). Kärleksguden förställes under bild af ett vingadt barn, med koger, pilar och förbundna ögon. Weste FörslSAOB (1823). Grimberg VärldH 2: 172 (1927).
(3) -GUDINNA. (i sht i vitter stil l. rel.-vet.) kärlekens gudinna; Venus, Afrodite; Fröja. Stiernhielm Fateb. E 2 a (1643). Hedningarna dyrkade .. (Venus) såsom kiärleks Gudinnan. Ehrenadler Tel. 134 (1723). Mörk Th. 3: 195 (1758). Grimberg VärldH 2: 170 (1927).
-GÅVA.
1) [jfr t. liebesgabe] till 1; om gåva som skänkes av barmhärtighet l. medlidande o. d.; i sht om gåva till invalider, krigsfångar l. soldater under krig. 2NF 6: 298 (1906). Kärleksgåfvorna till krigsfångarna. Upsala 1915, nr 249, s. 5. 2NF 38: 317 (1926).
2) (numera bl. tillf.) till 3: gåva ss. tecken l. underpant på ngns kärlek. VDAkt. 1693, nr 858. Björkman (1889).
-GÄRNING. [fsv. kärleks gärning] (numera föga br.) till 1 b: handling som präglas l. föranledes av kärlek till nästan; jfr -VÄRK 1. PErici Musæus 5: 271 a (1582). Roos Skugg. 163 (1891).
-HAND.
1) (i religiös stil, numera knappast br.) till 1 b, bildl., om kärleksfull makt l. omvårdnad (som utgår från Gud l. Jesus l. är förestavad av kärlek till nästan). Lybecker 172 (c. 1715). Lär oss, Herre! att .. se Din utsträckta kärlekshand. Rogberg Pred. 1: 296 (1825).
2) (†) till 3, bildl., i uttr. räcka ngn kärlekshanden, förena sig med ngn i kärlek(sförbund). En dygd, som lika skön i med- som motgång är, / Är endast den, som man bör räcka kärleks handen. Nordenflycht QT 1745, s. 84.
(3) -HANDEL. [jfr t. liebeshandel] (i sht i vitter stil) kärleksförhållande (se d. o. 2); kärleksaffär, kärleksäventyr; särsk. i uttr. inlåta sig i, äv. idka, förr äv. hava l. ingå kärlekshandel (med ngn). Brobergen 42 (1695, 1708). Dalin Arg. 1: 131 (1733, 1754). Han hade en hemlig kärlekshandel. Weste FörslSAOB (1823). Inom ett hof kan ingen kärlekshandel hållas dold. Crusenstolpe Mor. 1: 175 (1840). Fornv. 1926, s. 29. —
-HAV. bildl.; särsk. (i religiös stil) till 1 b, om Guds omätliga kärlek. Lybecker 58 (c. 1715). Ack! om I kunde se in i detta (Guds) bottenlösa kärlekshaf! Murbeck CatArb. 6: 160 (c. 1750). Stagnelius (SVS) 2: 104 (c. 1820).
-HETTA, r. l. f. [jfr fsv. kärleks hiti] (†)
1) till 1 b, = -ELD 1. Kolmodin Rök. 9 (1728).
2) till 3, = -ELD 2. Verelius 18 (1681). Hagberg Shaksp. 9: 247 (1850).
(3) -HISTORIA.
1) berättelse om kärlek l. kärleksäventyr; jfr HISTORIA 6. Möller 2: 274 (1785). Snellman Gift. 1: 30 (1842). Kärlekshistorier från många länder. Holmberg Goldschmidt (1928; boktitel).
2) (numera ngt vard.) kärleksäventyr, kärleksaffär; jfr HISTORIA 7 a. Möller 2: 274 (1785). Östergren (1931).
(3) -HOV, n.
1) [jfr t. liebeshof, fr. cour d'amour] (i fråga om medeltida förh.) = -DOMSTOL. Atterbom PoesH 4: 73 (1848). SvUppslB 6: 584 (1931).
2) (i vitter stil, föga br.) hov l. hovhållning där (den erotiska) kärleken besjunges l. sätter sin prägel på samvaron. Jag flyktar till Romanzos näktergalar, / Till Troubadourens spel i borgasalar, / Till kärlekshofvens krets i lunden gröna. Atterbom Lyr. 2: 8 (1807). Wirsén Vis. 124 (1899).
(3) -HYMN. (i vitter stil) jfr -DIKT. Bremer GVerld. 6: 295 (1862). Tag bort Vita Nuova och det unga hjärtats högsta kärlekshymn är förintad. Levertin Diktare 63 (1898).
(3) -HÄNDELSE. (†) kärleksäventyr, kärlekshistoria (se d. o. 2); i sht i pl. Rosenhane PVetA 1805, s. 292 (1752). Lagerbring 1Hist. 2: 246 (1773). Den bekanta lilla historien om Gustaf Adolphs och Ebba Brahes kärlekshändelse. Kellgren (SVS) 6: 174 (1788). Arnell Moore LR 1: 117 (1829).
(3) -INTRIG. intrig som gäller kärlek; särsk. om handling l. förveckling i ett drama (jfr INTRIG 4); förr äv.: kärleksaffär, kärleksäventyr. Brask Pufendorf Hist. 66 (1680). Skulle hon väl ha haft någon kärleks-intrigue? — Ach, hvad hon har haft — det angår mig inte! Altén Fästm. 63 (1796). Deras (dvs. de franska tragediernas) styrka utgöres af .. haltlösa kärleksintriger. Hammarsköld Ast 34 (1810). Invecklad i en eller annan kärleksintrig. Östergren (1931).
(3) -JOLLER. (ngt vard.) jfr JOLLER 4. Hagberg Shaksp. 1: 291 (1847). Hedberg Lej. 65 (1868).
(3) -KIRR. (†) kärlekskutter; jfr KIRR, sbst.1 slutet. Polyfem II. 31: 3 (1810). Livijn 1: 344 (1824).
-KIUS, se -TJUS.
(3) -KLÅDA. (†) syfilis. Lindestolpe Pest. 28 (1711).
(3) -KNUT. [jfr d. kærlighedsknude, t. liebesknoten, eng. love knot; jfr Öhrvall Knut. 213 (1916)] (numera bl. i fackspr.) på särskilt sätt sammanflätad knut (betraktad ss. symbol för kärlek). Stenbock Glädiesp. A 2 b (1701). Serenius (1734; under knot). Kärleksknuten .. är egentligen en fiskarknop, utförd med de båda parterna i en bukt. Öhrvall Knut. 94 (1916). TurÅ 1929, s. 321.
(3) -KOLV. (†) = -PIL 1. UHiärne Vitt. 27 (1668).
(3) -KRANK, adj. (i sht ngt vard. o. skämts.) älskogskrank, förälskad; trånande; äv. i överförd anv., om sinne, yttrande, blick o. d.; jfr KRANK, adj. 1. Hjärne DagDrabbn. 203 (i handl. fr. 1805). En kärlekskrank skald. 3SAH 2: 310 (1887). Berger Katt 130 (1923). Avledn.: kärlekskrankhet, r. l. f. PT 1905, nr 138 A, s. 3.
(3) -KROK. bildl.
1) (†) om kärlekens dragningskraft o. d. När dhen Kiärleckskroken begynnar att häffta och fastna uthi en Jungfrus eller Ynglings Sinne, då må Gud hielpa dem. Fernander Theatr. 340 (1695). Stiernstolpe Blumauer 1: 22 (1813).
2) (i vissa trakter, föga br.) om hårlock vid tinningen (på kvinna). WoL 370 (1889). Östergren (1931; mindre vanl.).
(3) -KUTTER, n. (vard.) jfr KUTTER, sbst.3 Bremer NVerld. 3: 80 (1854). DN(A) 1933, nr 63, s. 8.
(3) -KVAL. (i sht i vitter stil) Messenius Sign. 9 (1612).
(3) -KVALD, p. adj. (i vitter stil, numera föga br.) betryckt l. plågad av kärlek; i sht om sinne, hjärta o. d. J lundar, som en fristad gett / Åt tusen kärleksqvalda hjertan. Stagnelius (SVS) 3: 334 (c. 1820). Andersson Sudr. 70 (1899).
(3) -KVÄDE. (i sht i vitter stil) = -DIKT. Holmberg 1: 774 (1795). NoK 116: 89 (1933).
-LAG, r. l. m. (numera bl. tillf.)
1) till 1 o. 1 b: lag som ålägger människan att hysa kärlek till medmänniskorna. Sahlstedt Hoffart. 14 (1720). Dalin Vitt. 3: 450 (1739).
2) till 3: lag som driver varelser av motsatt kön att söka (o. ingå äktenskap med) varandra; i sht i sg. best. Lucidor (SVS) 389 (1674). Sätts dit (dvs. kvinnans) lif och tålamod på prof, / När du, til dess (dvs. släktets) bestånd, måst lyda Kärlekslagen. Nordenflycht QT 1748—50, s. 60.
(3) -LEK.
1) om djurs parningslek; äv. (föga br.) bildl., om erotiskt äventyr o. d. Strindberg Hafsb. 254 (1890). ST(A) 1930, nr 128, s. 5.
2) (†) könsumgänge, samlag. Lucidor (SVS) 81 (1668).
-LIV.
1) (i religiöst spr.) till 1 b, om liv fyllt av kärlek till Gud o. nästan. Thomander 1: 371 (1829). Beskow Pred. 364 (1901).
2) till 3: av erotisk kärlek präglat liv l. livsskede o. d.; äv.: sexualliv. Thorild 4: 104 (1794). Han hade lefvat ut sitt kärlekslif, hans ungdoms enda lidelse var utbrunnen. Ahrenberg StRätt 8 (1899). Det anses nästan lika stötande att nämna sakerna vid deras rätta namn på .. (partiväsendets) område, som på kärlekslivets. GHT 1934, nr 9, s. 10.
(3) -LJUNGANDE, p. adj. (†) som glöder l. lyser av kärlek; jfr AST-LJUNGANDE. (Gudinnor) Mäd Kiärleeks-Liungant Syn. Lucidor (SVS) 218 (1672).
(3) -LUST. (†) om erotisk längtan l. lidelse. LejonkDr. 175 (1688). Återhåll i kärlekslust. Weise 2: 211 (1771). Bergstedt Vikr. 67 (1846).
(3) -LYCKA, r. l. f. Knöppel Mannsschol. 22 (1741). Castrén Creutz 38 (1917).
(3) -LYRIK. i sht litt.-hist. jfr -DIKTNING. NF 10: 377 (1886). Genom sin kärlekslyrik hade Dante vunnit skalderykte. Grimberg VärldH 6: 479 (1935).
(3) -LYSTEN. Kärlekslystna kvinnor. SvLittH 1: 88 (1918).
-LÅGA, r. l. f. [fsv. kärleks lughi]
1) (i religiöst spr.) till 1 b, = -ELD 1. Scherping Cober 1: 123 (1734). Hagberg Pred. 2: 381 (1822).
2) (i vitter l. poetisk stil) till 3, = -ELD 2. Chronander Bel. E 6 a (1649). Fries 2Linné 1: 193 (1903).
-LÄNGTAN. [fsv. kärleks länktan] (i sht i religiös l. vitter stil) av kärlek framkallad l. fylld längtan; särsk. till KÄRLEK 1 b, 3. Lind 1: 320 (1738). Nordenflycht QT 1745, s. 9. Wirsén Ton. 133 (1893).
(3) -LÄRDOMS-FULL. (†) full av kärlek o. lärdom. Ware tig befalt .. / .. then tröst-rijke kärleeks-lärdoms-fulle Diana. Stiernhielm Herc. 138 (1658, 1668).
(3) -LÖFTE. Hagberg Shaksp. 5: 283 (1848).
(3) -LÖN. lön för (trogen) kärlek. Arnell Scott Sjöfr. 97 (1829).
-LÖS. [fsv. kärleks lös]
1) till 1: utan ömhet; hårdhjärtad, obarmhärtig; hjärtlös. Visa sig hård och kärlekslös. Lind (1738). Kärlekslösa grundsatser. Ödmann MPark 60 (1800). Böök ResSv. 48 (1924). särsk. till 1 b: utan kärlek till nästan. Swedberg Cat. d 6 b (1709).
2) till 1: fattig på kärlek. Efter en kärlekslös barndom kom hon alltför tidigt i strängt arbete. Östergren (1931).
3) (†) till 2: okänslig l. ointresserad (för ngt). Konstnärerna, hvilka sällan ana, att menniskor finnas till, som äro kärlekslösa för det sköna. Zeipel Set. 1—2: 83 (1847). Avledn.: kärlekslöshet, r. l. f. till -lös 1. Lind 1: 193 (1738). Rundgren Minn. 2: 214 (1870, 1883).
(1) -MANTEL. [jfr t. mit liebesmantel bedecken] (†) bildl., i uttr. skyla (ngt) med kärleksmanteln, visa överseende med (ngt) på grund av kärlek. Lind 1: 1125 (1749). Rademine Knigge 1: 58 (1804).
(1) -MOD. (†) mod i förening med kärlek. De Vreders kärleks-mod emot sin Herr' ok kung / Beröms til evig tijd af gammal ok af ung. SColumbus Vitt. 107 (c. 1670; syftande på Henrik Wrede, som i slaget vid Kirkholm offrade sitt liv för att rädda K. IX).
-MÅL.
1) (i vitter stil, numera knappast br.) till 3: angelägenhet som berör (den erotiska) kärleken; kärlekssaker, kärleksaffärer. Fréville Söderh. 1: 248 (1776). Risberg Prop. 2 (1905).
2) (i sht i vitter stil, numera bl. tillf.) till 3: mål dit ngn vill nå i sin kärlek. En för sit kärleksmål upoffrar vett och makt. Nordenflycht QT 1745, s. 8. Adlerbeth HorOd. 195 (1817).
(1) -MÅLTID~20, äv. ~02.
1) i fråga om förhållanden inom den äldsta kristna församlingen: måltid (urspr. förbunden med nattvardens firande) som åstadkoms gm gåvor av församlingsmedlemmar o. som avåts gemensamt av rika o. fattiga (ss. ett tecken på broderlig kärlek o. endräkt); äv. om liknande måltider i senare tid inom vissa religiösa samfund l. organisationer; jfr AGAP. Swedberg SabbRo 1141 (1691, 1712). MoB 2: 30 (1791). Kärleksmåltider i katakomberna. (Cavallin o.) Lysander 147 (1864). Brilioth Nattv. 31 (1926). Slummens kärleksmåltid. SvD(A) 1930, nr 44, s. 3.
2) (†) om nattvarden. Swedberg SabbRo 18 (1700, 1710). Runius (SVS) 1: 14 (c. 1710).
(3) -NARR. dåraktig, förälskad person; löjlig älskare. En gammal kärleksnarr. Humbla Landcr. 36 (1740).
(3) -NATTSKATTA. (†) bot. = -ÄPPLE 1? (Lat.) Solanum amorellum malis aureis, Lycopersicum. (Sv.) Kärleekz Natskatta medh gyllene äplen. Franckenius Spec. D 3 b (1659).
(3) -NOVELL. jfr -ROMAN 1. (Schück o.) Warburg 2LittH 2: 234 (1912).
(3) -NYCK. (föga br.) plötslig erotisk böjelse, erotiskt infall. Hummel Fruarne 8 (1797). Måtte fan ta' alla kärleksnycker! Hedberg Glanskis 115 (1878).
(3) -NYMF. (numera bl. tillf.) glädjeflicka; förr äv. i pl., om amoriner o. d. Lenngren (SVS) 1: 111 (c. 1775). Weste FörslSAOB (1823). Dalin 2: 388 (1855).
(3) -NÖJE. om nöjet l. njutningen av en erotisk förbindelse l. samvaro; äv.: kärleksäventyr, kärleksförbindelse. Nordenflycht QT 1746—47, s. 155. Duger inte, bror Horn, att hänga efter kärleksnöjen i vårt hof. Börjesson C12 37 (1858). Östergren (1931).
(3) -ORD. [fsv. kärleks ordh] (i sht i poetisk stil, föga br.) kärleksfullt ord; smekord. Serenius (1734; under better). Fröding Stänk 62 (1896).
(3) -PAKT. (†) löfte l. överenskommelse om ömsesidig kärlek, kärleksförbund. Messenius Sign. 2 (1612). Visb. 1: 221 (c. 1620).
-PANT. (i sht i vitter stil, numera föga br.) särsk. till 3: tecken l. bevis på ngns kärlek. Lybecker 94 (c. 1715). Gif henne denna ring till kärlekspant. Hagberg Shaksp. 4: 231 (1848). särsk. (vard., föga br.) om barn (ss. frukt av äktenskaplig l. fri kärlek). Kolmodin QvSp. 1: 279 (1732). Då fråga uppstod om den lilla kärlekspantens uppfostran. SöndN 1862, nr 45, s. 2. Östergren (1931). jfr: Sjungen små Kärleks-Panter, / Bland gamla Mostrars kält och gnag. Bellman (BellmS) 1: 273 (1790).
(3) -PASSION. Ekeblad Bref 1: 284 (1653). Jeanson (o. Rabe) 1: 127 (1927).
(3) -PIL.
1) (i sht i poetisk stil) om kärleksgudens pil (som uppväcker kärlek, där den träffar); äv. om bild av dylik pil ss. symboliserande kärlek(en). Lucidor (SVS) 142 (1671). Hjertan och kärlekspilar omgifva betydelsefullt de hemlighetsfulla namnteckningarna. Fryxell Ber. 11: 64 (1843). Gripenberg Masters SponnRiv. 279 (1927).
2) [jfr eng. love dart] (†) zool. pilformigt parningsorgan hos vissa snäckdjur. VetAH 1793, s. 95.
(3) -PILT.
1) (i vitter stil, numera föga br.) kärleksgud; Amor, Cupido; förr äv.: amorin, kupidon. Rudbeck Atl. 2: 505 (1689). Hvad ey Mars tillväga bringar, / Gör then lilla kärlekspilt. TRudeen Vitt. 237 (c. 1690). Janzon Cat. 1: 8 (1889).
2) (†) förälskad l. på kärlek(s-äventyr) begiven yngling. Envallsson StormAft. 14 (1793). Jag har aldrig varit någon kärlekspilt, som gråtit i månskenet. Sparre Frisegl. 2: 250 (1832). Topelius Dram. 152 (1853, 1881).
3) (†) i sht i fråga om antika förh.: ung älskare (åt kvinna l. man). Emanuelsson Plut. 3: 43 (1843). Börjesson C12 51 (1858).
(3) -PLANTA, r. l. f. (numera bl. tillf.) om barn; jfr -PANT slutet. Kolmodin QvSp. 1: 647 (1732). Braun Calle 143 (1843). SDS 1904, nr 6, s. 2. —
-PLIKT.
1) till 1, 3: plikt att hysa kärlek (mot ngn); särsk. till 1 b, i uttr. den kristna (l. kristliga) kärleksplikten, plikten att älska sin nästa. Kolmodin QvSp. 2: 304 (1750). Förut var kärlekspligten inskränkt till vänner och välgörare; men Jesus lärde om en allmännelig kärlek. Rogberg Pred. 2: 140 (1831).
2) filos. till 1, = DYGDE-PLIKT. LittT 1797, s. 389. Palmén JurHb. 7 (1859).
(3) -POESI. jfr -DIKTNING. Hammarsköld SvVitt. 2: 219 (1819).
(3) -PRAT. (numera bl. tillf.) jfr -JOLLER. Dalin Vitt. 3: 128 (c. 1740). Hagberg Shaksp. 6: 375 (1849).
-PROV.
1) (i sht i religiös stil, numera knappast br.) till 1 b: prov l. bevis på Guds l. Jesus' kärlek l. på (sann) kristlig kärlek; äv.: prövning av (äktheten i) ngns kristliga kärlek. Swebilius SGHelmfeldt E 1 a (1678). Menniskan kan .. svika i kärleksprofvet, när det gäller att kännas vid dessa minsta af Christi bröder. Thomander Pred. 1: 45 (1849). Wikner Tank. 86 (1872).
2) (numera föga br.) till 3: prövning av l. försök som utröner ngns kärlek; förr äv.: prov l. bevis på kärlek l. ömhet, kärleksbetygelse. Serenius (1734; under term). Innan de skildes åt viste de hvarannan så många kärleks-prof, som frugtan at blifva öfverrumplade, kunde tillåta. Chenon Heywood 4: 75 (1773). Korstågens tidehvarf med sina bragder, sina ballader och sina äfventyrliga kärleksprof. Topelius 23: 68 (1850). WoH (1904).
(3) -PRÄSTINNA. (i sht i vitter stil) glädjeflicka, hetär (urspr. tänkt ss. prästinna i tjänst hos Venus). Söderhjelm ItRenäss. 257 (1907). (En flicka) som öppet utövade kärleksprästinnans yrke. Upsala(A) 1928, nr 240, s. 6. GHT 1935, nr 232 A, s. 3.
(3) -RIDDARE. (†) om smäktande, trånsjuk älskare. Nordforss (1805). Lysander Faust 93 (1875).
-RIK. Lind (1738).
1) till 1, om person: som hyser kärlek l. ömhet (för ngn), kärleksfull; förr äv. om värksamhet, yttrande o. d.: vänlig; kärleksfull; älskvärd. Så kärleksrika dessa Capitainens ord för mig voro, äfven så ordfast var han at verkställa desamma. DeFoë RobCr. 37 (1752). Oldendorp 2: 355 (1788). Rademine Knigge 2: 38 (1804).
2) (i sht i religiöst spr.) till 1 b, om Gud l. Jesus: rik på (oändlig) kärlek (till människorna), kärleksfull; äv. om lära, beslut, befallning o. d. (som utgår från Gud l. Jesus). Bælter Christen 231 (1743, 1748). Nordström Samh. 2: 109 (1840). Guds kärleksrika råd. Rundgren Minn. 2: 220 (1870, 1883). Jag tror på en kärleksrik, barmhärtig Gud. De Geer Minn. 1: 29 (1892).
(3) -ROMAN.
1) roman som handlar om erotisk kärlek; jfr -HISTORIA 1, -NOVELL. 2SAH 12: 342 (1827).
2) (numera mindre br.) kärleksförbindelse; jfr -HISTORIA 2. NPress. 1894, nr 235, s. 4. (Oxenstierna) inleder .. en kärleksroman med hustrun till familjens läkare, Susanna Frid. Lamm Oxenst. 189 (1911). 2NF 32: 737 (1921).
(3) -RUNA. i pl., om runor som ristades för att uppväcka (l. betyga) kärlek; äv. (i vitter stil) oeg., om av älskande gjorda ristningar i trädstammar o. d. Åldriga ekar .. / Med kärleksrunor i barken. Björck Dikt. 106 (1865). Bååth NordmMyst. 106 (1898).
(3) -RUS. (i sht i vitter stil) bildl.: rus av kärlek. Ur kärleks-rus Din tjuste Brudgum väcktes. Lidner (SVS) 2: 295 (1784).
(3) -RÅDANDE, p. adj. (†) som råder över kärleken. Jag, Kärleks-rådande Venus. SColumbus Vitt. 130 (c. 1670).
(3) -SAK. angelägenhet som gäller kärlek; i sht i pl. Lind (1749; under liebeshändel). Lofn åkallades i kjärlekssaker, när något särdeles motstånd yppades. Lagerbring 1Hist. 1: 483 (1769). Michaelson Ungk. 206 (1892).
(3) -SJUK. (kärlek- 1822. kärleks- 17901911) (i sht i vitter stil, numera föga br.) kärlekskrank. Möller (1790). PoetK 1822, s. 70. Auerbach (1911).
(3) -SJUKA, r. l. f. (kärlek- 1714. kärleks- 16651906)
1) (i sht i vitter stil, numera föga br.) förälskelse betraktad ss. en sjukdom l. åkomma; kärlekskrankhet. Kärleeks siukan haar ingen booth. Grubb 439 (1665). VLitt. 3: 238 (1902).
2) (†) syfilis. Lindestolpe Matk. 43 (1714). Weise 2: 39 (1771).
(3) -SKALD. (i sht i vitter stil) skald som diktar kärleksdikter. PoetK 1819, 2: 17. Kärleksskalden Anakreons sånger. NF 5: 1510 (1882). SvLittH 2: 195 (1919).
(3) -SKARV. (†) hopdiktat prat om kärlek. Troor (han) hennes liufste ohrd skeenfagre kiärleeksskarw. Lucidor (SVS) 122 (1669).
(3) -SKOTT. (kärlek- c. 1755. kärleks- 16401700) (†)
1) = -SÅR. Schultze Ordb. 4299 (c. 1755).
2) kärleksdryck. Linc. (1640; under philtrum). Hamb. (1700).
(3) -SLAV. (kärlek- c. 1755. kärleks- c. 17551816) (numera bl. tillf.) person som är slav under sina erotiska lidelser. Schultze Ordb. 4538 (c. 1755). Stiernstolpe Wieland Ob. 116 (1816).
(3) -SORG. [fsv. kärleks sorgh] sorg uppkommen l. förorsakad av (olycklig) kärlek. Det antages att han begått sjelfmordet af kärlekssorg. LdVBl. 1890, nr 130, s. 3.
(3) -SOT, r. l. f. (†) = -SJUKA 1. Bergius Småsak. 6: 130 (1757). Envallsson Slått. 40 (1787).
(3) -SPEL. (†) älskog; könsumgänge; jfr -LEK 2. November ... Item hål tig ifrån Kiärlekz Speel. IErici Colerus 1: 352 (c. 1645). Fennia XVI. 3: 79 (1761).
(3) -SPRÅK. (kärlek- 1815. kärleks- 17851837) språk som användes av älskande; äv. mer l. mindre bildl. Ödmann StrSaml. 1: 12 (1785). JGOxenstierna 4: V (1815). Chiffern till det kärleksspråk, / Som uti hans blick sågs brinna. Braun Dikt. 1: 26 (1837).
(3) -SÅNG. jfr -DIKT. Fréville Söderh. 1: 105 (1776). (Freja) beskyddar kärlek, och lyssnar gerna till kärlekssånger. Phosph. 1811, s. 12. Norlind AMusH 11 (1920).
(3) -SÅNGARE. kärleksdiktare; särsk. (i sht i fackspr.) om de sångare som under medeltiden uppträdde vid de tyska furstehoven, ”minnesångare”. Bagge Wendt 155 (1835). Bååth WagnerS 1: 4 (1903).
(3) -SÅR. (†) bildl., om sorg l. smärta förorsakad av olycklig kärlek o. d. Men Kärleeks Sår och Elskogs Pijn, / Thet stillas ey aff Medicin. Palmchron SundhSp. 209 (1642). Bergstedt Vikr. 49 (1846).
-SÖTMA. [fsv. kärleks sötme] (†) till 3: ljuvhet l. behag som är förenad (förenat) med stark o. passionerad kärlek. Schroderus Os. 2: 85 (1635).
(3) -TAL. (†) tal l. yttrande som innehåller försäkran om kärlek o. d. Serenius (1734; under courtier). Hagberg Shaksp. 11: 11 (1851).
(3) -TANKE. [fsv. kärleks thanke] i sht i pl. Brenner Dikt. 1: 49 (1693, 1713). Han går i kärlekstankar. Weste FörslSAOB (1823).
-TECKEN. [fsv. kärleks tekn] (numera bl. tillf.) särsk. till 3: tecken l. bevis på kärlek; särsk. om gåva (ring, kedja o. d.) som gives ss. underpant på (trogen) kärlek. Til kärleekz tekn iagh nu gifwer Edher / Een Guldkädia rödh. Chronander Bel. F 8 a (1649). Kiärlekztekn med kyssande och klappande. VDAkt. 1729, nr 486. Sudermann Hem. 43 (1893).
(3) -TJUS, n. (-kiuse, sg. best.) [till TJUSA, v.] (†) om kärlekens förtrollning. Lucidor (SVS) 389 (1674).
(1) -TJÄNST. tjänst som göres av kärlek l. barmhärtighet; särsk. i uttr. göra l. bevisa ngn en kärlekstjänst, förr äv. visa kärlekstjänst åt ngn. Hvad man dem efter döden är skyldig, såsom den sista kärleks tjänsten, är at ledsaga deras lik til grafven. Rydén Pontoppidan 482 (1766). Oldendorp 2: 460 (1788).
(3) -TOK. (vard.) = -NARR. Serenius (1734; under mischief). Berndtson (1880).
(3) -TOKIG. (vard.) jfr -GALEN. Möller (1790, 1807). Essén Brilj. 136 (1918).
(3) -TRÅNAD. (i sht i vitter stil) Adlerbeth Æn. 150 (1804). Norlind AMusH 11 (1920).
(3) -TRÄL. (†) = -SLAV. Dalin Vitt. 5: 203 (c. 1753).
(3) -TYCKE. (†) egenskapen att vara erotiskt tilldragande. Hoo kan älska Den, som ey har Kiärleks tycke? Dahlstierna (SVS) 321 (c. 1696).
(3) -UNGE. (†)
1) = -BARN 2. Möller (1790). Weste FörslSAOB (1823). Dalin (1852). Ahlman (1872).
2) = -NYMF. Wallenberg (SVS) 1: 127 (1769). Dalin (1852).
-VARM. (i sht i poetisk stil) särsk. till 3: full av varm o. lidelsefull kärlek; äv. i bildl. l. överförd anv. Tegnér (WB) 5: 20 (c. 1825). Italienskans kärleksvarma öga. Kræmer Sydfr. 57 (1853). Ling-Lander HemstV 79 (1921).
-VE, n. (i vitter stil) särsk. till 3: smärta framkallad av kärlek. Stagnelius (SVS) 3: 168 (1822). 2NF 2: 786 (1904).
(3) -VERS. jfr -DIKT. CAEhrensvärd Brev 1: 60 (1782). Berg Fröding 32 (1910).
(1 b) -VILJA, r. l. f. teol. Guds kärleksfulla vilja med avs. på människornas välgång l. frälsning. Melin Pred. 1: 15 (1844). Tillvaron har sin grund och sitt bestånd i Guds kärleksvilja. Aulén AllmTron 147 (1923).
(3) -VILLA, r. l. f. (†) bot. växten Datura Stramonium Lin. (som troddes äga förmåga att uppväcka lidelsefull kärlek). Rudbeck HortBot. 36 (1685). Wetterbergh SamhKärna 1: 144 (1857).
(1, 3) -VINK. (†) om kärleksfull hälsning, åtbörd o. d. Spegel GW 177 (1685). Tro ey Ulfwens kärleks winck. Runius (SVS) 2: 25 (c. 1699).
(3) -VISA, r. l. f. jfr -SÅNG. Cavallin Herdam. 3: 250 (cit. fr. 1718). Dalin Arg. 1: 93 (1733, 1754). FolklEtnSt. 3: 240 (1922).
(3) -VÅR, r. l. m. (i poetisk stil) om kärlekens första tid. Lucidor (SVS) 465 (1674). Sylwan (o. Bing) 1: 466 (1910).
(1, 3) -VÄRD, adj. (numera knappast br.) värd att bliva älskad. Borg Luther 2: 421 (1753). Jag talar om en Svensk, en kärleksvärd Gudinna. Dalin Vitt. II. 5: 9 (1755). Landquist Fröding 346 (1916).
-VÄRK, n.
1) till 1, särsk. 1 b: handling av kristlig kärlek, kärleksgärning; äv. konkret: föremål, skapelse o. d. som är ett resultat av kärleksfull handling o. d. Utöva, äv. bevisa, öva kärleksvärk. Schroderus Os. 1: 200 (1635). Christeliga Kärleekz wärck, såsom Almosor til the Fattige. Kyrkol. 24: 1 (1686). Anholm Norm. 173 (1898; konkret).
2) (†) till 3: samlag, könsumgänge; i fråga om djur: parning. IErici Colerus 1: 307 (c. 1645). En svart-orm, hvilken blifvit oroad i sit kärleksverk. Kalm Resa 3: 139 (1761). Sahlstedt (1773).
(3) -VÄRKARE, m. (†) om Cupido. LejonkDr. 86 (1689).
(1, 1 b) -VÄRKSAMHET~200 l. ~102. jfr -VÄRK 1. Kärleksverksamhet bland sjuka och fattiga. VL 1893, nr 108, s. 2. Reuterskiöld Grundlag. 727 (1926).
(3) -VÄRV. (numera knappast br.) angelägenhet som gäller kärleken; jfr -AFFÄR. Du har en styrka fåt, den icke alla äga, / At uti kärleksvärf et hurtigt sinne pläga. Nordenflycht QT 1745, s. 163. Rääf Ydre 1: 136 (1856).
(3) -YR. (i poetisk stil, numera föga br.) yr av kärlek. Kelly LovM 1: 3 (1797). TJägFisk. 1: 219 (1894).
(3) -YRA, r. l. f. (i poetisk stil) jfr -YR. Lidner 2: 92 (c. 1790). JGOxenstierna 4: 407 (1815).
(3) -ÄPPLE.
1) [jfr t. liebesapfel, eng. love apple, fr. pomme d'amour; anledningen till namnet oviss] (numera knappast br.) (frukten av) växten Solanum Lycopersicum Lin., tomat; jfr GULD-ÄPPLE 2, PARADISÄPPLE. Franckenius Spec. D 3 b (1659). Linné Diet. 2: 191 (c. 1750). Stekta tomater eller s. k. kärleksäpplen. PrHb. 1: 1038 (1885). Jönsson Gagnv. 125 (1910).
2) [efter hebr. dūdā'īm] (i bibeln) (frukten av) växten Mandragora officinalis Bertol., mandragora, alruna (av vars saft kärleksdrycker bereddes). Men Ruben gick ut en gång vid tiden för hveteskörden och fann kärleksäpplen på marken. 1Mos. 30: 14 (öv. 1893). jfr Bib. 1917, Ordförkl. s. 387.
(3) -ÄVENTYR~102 l. ~200. upplevelse i fråga om (erotisk) kärlek, kärlekshistoria (se d. o. 2). Cook 2Resa 149 (1783). Östergren (1931).
(3) -ÖRT. [av örtens växtsätt drog man slutsatser angående kärleksförhållanden o. d. (jfr Fries BotUtfl. 3: 242 (1864))] örten Sedum Telephium Lin., fetblad. Retzius FlOec. 670 (1806). Väring Frost. 297 (1926).
Spoiler title